I veckans rikspress läser jag att svenskar numera är så sekulariserade att de inte förstår en religiös föreställningsvärld. I den kyrkliga pressen läser jag återkommande artiklar om att Sverige är så sekulariserat så att frikyrkorna måste intensifiera missionen i Sverige för att få fler engagerade medlemmar.
Symboler och text
Det finns två huvudförklaringar till varför människor kan så lite om religion, båda handlar om språket.
Visserligen är det så att när gemene man i väst lärde sig läsa så var skolan i kyrklig regi, lärarna var kantorer eller präster och litteraturen var kristna texter, bibeln, psalmböcker och uppbyggelselitteratur. Men, när människan väl blev läsmyndig vände hon sig bort från religionens värld. Hon började läsa andra böcker, tänka fritt och slutade nöta kyrkbänkar. Läsandet gav vidgade vyer.
Den verkliga nådastöten för religionens del var dock att kyrkan var van vid att kommunicera med hjälp av symboler och bilder på kyrkväggarna. Folk visste vilket helgon som hade en bikupa som symbol (Ambrosius) och vem som hade en penna (Augustinus). När människor lärde sig att läsa bokstäver så förlorade de samtidigt förmågan att läsa bilder och symboler. Tolkningen av bilder och symboler utvecklades till en expertkunskap förvaltat av konstvetare, antikvarier och teologer. Läsandet av bokstäver gav en religiös analfabetism.
Kristendom och grekisk filosofi
De tidiga teologerna kring 300-talet och deras efterföljare försökte förena kristendomen med grekisk filosofi, de försökte klä kristendomen i vetenskapligt tänkande. Symbiosen mellan kristen tro och grekisk filosofi utvecklades i klostren. Framväxten av det kritiska tänkandet i väst leder dock till en skilsmässa mellan tro och vetenskap och idag är universitet och skolor i allmänhet fristående från kloster och samfund. Religionen återgår så att säga till att vara religion, frikopplad från vetenskapliga sannings- eller rimlighetsanspråk.
I och med att det rationella tänkandet utvecklades allt mer så motas religiösa föreställningar bort inom andra funktioner i samhället. Vi har till exempel inte längre förbud för hädelse. Föreställningar om hädelse räknas numera som en angelägenhet för respektive religion, och inte som en angelägenhet för juridiken i en demokratisk stat. Vi har heller inte förbud för nöjen på långfredagen. Den religiösa kalendern och tillhörande tabun räkas också som en angelägenhet för respektive samfund. Skolan undervisar inte längre i kristendom utan om religion, även om samfundsledare nu och då kommer med propåer om att skolan skall undervisa i eller ta hänsyn till just deras specifika religion. Men i ett sekulärt samhälle är det samfunden själva som får lära sina medlemmar om sin respektive teologi, skolan kan inte vara konfessionell.
Överkurs: Riv Notre Dame!
När text vunnit över symboler och när vetenskap vunnit över tro så rullar sekulariseringen på.
Kring reformationen började teologer argumentera för att kyrkobyggnader inte längre behövdes. När människor lärt sig läsa behövde de inte längre symbolerna i kyrkan för sitt religiösa liv. Riv Notre Dame, sa prästerna. Det teologiska argumentet var att den ökade läskunnigheten innebar att människan själv kunde sköta sin tro privat utan att behöva besöka kyrkor, titta på bilder och lyssna på präster. Till viss del logiskt, men ack så fel tänkt.
Att detta var ett grovt misstag av dåtidens teologer är uppenbart. Ökad läskunnighet i kombination med minskad kunskap om religiösa symboler och framväxten av kritiskt tänkande, leder inte till att religionen behåller sitt grepp om människorna, det leder till att de flesta vänder sig bort från religionens värld.
PS Notre Dame räddades sedermera efter en lång, lång tid av dålig skötsel och förfall av Victor Hugo. Men, lova mig nu att ni inte störtar ut med svärd och lans i försök att rädda kyrkor och religioner från teologernas rivningsiver. Lova det!
