Frågan om hur ekonomiska resurser fördelas mellan kvinnor och män är inte ny. Årligen brukar vi få rapporter den 8 mars om hur riskkapital fördelas mellan kvinnor och män, hur ägande av realtillgångar ser ut och om hur makt och inflytande ser ut på den ägande, styrande och operativa nivån i bolag.
Hur makten är fördelad hänger ihop med hur historien skrivs. Forskning visar att det finns en tendens att se kvinnors ägande, agerande och professionalism som enstaka isolerade händelser. Kvinnors verk och politiska gärning sätts inte in i relevanta historiska skeenden utan ses som isolerade satelliter som flaxar omkring.
Dagens blogg handlar därför om hur kampen om resurserna ser ut. Som exempel tar jag de medeltida kvinnliga teologerna för att visa på att frågan ständigt är aktuell. Jag visar också att deras teologi inte är enstaka inspel. Deras tänkande bygger vidare både på varandras analyser och på hur män tänker.
Kamp om resurserna
Minns ni att jag för några bloggar sedan skrev om kyrkomötet i Elvira, nuvarande Marbella i Spanien år 305, där det beslutades att det var ok att pynta och smycka kyrkor? En annan fråga som togs upp var celibat för präster. Det dröjde dock ända till 1100-talet innan beslutet baxats igenom och var allmänt giltigt.
Teologin kring celibat består av ett virrvarr av olika religionshistoriska komponenter och vi skall inte trassla upp dem idag. Kort kan jag nämna att huvudtanken är mannens och Gudens likhet (vilket omöjliggör för kvinnor att vara präster, Guds representant på jorden), men här snurrar också föreställningar om andlighet och sexualitet och viss influens från riten hiero gamos, heliga samlag omkring. På ett konkret plan har beslutet om prästers celibat två stora konsekvenser. Dels en ekonomisk konsekvens. Kyrkan kunde samla på sig enorma mängder av realtillgångar (mark, fastigheter, kapital) när inte arvet från prästen skulle fördelas till hans familj, utan kunde stanna i kyrkans ägo. Dels en konsekvens för kvinnor. Mansunderskottet på äktenskapsmarknaden innebar att det blev ett överskott av ogifta kvinnor, vilket löstes genom klosterväsendet. Familjer motiverades till att sätta sina barn i kloster eftersom Gud ville ha tionde. Dock var det dyrt att sätta sina flickebarn i kloster.
I klostren fick kvinnor å ena sidan en möjlighet till viss autonomi när de både kunde starta och driva sina egna kloster och arbeta teologiskt och politiskt. Å andra sidan skulle allt de gjorde och skrev godkännas av de manliga prästerna eller abbotarna. Det innebär att vi inte vet vad kvinnorna själv tyckte och tänkte. Det vi vet är vad som dåtiden tyckte var okej att kvinnor skrev och gjorde.
Kampen om resurserna ökade under medeltiden. Munkarna ville åt realtillgångarna: kvinnornas hus och egendomar samt lägga rabarber på allmosorna för egen del.
Brist på ekonomiska tillgångar är en förklaring till varför kloster ledda av och för kvinnor minskade i antal. En annan faktor som spelar roll var att både den politiska och religiösa makten centraliserades och klostren som varit en maktfaktor att räkna med förlorade terräng. Den tredje orsaken var att universiteten fick en starkare ställning. Religion och vetenskap separerades och kunskapsproduktionen flyttade från kyrkan i och med att vetenskap frigjorde sig från religiösa föreställningar. För oss i norra Europa spelar också reformationen en roll.
Guldålder för kvinnliga teologer
Men innan klostren marginaliserades på medeltiden och makten centraliserades och samlades kring män i städerna, innebar det en guldålder för kvinnliga teologer.
Kvinnor fick ta konsekvensen av idéen med celibat för präster. De ”löste” problemet med att gå i kloster samtidigt som de fick en allt mindre bit av de ekonomiska resurserna.
Trots dessa villkor, som måste ha upptagit stor del av kvinnornas tid, så uträttade de stordåd. I klostren fick de en plattform och en legitimitet som de kunde jobba utifrån. Ofta var de mystiker som skrev ner sina uppenbarelser, de grundade kloster eller reformerade dem. De var universalgenier som komponerade musik, de var kunniga i läkarvetenskapen och i byggkonst (de ritade ofta sina kloster själva) samtidigt som de hela tiden fick akta sig för att inte ha alltför autonoma anspråk, ty då kunde de lätt anklagas för kätteri. Förutom att skriva och formulera teologi, verkade de politiskt i de stora politiska konflikterna som var aktuella i Europa under medeltiden. Många av deras insatser avgjorde svåra politiska konflikter.
Från 1100-talet och framåt finns det flera texter av kvinnliga teologer bevarade. Men många av texterna är marginaliserade, andra har fallit i glömska, Eller så uppfattas kvinnornas agerande som isolerade händelser. Eller så definierar man kvinnorna som psykiskt sjuka. Eller så omdefinieras kvinnorna så att de ”passar in”, de kan få helgonstatus men då lyfts framförallt de traditionellt kvinnliga egenskaperna fram, inte deras teologiska eller politiska gärning.
Texter av män till, eller om kvinnor, finns det däremot hur många som helst bevarade av och de används mer aktivt i kyrkorna.
’Gör Guds vilja och min’ – aktiva politiska och teologiska aktörer
Vad handlade de kvinnliga teologernas texter om? Här skall jag lyfta fram några exempel.
Universalgeniet Hildegard av Bingen på 1100-talet lärde att kroppen måste ha bra mat och må bra, så att själen kan må bra. I dag vänder sig många till hennes teologi om hur vår själ kan må bra, men också för hennes gröna” idéer för en hållbar livsmedelsproduktion. Till exempel talade hon insiktsfullt om dinkel. På 1100-talet skrev Klara av Assisi, som första kvinna en klosterregel. Hennes teologi anses vara mer välskriven och språket mer bildat än vad det är hos den mer kände Franciskus av Assisis.
Metchild av Magdeburg (1200-tal) var inte verksam i kloster utan i Beginröreslen. Det är en friare form av kommunitet där kvinnorna hade en större grad av inflytande. I Sverige är Birgitta Birgersdotter (Heliga Birgitta) verksam på 1300-talet och en del av hennes idéer kan spåras till Beginrörelsen. Med stor sannolikhet vårdades Birgittas man på ett sjukhus drivit av Beginrörelsen då han blev sjuk då han var med henne på pilgrimsresa till Santiago de Compostela. Här behövs dock mer historisk forskning, där frågan om hur dessa teologers idéer är relaterade till varandra, kan få ett svar.
På 1300-talet finns i England Juliana av Norwich. Juliana har nog formulerat den text som är mest berömd för oss i eftervärlden: ’Allt skall bli bra’, lyder hennes kondenserade teologi. I Spanien har vi Katarina av Siena som var överlevande tvilling, hennes syster dog ung. Det är hon som fällt de berömda orden till påven: ”Gör Guds vilja och min”. Det var hennes politiska gärning som gjorde att han (äntligen) lämnade Avignon och flyttade tillbaka till Rom. Ett politiskt stordåd som många innan henne misslyckats med och som påverkat hela Europas historia.
I slutet av guldåldern har vi Teresa av Avilia som är verksam i Spanien på 1500-talet. Hon var en stor pedagog och jag tror att många gillar henne än idag för att hennes teologi ger så handfasta råd till kristna om hur de skall tro och göra. Jag vet inte om jag tolkar henne fel, men hon verkar haft en torr humor mitt i allt det oerhört stränga som hon är så känd för. Hon konstaterar i alla fall att Gud ibland hör bön lite väl snabbt. Teresa säger: jag måste ta det lite lugnt med mina böner, jag hinner inte med.
Visheten och Kristus lyfts fram – Maria tonas ner
En intressant iakttagelse är att kvinnliga teologer tonar ner Maria. Det är främst manliga teologer som skriver om Jungfru Maria och då ur sexualpolitiska aspekter. Kvinnliga teologer tenderar att lyfta fram Sofia, Visheten, och hur människans själ genom henne får kontakt med Gud.
Hur vi skall förstå relationen mellan Skaparen och de skapade är en av teologins centrala frågor. Är man intresserad av denna fråga kan jag verkligen rekommendera de medeltida teologerna som jag nämnt ovan. Maria, om hon förekommer, ses mer som en väninna som de har en livslång vänskapsrelation med. Även om alla andra centrala relationer i livet kan ta slut, så tar inte väninneskapet med Maris slut. Kristus å sin sida kan beskrivas som vis, kärleksfull och barmhärtig, som en riktig bra mamma.
Även om mycket i föreställningsvärldarna från medeltiden är främmande för oss så kan man samtidigt känna igen sig: Hur kan kvinnor hävda autonomi och anspråk i sin egen rätt, utan att ta (om)vägen genom mäns godkännande? Hur undvika att kvinnor skrivs ut ur historien och marginaliseras? Hur skall man fördela tiden mellan att vara aktivist och kämpa för rättvisa och å andra sidan jobba med det man är intresserad av? Och sist men inte minst, den oerhört centrala och alltid lika aktuella frågan: Hur fördelas de ekonomiska resurserna?
