Det finns två huvudteorier om hur värderingar är stabila respektive föränderliga på individnivå. Den ena teorin ligger närmare en folkloristisk föreställning och kallas livscykelteorin. Spontant vill vi gärna tro att den är sann, eftersom den innebär att våra värderingar förändras i takt med stigande ålder. Vi vill gärna tro att våra värderingar, attityder och förmågor påverkas av vår utbildning, livserfarenhet och ökad intellektuell förmåga.
I min förra blogg citerade jag Winston Churchill: ’den som inte röstar vänster när den är ung saknar hjärta, den som inte röstar höger när den är gammal saknar hjärna’. Citatet kan ses som ett exempel på livscykelteorin.
Den andra teorin kallas kohortteorin. Den är lite svårare att ta till sig, antagligen för att den går emot vår självbild av att vi blir klokare med åren. Kohortteorin innebär att de värderingar, attityder och föreställningar vi har under våra formativa år (barndomen och tidiga ungdomstiden) behåller vi livet ut. Den uppmärksamme läsaren såg att jag i förra veckans blogg antydde att Churchill hade fel i det att jag nämnde att skilda generationer har olika uppväxtvillkor och därför olika värderingar, dvs jag anknöt till kohortteorin, och att hans iakttagelse därför inte äger giltighet längre.
Om man i livscykelteorin intresserar sig för förändring hos enskilda individer så riktar man i stället blicken på vilka formativa samhälleliga förhållanden som är vid handen då olika generationer är unga i kohortteorin.
Jag har tidigare skrivit att Sverige sticker ut i ett europeiskt perspektiv i det att de två senaste kullarna av förstagångsväljare (valen 2022 och 2018) i större utsträckning än tidigare och i jämförelse med övriga Europa röstat mer konservativa och på nationalistiska partier. Trenden stödjs också då vi ser till hur skolvalet, både på gymnasie-och högstadienivå, faller ut.
Energipolitik
När det kommer till energipolitik verkar det som att livscykelteorin kan hjälpa oss att förklara vissa valpreferenser. Vi som är äldre har lockats med lägre el-, bensin- och dieselpriser så att vi med bilens hjälp kan ta oss till jobbet, hålla våra hem varma och få våra liv i övrigt att fungera. Unga har lockats med lägre drivmedelspriser för EPA-traktorer och höjd maxgräns, 45km/timmen. Det anses relativt enkelt att få röster genom så kallade plånboksfrågor. I det senaste valet verkar det som att nationalistiska och konservativa partier varit bäst på att locka unga via energipolitiska utspel. Jag antar här att när EPA-ungdomarna blivit äldre och skaffat bil och bostad, så kommer de att lockas med andra frågor än de energipolitiska aspekter som berör EPA-traktorer. Likheten mellan oss äldre väljare och de yngre är dock att vi alla är benägna att rösta med ’plånboken’, emellertid fångas vi in med hjälp av olika politiska löften.
Integrationspolitik
När det kommer till integrationspolitik verkar det däremot som att kohortteorin kan hjälpa oss att förklara varför utfallet i valet bland unga har en överrepresentation avseende Moderaterna och Sverigedemokraterna, än det förväntade resultatet.
Här kommer jag att ge exempel utifrån resultatet i skolvalet (https://www.mucf.se/uppdrag/skolval-2022-i-samband-med-riksdagsvalet), vilket kan hjälpa oss att förklara valutgången på ett mer detaljerat sätt än vad påståendet kan göra som innebär att vi lever i en polariserad värld, där ropet efter autoritärt ledarskap är centralt.
Följer vi kohortteorin bör vi titta på hur livsvillkoren ser ut för unga människor. Ett enkelt sätt är att se hur partipreferenser ser ut i olika skolor. Här vill jag framhålla att jag inte gjort en fullständig genomgång av alla skolor i Sverige, det överlåter jag till någon som har forskningsfinansiering att undersöka, jag driver en blogg utan finansiering och har små möjligheter att genomföra större forskningsprojekt. Inte desto mindre tror jag att ett delsvar till frågan om varför unga människor i högre utsträckning röstar konservativt och nationalistiskt finns här.
Den stora trenden är som jag nämnt tidigare skillnaden mellan stad – land, kvinnor – män och låg – hög utbildningsgrad. Sverigedemokrater får flest röster på landsbygden och Socialdemokraterna i städerna. Att rösta på högerblocket fyller alltmer funktionen av att utmana den urbana högutbildade eliten i städerna, vilka röstar på Socialdemokraterna.
Men, om vi går till städerna och ser mer detaljerat på hur blir bilden ser ut avseende hur partipreferenser fördelar sig mellan olika skolor i samma stad, är det tydligt att elever i musikskolor inte röstar på Sverigedemokraterna och Moderaterna i någon större utsträckning, utan på Socialdemokraterna. Däremot, går vi till skolor i samma större eller mindre stad som ligger i ett mångkulturellt område, så ser vi att antalet röster för både Moderater och Sverigedemokrater ökar, medan Socialdemokraterna minskar.
Det är erkänt svårt att få elever från icke-europeiska och anglosaxiska länder att börja musikklasser. Skolorna har i stort sett elever från etniskt svenska familjer. I mångkulturella områden är bilden annorlunda, där blandas elever med olika etniska bakgrunder. Från politiskt vänsterhåll har det dessutom varit en tydlig politisk strategi när det gäller integration, att använda skolan som ett integrationspolitiskt redskap, men utan att tillräckliga kringresurser givits. Dock har musikklasser sällan omfattats av detta eftersom eleverna prövar in till en plats genom att musicera klassiska instrument, körsång eller solosång.
Kan det var så att en delförklaring till varför unga röstar på nationalistiska och konservativa partier vara att skolungdomar dels inte vill vara ett medel för integrationspolitiska försök, dels inte personligen vill betala priset för integration i det att elever med språkliga och kunskapsmässiga luckor tar för mycket resurser från undervisningen? Att flickor länge fått fungera som så kallade ’kuddflickor’ när lärarens pedagogiska förmågor och skolans resurser inte räckt till, vet vi sedan länge. Pojkar som saboterat skolundervisningen har placerats jämte duktiga flickor som i stället för att kunna komma ännu längre i sitt skolarbete tvingats lugna ner och hantera pojkar när lärarens förmåga och resurser inte räckt till. Skolungdomar idag känner väl till vikten av att prestera bra i skolan; konkurrensen är hård för att nå prestigeuniversiteten för att senare få framtida drömjobb. Ungdomar i musikklasser å sin sida, behöver inte i sin vardag hantera effekterna av att skolan används som ett integrationspolitiskt medel och behöver därför inte proteströsta. Kan det vara så att skolungdomars valresultat delvis kan förklaras med hjälp av en hypotes om effekten av förd integrationspolitik? Ambitiösa elever stoppas därtill av möjligheten att flytta till privata skolalternativ, vilket också förhindrats av vänsterblocket.
För vänsterblockets del innebär det att strategin att använda skolpolitik som integrationspolitiskt medel att de stärkt sin väljarbas i de äldre generationerna (som säkert inte vill att bostadspolitik skall användas som integrationspolitiskt medel, eftersom kapitalvärdet på deras privata hus och lägenheter kan gå ner om utomeuropeiska invandrare placeras där), medan effekten för de yngre väljarna innebär en nedåtgående kurva. Det verkar som att vänsterblocket inte arbetat igenom konsekvenserna av sin politik för de yngre generationerna och att högerblocket sett luckan och utnyttjat den. Stämmer kohortteroin så kan vi anta att ungdomars erfarenheter under sin skolgång formar deras värderingar och föreställningar livet ut och att deras politiska preferenserna därför kommer att hålla i sig under en längre tid. Troligtvis kommer högre utbildning inte förändra dessa ungdomars politiska val i någon större utsträckning.
Min iakttagelse måste förstås testas under vetenskapliga kontrollerade former, men jag håller inte för helt otroligt att hypotesen håller i skarpt läge.
