Dyrast och godast. Så kan man kort sammanfatta kryddan saffran. Är det den enda kryddan som återfinns i alla religioner? Är det den enda kryddan som ”alla” tror har övermagiskt läkande egenskaper, om än något olika? Det verkar inte bättre.
Kryddor är ett stort intresse hos mig, särskilt om de används i religionens värld. Det kan vara i riten, som läkande och helande artefakt, i folktron eller inom populärmedicinen. Men jag är inte bara intresserad av kryddor på en teoretisk nivå, i en mycket blygsam skala försöker jag bygga upp en kryddträdgård i vår trädgård på Gotland.
Det verkar inte finnas så mycket skrivit om kryddor och religion, eller så är jag okunnig. Känner ni till någon bok eller avsnitt i en bok får ni gärna tipsa. Att det låg kryddor i Katarinas, Katarinas, Margarets och deras mans grav tycker jag är intressant och jag nämnde det i förra bloggen. Det praktiska skälet är väl uppenbart, men om det också fanns något magiskt tänkande kopplat till seden är det än mer intressant, tycker jag.
Som medicin
I persisk läkekonst har saffran en central plats där det bland annat motverkar depression och nedstämdhet. Det används också i indisk och kinesisk medicin, bl a mot ögonbesvär. Enligt Ayurvedisk tradition så renar saffran blodet och stimulerar levern till avgiftning.
Andra menar att saffran hjälper mot underlivsbesvär. Saffran höjer lusten, hjälpa fertiliteten på traven och öka potensen. Bara pluspoäng alltså.
I Sverige finns det skriftliga belägg från 1800-talet att saffranet fungerade upplivande och allmänt stärkande.
I religionen
Saffran är kanske mest förknippad med Iran och det finns persiska grottmålningar där saffran har används som färg. I buddismen och hinduismen används saffranet rituellt. Många känner till de buddistiska munkarnas saffransgula kläder.
I de abrahamitiska religionerna så nämns bara saffran en gång i de religiösa böckerna och det är i Höga Visan där den åtrådda tjejen liknas vid en trädgård där det växter godsaker som saffran och annat gott som den suktande killen lääääääängtar ihjäl sig till.
Men även om saffran inte nämns i de officiella böckerna så finns kryddan förstås i folktraditionen där de används för sin allmänt välgörande och magiska egenskapers skull. Kring lucia bakas saffransbullar. Man tänkte att en härlig bulle i solens form och med den gyllene gula färgen jagar bort Lucifer (mörkrets furste). Inte helt fel tänkt när det är mörkt och ruggigt ute och oknytt ränner runt knuten. Alla vet väl att man blir tröstad av en härligt sockrig, gul vetebrödsbulle. Funkar varje gång, jag lovar.
Saffran i Sverige
Saffranet nådde Sverige genom Hansan under 12-1300-talet. Saffransbullen blev då en lyxvara. På Gotland menar man att saffranet kom till ön under 1100-talet tillsammans med socker, salt och mandel. Jag tror inte det finns belägg för 1100-talet, men jag är osäker. Gotland och Östergötland var i alla fall först med saffranet som sedan spred sig till resten av Sverige i och med järnspisens införande på 1800-talet. Idag importeras det mesta av saffranet från Iran, men det finns exklusivt saffran från Italien och det finns små saffransodlingar i Skåne och på Gotland.
Det första skriftliga källan där saffran nämns i Sverige lär vara en räkning från år 1328 då Birgitta Birgersdotters pappa begravdes. Gravölet vid Birger Persson död 1327 var nämligen kryddat med saffran.
Från 1500-talet finns det ett belägg hos Olaus Magnus, då han skriver att vetebröd beströks med saffransvatten. I början beströks bullarna med saffransvatten, det är först på 1800-talet som saffranet hamnar i degen.
Det får vara allt för idag, men vet ni några trevliga böcker om kryddor och religion så tipsa mig gärna!
