Det är mycket enkelt. Jag älskar deckare av en enda anledning. I deckaren skipas rättvisa. Till skillnad från i verkliga livet. Den onde är förloraren. Elakheter har en gräns. Ondskan triumferar inte. Den svage får upprättelse. Inte nödvändigtvis med juridikens hjälp, inte heller får skurken alltid skaka galler. Ibland är det en hämnare som bara fått nog av förtryck, våld och elakheter och tar saken i egna händer när samhället misslyckas med att ge rättvisa och upprättelse.
Som barn var söndagens deckare på TV höjdpunkten. Tacka sjutton för det. Kojak, Snobbar som jobbar, gentlemannatjuven (ni ser väl den franske serien Lupin på Netflix? hur bra som helst) och Columbo ställde allt till rätta igen. Den psykologiska effekten det har på folkhälsan är enorm, tror jag. Det är så ljuvligt när (inte om) den lilla människan får rätt.
Har ni inte fått nog av psykopater och toxisk manlighet i det verkliga livet så kan jag rekommendera lite fiktion på samma tema. Det finns en ny serie deckare av Christina Erikson. Jag har hunnit till bok 3. Kul persongalleri, bra miljöskildringar och nice tempo i berättandet och än så länge inga pinsamma sexscener (alltid lika nervöst när författare skall skriva om sex, läs: skämskudde). Mysteriet som skall lösas är intrikat, jag säger inget mer för man får ju inte avslöja plotten. Ett extra plus är att bok nummer tre handlar om den slutna gruppens problematik, ett ack så vanligt problem för små religiösa miljöer.
Vem skall läsa: Ogillar du onda små ålar som läst Machiavelli och tror att dom kan styra sin omvärld med våld skall du absolut kasta dig över Eriksons serie. Har du fått får mycket av psykopater och toxisk manlighet i verkliga livet skall du läsa en annan författare.
Din vän Forsete, 2018, Ensamvarg 2019, Den trettonde lärjungen, 2020
Christina Erikson, Albert Bonniers förlag
#sultansjoqvist.se/blogg
#Christinaerikson
#albertbonniersförlag
