Jag gjorde misstaget att ta med mig några texter av Selma Lagerlöf en gång för många år sedan. Jag skulle vara ensam i ett lånat hus långt bort från ära och redlighet under några dagar en senhöst.
Det var innan jag visste att Lagerlöf behärskade många litterära genrer och att hon skrivit många texter om mörker och skräck. Så himla rädd jag blev! Novellen ’Tjänsteanden’ i ’Troll och människor är ett mästerstycke i skräckgenren. Under julhelgen läste jag om ’Troll och människor’ (1915). Hon kan sin sak, Lagerlöf.
Misstaget var egentligen två, dels att jag inte hade koll på Lagerlöfs produktion, dels att jag låtit mig luras av den traditionella litteraturhistorien där framför allt kvinnliga författare marginaliserats med hjälp av epitet som sagoberättare, barnförfattare eller någon annan kategori, vilka har som syfte att förminska dem i relation till manliga författare. Män däremot, beskrivs som författare med stor F, och blir gärna geniförklarade. För min del har det varit två dyrköpta misstag.
Gravjord i fickan
I ’Tjänsteanden’ använder Lagerlöf en av de mest kända symbolerna för att signalera övernaturlighet, nämligen kyrkogårdar. Men hon stannar inte där, utan vrider berättelsen ett varv till i det att hon för in en symbol för svart magi. Gravjord som hämtas en mörk natt då trädkronorna över människornas huvuden är som ’svarta valv’ är en väletablerad symbol för den mörka sidan. Stackaren, den fattige skomakarlärlingen, är den som får hämta gravjorden, i syfte att behaga sin mästare, sockenskomakaren, och sin egen åstundan efter ett lätt liv i överflöd.
Svart magi används traditionellt för att skada någons hälsa, anseende, ekonomi eller familjeliv. Svart magi finns framför allt i de kulturer där religioner rymmer både en gud och en djävul, två starka krafter som är i strid med varandra, där det finns föreställningar om både himmel och helvete och där människan tänks ha en fri vilja att kunna välja det onda, likaväl som det goda. Reningsritualer, exorcism, kan i lyckosamma fall befria den som sålt sin själ till djävulen, från den mörka sidan.
Spirrtus, så heter den övernaturliga kraften hos Lagerlöf. Den som har spirrtus kan få allt vad den vill, ett behagligt och lyckosamt liv där inget går en emot. Med temat svart magi länkar sig Lagerlöf till tidigare författare i genren som Mary Shelly. Sentida efterföljare till Lagerlöf är John Ajvide Lindqvist. I hans böcker och i filmen ’Gräns’, som bygger på en av hans noveller, är det tydligt att svart magitemat är inspirerat av hennes produktion. Men nog är det Lagerlöf som är mästaren, ingen beskriver hur en handfull gravmull i fickan känns så bra som hon: ’När hans händer hade grävt ner sig i fickorna, hade han känt, att det inte var mull, som fyllde dem, utan döda människors kvarlevor. Det var fingrar, tår, glatta ögonklot, skrumpnat skinn, tilltrasslat hår, kött, benskärvor, senor.’
Även om svarta magi försåtligt lockar med guld och framgång så blir kraften snart en stor olycka för den som har gravmull i fickan. Går det enligt Lagerlöf att göra sig av med den gravmull man en gång tagit, eller är man evigt förbannad?
Behöver vi tänka om kring begreppet ’tant’?
När det kommer till tolkning av kvinnliga författare vill många gärna gå in i en patriarkal tillskrivning av kvinnors verk, man antar att det kvinnor skriver om är hämtat från deras egna liv, som om kvinnor inte kan abstrahera eller skriva fiktion.
Lagerlöf behärskar temat svart magi. Hon har djupa kunskaper om mörker, ond bråd död och vålnader. Hon är en mästare i genren.
Frågan är vad som är mest skrämmande, att vi behöver inse att Lagerlöf är ett geni i att skildra skräck, eller att vi behöver tänka om kring vad tanter är och vad tanter gör?
