Hur agerar kristna kyrkor i relation till Rysslands krig i Ukraina? Bilden är inte så entydig som man kan tro, Putin har både vänner i Sverige och internationellt. När alla vänder blicken mot Kina och då alla funderar på om och hur Kina kommer att hjälpa Ryssland så tänkte jag istället rikta blicken dels mot den afrikanska kontinenten och visa hur religion och politik hänger ihop, dels mot Sverige och visa på hur kyrkorna i Sverige genom Sveriges Kristna råd (SKR) tydligt behåller informationskanaler till Moskvapatriarkatet, Putins förlängda arm och hur myndigheter i Sverige bidrar ekonomiskt till nämnda kyrka, trots politiskt beslutade restriktioner.
Ur ett övergripande perspektiv är syftet att belysa några aspekter av hur förändringar inom den religiösa sfären kan ses som en del av politiska förändringar. Motivet till att välja den afrikanska kontinenten är att den är ett exempel på hur kyrkor dels agera som dörröppnare för affärsmän och politiker, dels är medel för spridandet av Putins världspolitiska agenda. Exemplet SKR är valt för att visa på hur nätverk som religiösa grupper tillhandahåller på såväl nationell som internationell nivå riskerar att användas politiskt. Exemplet Myndigheten till trossamfund är valt för att de ekonomiskt legitimerar Moskvapatriarkatet, men också SKRs val att inte isolera Moskvapatriarkatet. Det här är en blogg om ekonomi, politik och religion i förening.
Jag vågar påstå att erkännandet av Ukrainas ortodoxa kyrka 2019 har blivit en vattendelare för kyrkorna. I dag ser vi en ny typ av kyrkosplittring, ortodoxa kyrkor såväl som andra måste förhålla sig till politiska regimer, demokrati och rättigheter. På ena sidan står Moskvapatriarkatet och deras allierade, på andra sidan står kyrkor som erkänner Ukrainas ortodoxa kyrka och som tar avstånd i ord och handling från Moskvapatriarkatet.
Rysslands krig mot Ukraina och annekteringen av Krim 2014 har betydelser för hela världen. Hur kyrkorna agerar, vem som uttrycker gemenskap med vem, såväl som hur kyrkorna ställer sig till Ryssland kommer att ha betydelse för hur framtiden kan gestalta sig, efter det att kriget har tagit slut.
Ortodoxa kyrkor i Afrika: vilka tar avstånd och vilka tillkommer som Moskvapatriarkatets vänner?
Historiskt är splittringarna mellan olika ortodoxa riktningar djupa. Jag skall inte göra någon historisk genomgång, inte heller förklara de olika ortodoxa riktningarnas teologiska skillnader eller hur kyrkornas organisationer är uppbyggda, utan rikta in mig på två kyrkor som tar avstånd från Moskvapatriarkatet och en kyrka som hjälper Ryssland.
På en officiell nivå gör Moskvapatriarkatets patriark Kirill gällande att kriget mot Ukraina handlar om organisering av genus, kön och sexualitet, och det betet nappar många på. Kirill använder också framgångsrikt det strategiska kortet ’västs kolonialism’ i sina samtal med religiösa och politiska ledare, vilket också fungerar väl. Gayparader, kvinnors lika villkor och skyldigheter och kolonialism är en retorik som fungerar väl när Ryssland samlar sina allierade, men som riskerar att vi inte ser kyrkans agerande i andra sammanhang.
I själva verket har Moskvapatriarkatet förlorat det politiska, ekonomiska, religiösa och militära inflytande, som kyrkan effektivt har byggt upp sedan Sovjets fall, på en global nivå när alltfler kyrkor i praktiken bryter kontakten med dem, samt då Ryssland utsätts för ekonomiska sanktioner. Det är med andra ord av största betydelse för Moskvapatriarkatet att behålla eller skapa nya kontakter med så många samfund som möjligt. I det här sammanhanget kan nämnas att Kirill, i sitt tal när han installerades 2009, särskilt lyfte fram att han kommer att försvara kyrkans gränser och integritet. Det var dock inte tal om andliga gränser utan om territoriella, politiska gränser. Kirills Rysslands- och patriarkatskarta är i stort sett de samma som Sovjets gränser.
På den afrikanska kontinenten har både det Grekisk-ortodoxa patriarkatet av Alexandria och hela Afrika och den Koptisk-ortodoxa kyrkan (de bröt med varande på 500-talet, men har börjat närma sig varandra efter invasionen av Krim) stöttat Ukrainas ortodoxa kyrka och brutit med Moskvapatriarkatet. Kyrkorna samlar tillsammans mellan 15-20 miljoner medlemmar. Moskvapatriarkatet är å sin sida angelägna om att bibehålla kontakten med nordafrikanska kyrkor och har sagt att de präster som inte erkänner Ukrainas ortodoxa kyrka kan stå under Moskvapatriarkatets jurisdiktion och beskydd. Så brukar de agera när ortodoxa kyrkor frikopplar sig från Moskva.
Den Etiopisk-ortodoxa kyrkan med ca 30 miljoner medlemmar har däremot inlett ett tätare samarbete (ekonomiskt, politiskt och religiöst) med Ryssland och Moskvapatriarkatet i nutid. Mer om det nedan, men först en kort utblick.
Putin, Ryssland och den afrikanska kontinenten
Efter Sovjets fall har Ryssland under Putins regeringsperiod etablerat sig som den största vapenförsäljaren efter USA på den afrikanska kontinenten, enligt, SIPRI. Putins intresse för den afrikanska kontinenten ökade märkbart efter annekteringen av Krim 2014. Sedan 2015 har Ryssland ingått över 20 militära överenskommelser med afrikanska länder, avtal som ger exklusiv tillgång till strategiska hamnar och flygplatser i regionen. I Sudan har Ryssland en flygbas. Den privata armen, den paramilitära Wagner-gruppen, har varit verksam i flera länder: Centralafrikanska republiken, Moçambique, Libyen, Sudan och Kongo-Kinshasa. Wagnergruppen står inte formellt under Rysslands väpnade styrkor men står nära GRU, Rysslands militära underrättelsetjänst.
Ryssland bidrar också med expertis i frågor som rör kärnteknik.
Enligt Utrikespolitiska institutet är Algeriet, Libyen, Angola, Etiopien, Uganda, Marocko, Botswana, Zimbabwe, Namibia, Moçambique och Burkina Faso köpare av vapen. Ryssland säljer inte de bästa vapnen, men de konkurrerar med priset. I gengäld får Ryssland köpa råvaror (diamanter, bomull och kaffe) och naturtillgångar samtidigt som de stödjer auktoritära ledare.
Putin å sin sida vinner främst tre saker. Ryssland blir erkänd som en stormakt och han ökar därigenom sitt inflytande som en internationell spelare. Därtill får han en arena där han kan föra en geopolitisk kraftmätning visavi USA. Yttermera kan han genom sina ekonomiska, politiska, och militära kontakter med afrikanska länder få dem på sin sida i FN (läs: annekteringen av Krim och kriget mot Ukraina). De afrikanska länderna har 25% i generalförsamlingen och tre platser i säkerhetsrådet. Genom samarbeten med afrikanska stater i FN tänker sig Putin försvaga västvärldens politiska dominans.
I FN har Ryssland veto i säkerhetsrådet. Putin kan tacka för stödet i FN till länder som Centralafrikanska republiken, Sudan, Libyen och Zimbabwe, Zambia genom att Ryssland lägger in sitt veto i säkerhetsrådet när kritik om brister i mänskliga rättigheter eller sanktioner på grund av krigsbrott kommer upp på agendan.
Moskvapatriarkatet och Etiopisk-ortodoxa kyrkan
Den 24 februari 2022 (ni läste rätt) är Hieromonk Stephen, sekreterare för ekumeniska kontakter vid Moskvapatriarkatet, på resa i östra Afrika. Han besöker Etiopisk–ortodoxa kyrkan i Addis Abeba. I mötet deltar Patriarken Abune Mathias (han dog några dagar efter Moskvapatriarkatets besök), ärkebiskop Abune Aregawi (han sitter i Kyrkornas världsråd) och Daniel Seifemichael, professor i teologi. Därtill medverkar representanter för näringslivet. På agendan står ekonomiskt utbyte mellan länderna. Men Moskavapatriarkatet ber också den statliga Etiopisk-ortodoxa kyrkan om hjälp att etablera den Rysk-ortodoxa kyrkan, Moskvapatriarkatet i Addis Ababa och etablera stiftet ’Norra och södra Afrika’. Den etiopiska kyrkan lovar inte bara att hjälpa till med att etablera Moskvapatriarkatet, man erbjuder också ett kontaktnät med kristna i hela Afrika (ca 460 miljoner människor) och kontaktnät med de muslimska samfunden (ca 400 miljoner människor) genom att starta religionsdialoger. Enligt Moskvapatriarkatets hemsida avslutades mötet med att de kyrkliga ledarna konstaterade att relationerna mellan länderna Ryssland och Etiopien var starka och fungerar väl.
https://mospat.ru/en/news/89026
I samhällsvetenskapliga studier finns ett begrepp som heter ’mjuk makt’. Det innebär att ett land etablerar kontakter med ett annat land och erbjuder sina tjänster som fredsmäklare, dialogpartner, givare av humanitärt bistånd, knarkbekämpning et c för att på så sätt legitimera sina politiska mål.
När Moskvapatriarkatet såväl upprätthåller befintliga kanaler, som öppnar nya kanaler i det att de startar nya rysk-ortodoxa församlingar och stift, eller etablerar religionsdialoger med islam så bör det ses som ett led i detta arbete. Vad mer är, länder som är i beroendeställning, eller kyrkor och samfund för den delen, används inte sällan som försökskaniner för ryska informationsoperationer.
Sveriges kristna råd (SKR) och Sveriges ekonomiska bidrag till Moskvapatriarkatet
Låt mig avsluta bloggen med dels hur kyrkorna i Sverige stärker sina band till Rysk-ortodoxa kyrkan, Moskvapatriarkatet, dels hur myndigheter, trots beslut om sanktioner, betalar ut bidrag till densamma.
Den kyrkosplittring som började med att Ukrainas ortodoxa kyrka blev självständig 2019, och som blir allt tydligare ju längre Rysslands krig pågår, delar kyrkor i två läger. Förenklat kan man säga att positioneringen är ett ställningstagande är för eller emot Ryssland som stormakt, för eller emot ett auktoritärt ledarskap.
SKR fördömer å ena sidan kriget, men, och det är viktigt, SKR tar å andra sidan inte avstånd från Moskvapatriarkatet. SKR påtalar senast igår (se länk nedan) att enheten med Moskvapatriarkatet är centralt för SKR. Argumenten blir allt mer ansträngda, men SKR håller benhårt fast vid sin linje. Enhet skall upprätthållas, oavsett vilken verksamhet Moskvapatriarkatet har eller vilka värderingar som samfundet hyser.
Här får vi inte glömma att SKR menar att de företräder 26 samfund med 6,4 miljoner medlemmar i Sverige. Från Ukrainskt håll förs nu kritik fram mot politiker och andra aktörer i väst som inte fullt ut förmår fördöma kriget utan har en ambivalent hållning. Aktörer och politiker som håller dörren öppen för Ryssland och Putin, som anstränger sig för att upprätthålla sina nätverk. Kanske finns det här en parallell till SKR? Detta är en lämplig uppgift för en framtida samhällsvetenskaplig studie att undersöka, en studie som givetvis inte skall vara teologisk. Med hjälp av metoden processpårning torde man kunna empiriskt pröva varför SKR uttrycker enhet med Moskvapatriarkatet och varför SKR bibehåller banden och nätverken med Ryssland.
I praktiken innebär SKRs agerande att de tillhandahåller ett upparbetat nätverk för Ryssland och Moskvapatriarkatet på samma sätt som Etiopisk-ortodoxa kyrkan nu gör, samtidigt som de flesta andra kyrkor i världen stänger av den möjligheten för Moskvapatriarkatet. För Rysslands del innebär de att de har upparbetade (och redan finansierade) kommunikationskanaler med 26 kristna kyrkor, tillgång till deras predikstolar, präster och övriga anställda, samfundens övriga informationskanaler, resurser på kansli och sist men inte minst en direktkanal till alla de kyrkliga medlemmar som SKR säger sig ha stöd av, det vill säga 6,4 miljoner svenskar.
Om Ryssland annekterar Sverige, så finns det alltså etablerade nätverk som står redo. Emedan Kirill också kallar sig patriark för Norden så finns här en indikator på hur Ryssland tänker sig framtiden för Norden. Det är rimligt att anta att såväl Försvarsmakten som underrättelsetjänsten i Sverige har beaktat detta såväl som att de har information om att SKR för andra gången på kort tid offentligt annonserar att kanalen till Ryssland är öppen, vad som än händer.
SKR verkar i en svensk demokrati och har givetvis rätt att utforma den teologi och de politiska relationer som de vill och med vem de vill. Här bör vi dock varken glömma statsminister Anderssons eller ÖBs Bydéns ord om försiktighet i en oerhört allvarligt politiskt läge. Alla, säger de, måste beakta risken för infiltration från främmande makt. Idag går också SÄPO ut och uppmanar alla att vara extra vaksamma. Främmande makt kan inhämta information, spionera eller värva spioner.
Läs gärna SKRs senaste debattartikel där de fasthåller att enhet med Moskvapatriarkatet skall upprätthållas. Läs också tidningen Dagens uppmaning till SKR att ompröva sitt beslut om Moskvapatriarkatet. Båda artiklarna var publicerade igår, den 16 mars 2022.
https://www.dagen.se/ledare/2022/03/16/var-gar-sveriges-kristna-rads-roda-linje
När det gäller statsbidrag till trossamfund är det regeringen som avgör vilka trossamfund som får ta emot bidrag, Lag (1999:932) och förordningen (1999:974). Några av kriterierna är: organisationens verksamhet, spridning, stabilitet och livskraft samt om samfundet upprätthåller och stärker grundläggande värderingar som samhället vilar på.
Om statsbidrag inte skall betalas ut, eller om de skall återbetalas så är det Myndigheten för stöd till trossamfund som beslutar om detta (1999:974 §20).
På Kulturdepartementets hemsida (samfunden hör till civilsamhället och ses politiskt på samma sätt som idrott, och andra intresseföreningar) står det i ett pressmeddelande avseende Sveriges stöd till Ukraina och sanktioner mot Ryssland att regeringen uppmanar att upphöra med kontakter och att inte skapa nya, och att man särskilt skall beakta de säkerhetspolitiska aspekterna på samarbetena.
Det finns således både en politisk vilja och ett lagutrymme att återkalla bidrag till Moskvapatriarkatet.
Det vore lämpligt om någon riksdagsperson ställer en fråga till kulturminister Gustafsdotter om vilka åtgärder ministern avser att vidta mot Rysk-ortodoxa kyrkan, Moskvapatriarkatet, avseende medelstilldelning, sett dels mot bakgrund av regeringens isolationistiska hållning, dels mot bakgrund av gällande lagstiftning för stöd till trossamfund.
En fråga till ministern skulle säkert hjälpa Myndigheten för stöd till trossamfund att agera i frågan. Ett skriftligt svar från kulturminister skulle säkert också hjälpa alla de 6,4 miljoner kyrkliga medlemmar som SKR säger sig företräda. Dels kan medlemmarna ställa frågor om det konkreta beslutet att bibehålla enighet med Moskvapatriarkatet, dels frågor om stadgarna som tycks innebära att beslut som är tagna i enighet av SKR trumfar beslut i de respektive kyrkorna och sist men inte minst frågor om att SKR påstår att de representerar 6,4 miljoner kyrkomedlemmar. Låt mig uttrycka tvivel om att 6,4 miljoner svenskar anser sig vara representerade av SKR.
Till sist en kort sammanfattning. I denna korta bloggtext om religion, ekonomi och politik har jag för det första gett exempel på hur Moskvapatriarkatet bibehåller relationer med de kristna kyrkorna i Sverige, men också visat på hur de etablerar nya relationer med kristna kyrkor och med muslimska samfund på den afrikanska kontinenten. För det andra har jag visat på hur kristna samfund öppnar dörrar för politiker så att de kan implementera sina politiska mål med mjuk makt. För det tredje har jag visat på hur Sverige kan återkalla bidrag till Moskvapatriarkatet och därigenom fullfölja Sveriges linje med ekonomiska sanktioner gentemot Ryssland. För det fjärde har jag visat på hur såväl nationella som internationella kyrkliga och religiösa nätverk (kan) används av politiska krafter.
Och så allra, allra sist måste väl även jag säga något om Kina och Ryssland. Den 3 mars 2022 träffade patriarken Kirill Kinas ambassadör i Ryssland i patriarkens residens i St. Daniels Monastery.
Tills vi ses och hörs nästa gång: Keep up the good work.
