Under den mörkaste tiden på året så håller vi våra ljusfester, den dag mörkret börjar vika och ljuset kommer åter festar vi som bäst Det börjar med Lucia, som är en rest från den tiden då vi använda den julianska kalendern, man trodde att 13 december var den mörkaste dagen på året, de fyra adventssöndagarna då vi tänder våra fyra ljus icke att förglömma, vintersolståndet, därefter självaste julafton där vi får julklappar som ligger under granen som är pyntad med ljus, juldagen, då Jesus, världens ljus föds, den judiska åttadagars högtiden Chanukka, och firandet av den fornnordiska joul-högtiden (som ökar i popularitet här uppe i Norden), och så nyår. Ortodoxer som fortfarande följer den julianska kalendern firar Jesu födelse den 7 januari. Hela december är verkligen full av festligheter som har ljuset som tema.
I det romerska samhället firades den obesegrade solens högtid, solgudens födelse, den 25 december eftersom man trodde att vintersolståndet inträffade då. När kristendomen blev statsreligion på 300-talet behöll man dagen och friandet men gav dagen ett nytt innehåll, man beslutade att Jesu födelse inträffat den 25 december. I början firade inte kristna födelsedagar, man ’firade’ dödsdagen eftersom det var då den döde började leva sitt eviga liv i himmelen hos Gud (så gör man fortfarande med helgonen, där firar kyrkan deras dödsdag, inte deras födelsedag). Likaså för Jesus, kyrkan firade främst hans dödsdag i början, hans födelsedag började firas senare. När kristendomen infördes i Norden, firades någon form av joul kring den 25 december, och den seden anknöt kyrkan till.
Saturnalier var en högtid som började firas i den antika Rom och som firades mellan 17-23 december för att fira guden Saturnus. Man firade att mörkret blev kortare och ljuset vände åter. Från början firade man en dag, men det blev snart en veckas firande. De styrande försökte korta firandet, men det gick lika dåligt som om någon idag skulle försöka sig på att avskaffa Kalle och Karl-Bertil på julafton. Alla försök till att ändra på eller inskränka ljushögtiderna kring den mörkaste tiden på året har under flera tusen år renderat massiva folkliga protester. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara, sanna mina ord. Vi verkar ha det i generna att vilja bevara. Vad vi vill bevara varierar dock, det viktigaste verkar vara att vi bevarar så som vi uppfattar att det har varit, var och en på sitt sätt.
Under ljushelgerna har vi också bevarat seden att ge presenter, likaså att ordna karnevaler (tänk på luciatraditionen, Knutmasso, Tomteparader) under flera tusen år.
Ljusfesterna är så härliga eftersom det är så många olika traditioner, religioner och sätt att räkna tiden på, som möts under några veckor. Det är så himla coolt att vi återknyter användandet av den julianska kalendern för Lucia. Grundidén ända sedan saturnaliefesterna är att glädje skall råda, det är viktigt att ha kul, att ge bort gåvor och kalasa under en längre tid. Här gäller inte en futtig kalasdag, det skall vara fest under många dagar, en sed vi ärvt från de gamla romarna!
Avslutet på ljushögtiderna varierar också, beroende på hur vi firar. En del avslutar vid Tjugondaknut, andra vid Trettonhelgen, inom kristendomen avslutas julen efter de fem/sex söndagarna som infaller efter trettonhelgen. Eller så ser vi Nyår som ett avslut på ljushögtiderna.
Nu är det snart nytt år och vi skall summera året som gått och formulera förhoppningar om det som komma skall. De modiga gör utfästelser om löften, men de flesta av oss önskar det som alla andra före oss har önskat: att våra nära och kära har det bra, att vi får ha hälsan, att vi får ha vänner och att vi får vara en fin vän. Plus lite bubbel i tid och otid, skulle jag säga.
Gott nytt 2023!
