De förfärliga översvämningarna som har drabbat Europa och Kina på sista tiden påminner oss om hur människor förr tänkte om naturkatastrofer. Om man offrade till gudarna så skulle man få lagom med vatten till grödorna på land och lagom med vind till sjöss. Oväder, starka orkanvindar, jordbävningar och översvämningar sågs som gudarnas straff. Genom att samarbeta med gudarna på rätt sätt kunde man överleva naturkatastrofer. Undvika dem kunde man inte, det verkar som att det ligger i gudarnas DNA att med jämna mellanrum ödelägga människans tillvaro, förstöra det som vi mödosamt byggt upp och håller kärt.
Årstider kopplas ihop med händelser i vatten och i himlen
Genom att koppla ihop vad som hände på himlen och i vattnet med årstidsväxlingar så började människan skapa en lagbunden ordning som var förutsägbar. Symboliskt tänkte man att himlen med sol, måne och stjärnor är förknippade med den gudomliga kosmiska världen, men också att gudinnor och gudar fanns i vatten, i haven, sjöarna, källorna och vattenfallen.
Kontrollen över naturens krafter hamnade alltså hos gudarna och gudinnorna i himlen och i vattnet där olika krafter i naturen hade sina specifika gudinnor och gudar.
Humöret växlar hos gudar och gudinnor
Vädrets växlingar och naturkatastrofer förklaras med gudarnas och gudinnorna humör, eller snarare med deras benägenhet att vilja straffa och plåga människor. Människorna å sin sida, vill att allt skall vara som vanligt, och strävar därför mot gudomlig upplysning för att kunna leva sitt liv så som man önskar, eller som man tror att guden vill att man skall leva.
Att tankar om eld, vatten, jord och luft systematiserades och att naturkatastrofer sågs som gudarnas straff, verkar vara ett universellt fenomen, de återfinns i de flesta tidiga samhällena; Likaså fenomenet att koppla en moralisk aspekt till skeenden i naturen.
Gudinnor och gudar i vatten
Havet ses ofta som en symbol för livets början, som den stora modern enligt många skapelsemyter. Det var vattnet som födde livet, materians första form. Många gudinnor och gudar är förknippade med havet och med starka krafter som tsunamier. Det är gudarnas häftiga humör som orsakar stormar och orkaner, tromber och annat som är svårt att hantera då man är till sjöss. Men är gudarna på gott humör driver de fiskarna in i näten.
Sjöar representerar ofta frid i religionerna. Den stilla reflekterande ytan speglar gudarnas visdom och i många tempel finns en helig damm anlagd där man antingen kan upptäcka livets hemligheter eller få gåvan att glömma de hemskheter som drabbat en. En damm i trädgården ger ägaren skapande krafter.
Det var Viviane, damen i sjön, som gav Kung Arthur det berömda svärdet Excalibur, hon var hans beskyddarinna.
Floder rinner från sin källa till havet och symboliserar människans tid från födelse till död, men floden symboliserar också fruktbarhet eftersom den under sin färd bevattnar åkrar. Floder kan också vara gränsen mellan olika världar, något man måste korsa för att nå de oföddas värld, de dödas värld eller de levandes värld.
Vattenfall avbildas ofta i buddistisk konst och representerar universums ständiga obeständighet. Står man under ett vattenfall så renas ens själ.
Vattenvirvlar, till sist, är förknippas med källan till liv, virveln är en stark energisymbol. Djur med virvlar: katter som rullar ihop sig, vädurar med runda horn, bläckfiskar och snäckor eller växter med krullig design: murgröna, grankottar och ormbunkar är fina symboler för att livet själv skapades ur en vattenvirvel. Gudinnorna som styr över livet självt, över själva förmågan till rörelse, har ofta håret i en fläta och naveln synlig. Virvelspiralen börjar i naveln, centrumet för kraft och liv och fortsätter uppåt.
Överkurs
Att tanken på att kosmos styr vår tillvaro finns det fortfarande spår av. En del länders flaggor har till exempel månen, solen eller stjärnorna avbildade. De kosmiska symbolerna påminner medborgarna om att det lyder under en gudomlig lag och att det är gudarna i kosmos som har makten och som styr över det som vi människor mödosamt byggt upp och håller kärt. Det som när som helst kan ödeläggas av naturkatastrofer om gudarna i kosmos är på det humöret.
För att förstå religionens uppkomst kan det vara värt att fördjupa sig i hur de ser på naturkatastrofer. Likaså hur återkommande händelser i naturen symboliskt uttrycks hos gudar och gudinnor i kosmos och i vatten.
Det känns nästan universellt att vi människor är rädda för att störa och påverka naturen. Och visst är det intressant att det fortfarande förekommer att vi människor kopplar moraliska aspekter till varför naturkatastrofer uppkommer.
