Det råder inga tvivel om att Svenska kyrkan historiskt sett medverkat till djupgående försök att utplåna den samiska religionen, språken och kulturen genom kolonialism, assimilation och mission på majoritetssamhällets villkor. Utifrån tanken att svenskhet och svensk nationalism kräver religiös och språklig enhet, fungerade Svenska kyrkan som statens förlängda arm.
Nu ber Svenska kyrkan samerna om ursäkt för de historiska oförrätterna. Rasbiologi, nomadskolan och utplånandet av den samiska andligheten är tre områden som Svenska kyrkan särskilt ber om ursäkt för. I går hölls en förlåtelsegudstjänst i Uppsala domkyrka där ärkebiskopen och 8 andra biskopar bad de samiska folket om ursäkt.
Samfundet har avsatt 40 miljoner kronor för att under 10 år (2022-2031) genomföra en försoningsprocess där de samiska språken skall revitaliseras, där det skall utvecklas former för att samer skall kunna utöva sin religion, där man åtar sig att sprida kunskap om urfolkens rättigheter och där man vill öka kunskapen om Svenska kyrkans oförrätter.
En skriftlös religion konkurreras ut
Utplåningssträvandena hade sin kulmen under 1700-talet då kyrkan försökte utplåna nåjder, trumman, gudinnor och gudar. Det skedde tvångsdop och förbud för samisk religionsutövning och språk, vilket skulle ersättas med dåtidens uppfattning av svenskhet. En viktig del i förståelsen varför Svenska kyrkan var ”framgångsrik” är språket, den kristna religionen stod för ett skriftspråk, samisk religion var muntlig.
Samiskt motstånd
Trots intensiva försök att kristna Sapmí har samisk kultur visat sig motståndskraftig. En strategi var att inte tala om den samiska religionen och praktiken med utomstående. En annan var att förflytta religionsutövandet än mer in i hemmen.
Fortfarande finns motstånd mot Svenska kyrkan och mot kristen religion bland de samer som vill revitalisera den samiska religionen.
Kristna influenser
De tidigaste kristna influenserna kommer från katolsk religion och är från 1000-1200-talet. Det är ett krucifix som är funnet på en samisk offerplats. De första skriftliga materialet är från en visitationsresa sommaren 1345 eller 1346 då ärkebiskop Hemming Nilsson reste från Uppsala till Torneå för att där döpa samer och finnar.
Från ryskt håll kan nämnas att den ryska kyrkans mission startade redan på 1500-talet. Innan dess hade enstaka inbrytningsförsk gjort bland samer av såväl norska som ryska som svenska biskopar. I Ryssland var det de kristna munkarna Trifon och Feodorit verksamma på 1500-talet, de byggde kloster och bedrev verksamhet som var direkt riktad mot samer.
Både den svenska kungen Magnus Eriksson som den norske regenten Håkon lovade skattelättnader för de samer som omvände sig till kristendomen.
Den katolska missionen på 1400-talet följdes av den luterska kyrkans mission framöver. Nu börjad samiska kateketer, präster och ämbetsmän utbildas. Ända in på 1700-talet firades katolska fastedagar och än idag lever seder kvar där katolska helgon firas, inte minst syns spår efter Jungfru Maria i såväl Mariajojkar som i dräktsilver.
Den förste samen som blev präst hette Gerhard Jonsson. Herr Gerhard prästvigdes under slutet av 1500-talet och avslutade sin tjänstgöring som kyrkoherde i Skellefteå.
Under 1600-talets första århundrade började man bygga kyrkor och kyrkkåtor. Samebyar följer dock inte Svenska kyrkans församlingsindelning.
Under främst 1800-talet skapades specifika organisationer i strävan att kristna samerna. Till exempel: Lappmarkens ecklesiastikverk, Kyrkan och samerna, Femöresföreningen för inrättande av barnhem i Lappland, Lappska missionens vänner, Kvinnliga missionsarbetare, Lappmissionsföreningen i Göteborg, Lärarinnornas missionsförening, Lappska fjällmissionen.
Under 1930-60-talet utbildades nomadpredikanter vid Lekmannaskolan i Sigtuna och vid Johannelunds missionsinstitut.
Litteratur på samiska
De första böckerna som gavs ut på samiska var kyrkliga och här skall jag nämna några.
1619 översattes ”En lijten sångbook, huruledes Messan skal hållas, läsas, eller siungas på Lappesko”, sammanställt av Nicolao Andreae Pastore in Pitha. Lars Rangius översatte Nya Testamentet till sin egen samiska dialekt, det arbetet var klart 1715. Fram till 1941 gavs ett 40-tal översättningar ut där de flesta bibelböckerna översatts, oftast till nordsamiska. Därtill finns det separata översättningar av Fader vår och de tio budorden.
Översättningar av psalm- och sångböcker skedde inte bara från svenska utan även från norska och finska. Mellan 1619- 2002 kom det ut ett 40-tal psalm- och sångböcker på sydsamiska, nordsamiska, dialekten i Kvaenangen, lulesamiska, enaresamiska.
Jämte kyrkohandböcker, bibeln, psalm- och sångböcker översattes även katekeser, uppbyggelselitteratur och predikosamlingar. Några är: Luthers katekes, Laurentius Paulinus Gothus, J Gezelius , Olaus Swebelius, Andreas Alenius, Pehr Högström (Högströms frågebok). 1998 gavs den senaste katekesen ut, det var en översättning av Luthers katekes från 1529.
Överkurs: Svenska kyrkans samepolitik
Idag försöker Svenska kyrkan komma tillrätta med sitt koloniala arv, man vill erbjuda försoningsmiljöer, men man vill också stärka sin profetiska röst och uppmärksamma majoritetssamhället på den strukturella rasism som samhället är bärare av.
Svenska kyrkans politik gentemot samer är förstås intressant och behöver vidare studier. Det behövs också studier av den process av omförhandling inom samfundet självt, där Svenska kyrkan gått från att försöka utplåna samiskt kultur, religion och språk till att be om ursäkt.
Det välkommet att kyrkan börjat den mödosamma vandringen där de försöker komma till rätta med sin roll som statens förlängda arm. Vilket i sin tur kan ses som en del av svenska kyrkans frigörelse från staten som tog sin början år 2000.
