Månen har den perfekta formen. Cirkeln symboliserar helhet och styrka.
Månen har alltid fascinerat oss människor. På en symbolisk nivå är månen full av betydelser. Den står för hopp och vår förmåga att få och ta tillvara på insikter. Månen tänks styra våra drömmar. Den kontrollerar vattnet. Månens baksida är förknippad med lunatic, galenskap, och med mörker och det ockulta. Den ljusa framsidan är förknippad med mångudinnor som ger läkedom och beskydd.
Ibland har människorna tänkt att månen och solen är syster och bror, eller fru och herre. Månens faser har å sin sida även symboliserat olika faser. Vi kan knappast tänka oss en tavla med korsfästelsen utan en måne. Månen symboliserar här födelse, död och uppståndelse.
Månen och myterna
I folktron har månen förknippats med sjukdomar som spetälska, kanske för att huden blir blek och fläckig som månens yta vid spetälska. På danska kan ordet månsjuka användas för att beteckna epilepsi. Från antiken och ända fram till 1800-talet trodde man att nymånen hettade upp atmosfären och att hjärnan då blev upphettad och därigenom orsakade epileptiska anfall. Galenskap, lunatic, skulle av liknande anledning hänga ihop. Månens dragningskraft skulle påverka vattnet i kroppen som i sin tur orsakade galenskap, eller i olyckliga fall självmord (inga sådana samband finns).
Inte heller finns det samband med månens faser och menscykler hos människan. Om det vore så, skulle alla däggdjur ha samma menscykel, vilket inte är fallet. Det finns heller inte stöd för hypotesen att överbeläggningar på akuten eller antalet förlossningar ökar.
Men myter om vår kropp och månen verkar ha en sällsynt kraft att överleva generation efter generation. Kanske är det för att månen tänks vara den himlakropp som på ett särskilt sätt både förbinder vår själ med vår kropp och oss människor med världsalltet.
Månens mörka sida
Berättelser om människor som byter skepnad och blir till blodtörstiga varelser som sprider död och förruttnelse sker enbart vid fullmåne. Då ylar varulvarna, Dracula tittar på oss med blodsprängda ögon och bärsärkar som varken tappar orken eller känner smärta slåss som bara attan. Psykologer diskuterar fenomenet med vår rädsla för människor som tas i besittning av onda krafter, men jag tänker att myter om människor som byter skepnad, frivilligt eller ofrivilligt, påminner oss om hur lätt det kan vara för oss människor att överväldigas av våra lägre instinkter och drifter i stället för att vara förnuftiga, vänliga och visa. Att vara i händerna på krafter man inte kan styra är väl en optimal skräckupplevelse, tänker jag.
Månförmörkelser är ofta ett tema i apokalypser och är en förvarning om att den sista perioden i vår tideräkning är inledd; den yttersta domen står för dörren. Månförmörkelser kan också förebåda naturkatastrofer. Man trodde att demoner eller drakar svalde månen och därför kom allt i olag.
År 1609 riktade Galileo Galilei sitt teleskop mot månen och revolutionerade astronomin. Observationerna var starten på flera hundra års kamp mellan vetenskap och religion. Antigen världen som guds skapelse eller världen som möjligt att mäta, systematisera och därigenom förstå. Kyrkan, som såg sin makt hotad, kopplade snabbt Galilei till den onda sidan och tänkte kanske att problemet med självständiga forskare var ur världen…
Månens ljusa sida
Det finns många vänliga mångudinnor. Vill man ställa sig under Mamma månes beskydd skall man ställa sig under fullmånen en stund på natten. Då får man del av hennes styrka och man känner sig hel. Behöver man läkande örter skall man plocka dem under fullmånens sken. Då aktiveras månens positiva effekter på människans hälsa. Nattblommande örter hjälper särskilt bra mot kvinnosjukdomar.
Barnafödandets Mångudinna heter Selene och hon hjälper kvinnor vid förlossningar. Selene lindrar förlossningssmärtor och garanterar barnets hälsa. Selene avbildas med en helig kniv, den kniv hon använder då hon klipper navelsträngen. Selene är känd för att ha många romanser och många, många barn med alla sina älskare.
Inte bara manliga gudar utan också kvinnliga gudinnor förknippas med månens faser. Mångudinnan Hekate förknippas med kvinnans tre faser: nymånen är en symbol för perioden som ung flicka, halvmånen är en bild för perioden som kan innebära graviditet och fullmånen symboliserar perioden som vis äldre kvinna. Hekate kan också avbildas som en staty med tre ansikten som pekar åt olika håll. En sådan staty kan stå vid vägkorsningar och symboliserar hennes förmåga att se i alla riktningar och att hon skyddar resande, speciellt vid farliga korsningar.
Nästa vecka vänder det, då är det nämligen vintersolståndet och då skriver jag förstås om solen. Tills dess önskar jag alla vänner en fin adventstid.
