Tycker ni som jag att det alltid är härligt att ha något att fira (det känns lite bättre om man har en anledning när man häller upp lite bubbel i glaset) och att januari-februari-mars är lite trista månader?
Här kommer tips så att ni får en anledning att fira, om ni vill. Båda helgerna är lite bortglömda men handlar om ljus och barnafödande, och det är ju alltid värt bubbel. Båda infaller den 2:a februari, vilket är mitt emellan vintersolståndet och vårdagjämningen, när ljuset börjar återvända. Dels är det en keltisk högtid, Imbolc, dels en kristen högtid, Kyndelsmässodagen. Vi börjar med den äldsta helgen, Imbolc.
Imbolc
Vårens återkomst firas under flera helger. Imbolc är helgen som inleder firandet av ljusets återkomst och att jorden börjar sin återfödelse. Snödroppar, krokus och påskliljor börjar titta upp ur marken och påminner oss om att våren håller på att vakna till liv.
Helgen kallas också för Brigits eller Brigidas eller Brigantias dag. Brigit är en fruktbarhetsgudinna och är förknippad med eld och ljus och med förmågan att kunna smida. Hon är barnafödandets beskyddarinna och poesins. Mest är hon känd för att hon ger oss kreativiteten tillbaka efter vinterns dvala. Det är en vacker tanke att barnafödande och kreativitet hänger ihop tycker jag, varför skall kvinnor behöva välja mellan att vara mamma och vara kreativ och/eller jobba?
Traditionellt har hon firats med ett kalas och att man ställer fram mat och dryck (dom måste ha menat bubbel) till henne, ger henne fina kläder och iordningställer en välbäddad säng. Förr gjorde man små Bridgit-dockor som gavs bort till vänner. Man kunde också offra vid heliga källor och det var en bra tid att bli spådd.
Imbolc handlar om att väcka den egna inre elden och kreativiteten till liv igen. Som en smed kan vi nu bestämma vilka av våra idéer vi skall göra verklighet av. I dag firar en del helgen genom att planterar små frön för att manifestera att det är en ny fas på året, en kreativ fas då vi växer och börjar skapa igen.
Kristnandet av Imbolc – helgonet Bridgit
I kristendomen tog man över helgen, men bytte ut fruktbarhetsgudinnan Bridgit mot helgonet Bridgit av Kildare som föddes kring 450. Hon är Irlands nationalhelgon och hon har en källa uppkallad efter sig. Inom katolsk religion gör man fina kors som har knutar på varje korsarm som man hänger upp över dörren för att skydda hemmet mot onda makter. Bridgit känner vi igen på bilder då hon ofta är avbildad med en ljusgloria och med en ko. Enligt legenden mjölkade hon varje dag en snäll ko och hon fick lika mycket mjölk av den snälla kon som från tre vanliga kossor.
Ljus och eld, magiska källor och snälla kor, känner vi igen från andra myter eller hur?
Kyndelsmässodagen
I kristendomen firas på söndagen som infaller efter den 2:a februari Kyndelsmässodagen. Det är en högtid då nästa års ljus, som skall användas rituellt, välsignas. Kyndel betyder ljus.
Den kristna helgen har flera teman. Ett tema är att Jesus, 40 dagar efter att Maria födde honom, bärs fram i templet och att föräldrarna offrade och tackade Gud för sin son.
Ett annat tema är det äldre paret i templet, Symeon och Hanna. När Symeon får se Jesus säger han att han äntligen har fått se ljuset och nu kan dö i frid. Symeons profetia är central inom kristendomen. Den är viktig för att den talar om för oss vem Jesus är. Han är Guds son, han är ljuset som skall komma till världen, han är den som ger våra hjärtan ljus och den som fördriver mörkret på flykten.
Det tredje temat som firas på Kyndelsmässodagen är kyrktagningsseden. Enligt bibeln anses en kvinna oren när hon fött barn (och när hon har mens) och får då inte gå till kyrkan/templet. I kyrktagningen blir hon renad från synden som förlossningen orsakat av prästen i en rit och slipper vara isolerad och får vara med i gemenskapen igen. Förr var det vanligt att kvinnor kyrktogs vid Kyndelsmässodagen, men i dag är det få som tror att kvinnor är orena då de fött barn eller har mens, så riten är nästan utdöd. I vissa gammalkyrkliga bygder och sammanhang kan dock seden förekomma än idag i Sverige.
Följer man tideräkningen enligt kyrkoåret så slutar julen i och med Kyndelsmässodagen, inte med Trettonhelgen eller Tjugonda Knut (göm inte att det finns som mest 6 söndagar efter Trettonhelgen och innan de är avklarade så är julen inte slut). På söndagen efter Kyndelsmässodagen börjar påsken, eller snarare förfastan i och med Septuagesima, som betyder 70 dagar innan påsk.
Förr skulle alla rester från julen vara uppätna vid Kyndelsmässodagen och allt julpynt skulle vara bortplockat och undanstuvat i sina lådor.
Överkurs
Det finns hur mycket fina konstverk, ikoner och kyrkokonst som helst av Symeon och Hannas glädje då de får se det eviga ljuset. En av de två källor som finns i Husaby i Västergötland är uppkallade efter helgonet Bridgit. Gudinnan Bridgit finns nog inte representerad inom den offentliga konsten i Norden, men jag är osäker. Vi får föreställa oss gudinnan Bridgit när vi ser snödropparna, krokusen och påskliljorna istället.
