Gudinnan Juno – en härlig förebild
Gudinnan Juno i romersk mytologi är en komplex gudinna som förenar flera roller på ett elegant sätt. Hon är suverän gud och gudarnas drottning, Regina. Hon är militär och statens beväpnade beskyddare och specialrådgivare. Hon är fertilitetens och rikedomens gudinna och kvinnornas speciella förebild. I den cykliska förnyelsen får hon samhällen att växa. Juno är en vital kraft, full av energi och styrka. Inte konstigt att hon fått ge namn åt månaden juni.
Gudinnan Frejas tårar
I Sverige är gudinnan Freja förknippad med midsommar. Hon är en självständig gudinna som har ett eget hus och egna marker och hon bestämmer själv över vem hon vill älska. Freja är sejdens stora mästarinna, men hon styr även över krig och död. Enligt myten bor Freja i en fläderbuske och saften kallas för Frejas tårar. Om blomklasarna plockas på midsommarafton blir saften himmelskt god. Men klasarna måste plockas genom att man går motsols runt busken.
Kryddor och blommor till magi
För alla dem som med hjälp av växter vill utöva magi, spana in i framtiden eller påverka skeenden så är det fullt upp. Kryddor och blommor anses som mest potenta kring sommarsolståndet och nu är tiden för insamling och torkning eller konservering. Växter som skall användas till magi resten av året behöver tas om hand. Men redan på midsommarnatten kan några blommor av årets skörd användas om man vill spana in vem den tilltänka kärleken är.
Traditionellt är tiden runt sommarsolståndet en kärleks- och fruktbarhetshögtid där kvinnliga gudar har en central roll. Den kristna religionen har svårt att ersätta högtiderna vid sommarsolståndet med egna riter och myter och med manliga gudar eller heliga män.
Johannes döparen – en martyr med extra mycket svärta
Johannes döpare är central i flera religioner, myter kring honom finns inom judendomen, mandeismen, islam och bahai. I den kristna religionen har man lagt firandet av Johannes döpares födelsedag kring midsommar. Anledningen till att han placerats vid sommarsolståndet är att han föddes 6 månader innan Jesus och att han ses som den som banar väg för gudens son. Med tanke på vilka egenskaper hos Johannes som lyfts fram som berömvärda inom kristendomen – en mycket allvarlig domedagspredikant som krävde bot, bättring och omvändelse i kombination med hans grymma avrättning – så känns det näst intill omöjligt att skulle kunna fungera som ersättare för mångfacetterade gudinnor som har ett positivt bejakande av livet och sexualiteten. När livet är som vackrast är det knappast en dömande man som kristendomen kan konkurrera med. Visst finns det en teologisk tanke bakom att han placeras 6 månader innan Jesu födelse, men en martyr med extra mycket svärta borde ha fått tilldelat sig en annan dag på året för att komma till sin rätt.
Överkurs
En intressant gren av kristendomen är de Johanneskristna, eller mandéerna, nasoreer eller sabierer som de också kallas. Mandai betyder kunnig och det gudomliga. Deras ursprung är kring Eufrat och Tigris och idag finns de i Irak och södra Iran. På grund av krig är de spridda över hela världen och i Sverige finns det ca 9000 mandéer. Deras största högtid är Johannes döpares egen dopdag som firas den 20 maj. För att få tillhöra religionen måste båda föräldrarna vara mandéer, de accepterar inte konvertiter.
Religionen är dels gnostisk, de skiljer dualistiskt på kropp och själ, ljus och mörker, himmel och jord; dels en döparreligion som på ett särskilt sätt har Johannes döparen i centrum för sin kult. Medlemmarna strävar efter att befria själen från materien och förenas med det himmelska ljuset. De troende skall helst döpa sig varje söndag i rinnande vatten och av en präst för att på så sätt få djupare insikter om livets förnyelse. Förutom dopet är dagliga reningsriter centrala, för att befria kroppen från det materiella.
Sommarsolståndet, midsommar
På norra jordklotet firar vi nu sommarsolstånd, midsommar eller andra högtider som är förknippade med den längsta dagen på året. Om ett par veckor börjar skörden, men nu firar vi att solen är som mest kraftfull och står som högst på himlen och att jorden är som vackrast och mest fruktbar. Även om vi på typiskt svenskt sätt säkerligen också drabbas av ett stänk av melankoli. Kanske beror det på att vi inom oss vet att i det ljusaste ljuset finns ett frö till mörker och i det mörkaste mörker finns en strimma av ljus.
