Religiös arkitektur är högst symbolisk. Varje sak i byggnaderna påminner den troende om innehållet i tron, dogmerna, och den troendes förhållande till gudomen.
Monumentala byggnader
Monumentala byggnader påminner om styrka och makt, status och prestation. Spiror, tinnar, torn, minareter och kupoler kallar till sig troende med sitt tal till sinnena. Blicken ser dem långvida kring och örat hör klockor och utrop. Monumental arkitektur dominerar stads- och landskapsbilden, vilket också är meningen.
Höga byggnader och dess valv inuti pekar också uppåt och påminner de troende om den himmelska, andliga världen. Den värld som de troende redan i detta liv kan förnimma en fläkt av.
Naturnära byggnader
Naturnära, låga byggnader i organisk arkitektur smygs in i naturen och är knappt synliga för ögat. De förknippar ett annat ideal. Här är det människans strävan efter att leva i harmoni med gudomens skapelse, naturen, som lyfts fram. Valet av naturmaterial, såsom isblock, urkarvade grottor, soltorkat tegel, halm, gräs och vass, eller stora fönsterpartier signalerar en längtan tillbaka till naturen.
Låga byggnader, ofta i runda eller organiska former, påminner de troende om att det är möjligt att få andlig jordnära trygghet och gudomlig vishet redan i denna värld.
Utsmyckning av religiösa byggnader
Fint dekorerade symboler för tron, statyer av gudar och heliga gestalter, vacker kalligrafi, fönster, eller avskräckande, hiskeliga bilder ”från den andra sidan”, så kallad svart pedagogik samsas ofta i religiösa byggnader.
I den luterska estetiken undviker man dock en överdådig interiör, avsaknaden av en överlastad estetik är till för att betona att det är individens förhållande till gudomen som är det centrala.
I synagogor är det viktigt med fönster som de troende kan titta ut genom. Symboliken är att utanför fristaden i synagogan finns en värld där de troende skall göra goda gärningar, goda gärningar som måste utföras.
Pagoder kan ha sju eller nio tak som blir allt mindre ju högre upp de sitter. De symboliserar himmelens olika nivåer och de stadier människan går igenom på väg mot den stora upplysningen. Längst upp kan det finnas en trekantig juvel, en rund sol och en liggande månskärva avbildad. De symboliserar upplysningen, visheten och hjärtat.
I en moské finns Mihrab, en nisch, som förutom att ange riktningen mot Mecka också påminner de troende om den gudomliga närvaron på jorden.
Överkurs – kolla på porten
Inte sällan är porten in i templet, kyrkan, moskén, synagogan intressant att titta närmare på. Här kan man se om det finns symboler som anger om det krävs något av den troende för att komma in. Vilka symboler finns som skapar ett rätt sinnelag för den som träder in i den religiösa byggnaden? Finns det symboler som skall hålla icke-troende utanför? Eller annat som inte är önskvärt att ha innanför murarna? Sorteringen och symbolerna på portar är intressant eftersom den säger mycket om den religiösa läran.
I kinesiska tempel kan det finnas krigare eller vaktlejon på eller vid dörren som hindrar onda andar, spöken och demoner att komma in. Ett av lejonet skall ha öppen mun och den andre stängd. Munnarna är en symbol för att de uttalar de heliga stavelserna ”a” och ”u” i aum. Aum representerar det gudomliga, och vad passar bättre för att hålla allt elände borta?
Själv måste jag passa mig noga så att inte hela hemmet tryfferas med religiösa ting (vi är ju flera som bor här och alla måste få bestämma lika mycket, även Malte) men så mycket kan jag avslöja att jag har smugit in ett par fina vaktlejon i miniatyr vid vår ytterdörr.
