Vilket lyckosamt sammanträffande: Denna veckas blogg är mitt hundrade (100) inlägg, samtidigt infaller vårdagjämningen om bara ett par dagar, måndagen den 20 mars. Min favorithögtid, alla kategorier!
Vårdagjämning firas i de flesta kulturer och inom de flesta religioner. Här tar jag upp två favoriter som är mycket gamla.
Iranier och kurder firar nyår, Nouruz när vårdagjämningen inträffar. Under 18 dagar firar man solens återkomst (underbart!). Man hoppar över eldar och sjunger samtidigt en ramsa där man ger elden sin egna blekhet och krankhet och ber att få tillbaka eldens värme och färg. Elden skyddar mot sjukdomar. Hemma dukar man upp ett bord med 7 saker som börjar på s. Det är frukter, kryddor, groddar, ett rött äpple, memma, vitlök och vinäger – alla sakerna har djupa symboliska betydelse. Sen skall det finnas en spegel, nötter, målade ägg, en diktbok en flagga och så en skål med en guldfisk i hemmet under festligheterna.
Hos oss i Norden har vi enligt gammal fornnordisk sed firat Diserna och deras klokhet i början av februari, Distinget, men nu är det Esters stora fest som gäller. Vi firar vårdagjämning för att fira att solen växer sig allt starkare och att det blir varmare. (Jag är nog soldyrkare i själ och hjärta.)
Solen äras med ägg
Tidigt använde man ett rödmålat ägg för att ära och hylla solen och hennes återkomst, men nu använder vi alla färger när vi målar våra ägg och hänger i påskriset/Esters ris. Enligt fornnordisk sed skulle det helst vara ett ormägg, eftersom ormen kan ömsa skinn och därför alltid kan förnya sig. Ormen är en gammal fertilitets- och gudinnesymbol. Men det är ju inte helt lätt att få tag på ormägg, så med tiden har ormägget bytts ut till hönsägg. I år skall jag bara ha röda ägg i mitt ris för att ära solen och hennes återkomst.
Bara de godhjärtade själarna kan värpa ägg till påsk
Haren hör också till påsken och enligt en gammal saga gick det till så här när haren blev gudinnan Esters favoritdjur.
En vår för länge sedan skulle gudinnan Ester ställa till med en fest för alla djuren i skogen för att fira vårens ankomst. Alla djur tog med sig sina finaste presenter, men haren som var mycket fattig kunde inte ge bort någon dyrbar gåva. Det enda haren hade hemma var ett ägg som hon dekorerade det finaste hon kunde. När haren kom till gläntan i skogen där Ester hade sin fest var hon mycket orolig. Hon hade bara ett ägg att ge Ester. När haren som sista djur gav Ester sin present såg hon vilken underbar själ haren hade. Haren gav henne allt hon hade! Sen den dagen är haren Esters särskilda favorit och sen den dagen värper haren alltid ägg till påsk!
Snipp snapp snut, nu är sagan slut.
Själv skall jag fira vårdagjämningen och solens återkomst med en extra god trattkantarellpizza och mitt favoritvin. Jag får se om jag kan få till ett litet skutt över en eld, det är onekligen lockande att få byta ut sitt glåmiga vinterfejs mot en härlig lyster? Sedan behöver jag nog ta mig en funderar på om det är så himla godhjärtat att ge bort allt man äger till gudar och gudinnor? Myten om den fattige som ger gudinnan/guden allt hon äger finns i många religioner. Jag tror att det för det mesta är en hon som ger, men jag måste kolla. Förresten, myten är ju knallfånig. Varför skall kvinnor som äger betydligt mindre än män vad gäller realtillgångar och kapital ge bort det lilla de har? Och i utbyte få epitetet godhjärtad. Nej, bättre om kvinnor investerar sitt kapital och köper på sig än mer realtillgångar. Sensmoral: behåll ägget snälla hare!
