Född 1516 (ca) död 1551
När Margareta Leijonhufvud gifter sig med Gustav Vasa är hon 20 år gammal. Han är 40, änkeman och kung. Hon blir drottning. I och med giftermålet blir hon bonusmamma till Gustavs 3-årige son.
Margareta födde 10 barn. När hon dog som 35-åring hade hon varit en ung småbarnsmamma under 15 år, i hela sitt vuxna liv hade hon haft blöjbarn. Gustav var en äldre småbarnspappa, han får sitt första barn vid 37 års ålder och sitt sista när han är 54 år gammal. När han återigen blir änkling är yngsta sonen 1 år och äldsta barnet är 18 år. Margareta och Gustav får fem flickor och fem pojkar, två av pojkarna dör unga, Karl och Sten. Tre av sönerna blir kungar, bonussonen Erik och så äldsta och yngsta sönerna, Johan och Karl. Fyra av fem döttrar flyttar utomlands, Katarina, Cecilia, Anna och Elisabet; Sofia stannar i Sverige.
Så sorgligt det måste ha känts för Margareta att inte få följa sina barn in i vuxenvärlden, se vad de tar sig för, vem de gifter sig med och vilka barn de får.
Textilateljén i Uppsala domkyrka och Loholme
I måndags fick jag vara med om något helt fantastiskt. Anna Ehn Lundgren, är konservator och förestår domkyrkan i Uppsalas textilateljé, hade lovat mig att jag skulle få se Margareta Leijonhufvuds begravningsregalier vilka finns förvarade i ett av domkyrkans torn.
Leijonhufvud är min historiska favorit. Antagligen för att hon växte upp på Loholme i sjön Anten, trakten där min mammas och pappas släkter kommer ifrån. Som barn matades vi med historier om Margareta och Gustav. Idag hisnar jag vid tanken på att jag har badat på samma ställe som Margareta. Margareta samlade också på hus och andra realtillgångar och jag är ju lite svag för kvinnor som samlar på fastigheter. (Agata Christie samlade också på hus, eller mansion, henne gillar jag också). I dag bor jag bara några meter från Margaretas grav, det är också mäktigt.
Begravningsregalier och gammalt tyg
När Margareta dör bisätts hon under 9 år. Gustav Vasas första fru Katarina av Sachsen-Lauenburg, fick vänta i 25 år på att bli begravd. Hon dog som 23 åring och jordfästes som 48-åring. När Gustav Vasa dör 29 september 1560 väntar man till den 17 december då 2000 man tågar från Stockholm till Uppsala. Den 21 december är begravningståget framme i Uppsala. De två fruarnas kroppar får nya klänningar i svart sammet och Gustav Vasa kläs också i svart sammet. Alla tre får nya begravningsregalier.
På 1800-talet plockades begravningsregalierna upp ur kistorna, de kan ses i muséet. När kistorna öppnades 1945 fann man vid Margaretas fötter, en krona och en spira i trä. Dessa togs ur kistan. Ni ser att det står REGINA på kronan om ni tittar riktigt noga. Det är dessa dyrgripar som jag har fått se och som får vara veckans bloggfoto istället för en växt, som jag brukar ha.
Jag fick också se tyg från Gustav Vasas kista, ett svart sidentyg som låg på hans kistbotten och ett fragment av sammet från 1500-talet som hittats i gravarna (jag höll på att svimma av högtidskänslor). Det fanns också lavendel och andra kryddor från 1500-talet som nu förvaras i små ampuller. Jag undrar vem som plockat lavendeln till Margaretas, Katarinas och Gustavs kistor och var lavendeln är plockat. Det kanske är deras barn som plockat lavendeln.
Överkurs – andra textiler i kyrkan
Det finns få historiska textilier bevarade, varje fragment är värdefullt. Textilierna delas in i textilier över jord och textilier under jord. De textilier som är bevarade är framförallt kyrkliga textilier, men mycket har återanvänts och finns inte kvar i original. I stiftens domkyrkor brukar det finnas muséum med äldre textilier och i kyrkorna runt om i landet finns de textilier som är i bruk. Läran om kyrkliga textilier och dess tillverkning heter paramentik.
I Uppsala domkyrka finns tre icke-kyrkliga textilier bevarade. Det är unionsdrottningen Margaretas guldklänning med tyg från Italien (så snyggt tyg och så smart skuren att jag svimmar).
Sturekläderna som de hade på sig när de dödades. Det är stiliga renässansdräkter. De är kompletta, de är burna av kända personer och de går att datera, de är unika och ovärdeliga. Till Sturekläderna hör också en otroligt fin stickad fingervante i sidengarn. Några av fingrarna har en instickad ring av guldtråd. Det är en fästmansgåva till Sten Svantesson Sture från fröken Sofia (fröken Sofia är instickat som mönster).Enligt dåtidens sed skulle vanten vara fäst vid hatten. Fingervanten är Sveriges äldsta stickning (nu svimmar jag igen, känner jag). Den har en egen monter i domkyrkans museum. Behöver jag säga att det ingår i allmänbildningen att ha sett Sveriges äldsta stickning?
Den tredje textilen är en påse där Erik den heliges halskota förvarades. Motivet är en dubbelhövdad drake och två fåglar. En av fåglarna står på drakens nacke. Tyget är från Italien. Det är ett intressant tyg, men inte så fint att jag svimmar.
