På global nivå är trenden tydlig, religiösa platser och byggnader som Nachi-vattenfallet med det röda shinto-templet i Japan, den buddistiska ruinstaden Angkor Vat i Kambodja eller det yasidiska templet med Shejk Adi ibn Musafiris grav i Lalish i Irak får allt fler besökare. Förutom alla andra religiösa platser som finns på våra Bucket-listor, Klagomuren, al-Aqsamosken eller Födelsekyrkan för att nämna några där besöksnäringen går uppåt.
Det verkar som om vi lever i en tid då människors intresse riktas mot de sakrala dimensionerna i de olika kulturarven. Vi vill förstå religiösa byggnader och platser i relation till kulturhistorien.
Svtplay har just nu en finfin liten brittisk serie på tre program om religiös turism, den finns kvar till den 30 oktober. https://www.svtplay.se/varldens-heliga-platser
Det finns platser och så finns det platser
Vad är det som gör att man blir hänförd av vissa platser? Det finns ett ställe här på norra Gotland som känns magisk. Det är en gammal kultplats från förkristen tid där det senare har byggts en träkyrka (den är borta) och ett kloster på kullen. Nu finns det en ruin, en väderkvarn, några militära lämningar och infoskyltar från någon myndighet, men de stör inte överdrivet mycket.
Behöver jag känna efter vad jag egentligen känner eller sortera mina tankar är det dit jag åker. Platsen är särdeles märkvärdig och inbjuder till kontemplation såväl som till andlighet.
Det finns byggnader och så finns det Byggnader
Vad är det som gör att vissa byggnader är ”amazing”? Stadion i Stockholm är till exempel något helt annat än Ullevi i Göteborg. För det är, handen på hjärtat, inte bara religiös arkitektur som har en sakral rumslighet och som talar till oss på ett djupare plan.
Och vise versa, inte alla religiösa byggnader får en att känna vördnad, trots att det förekommer riter, religiösa symboler och föremål. Det räcker inte. Det är en enorm skillnad på en byggnad och en Byggnad.
Det finns människor och så finns det människor
Troende människor kan vara beredda att göra mycket för sin tro. Vissa är fyllda av lidelse och hängivenhet. De kan städa tempel minutiöst så att förfädernas andar skall trivas och ha det gott och inte flytta. De kan bära runt en staty eller en fackla i timmar tills de är totalt utmattade för att på så sätt manifestera sin tro.
Ibland tänker jag att det är de lidelsefulla människorna som är den egentliga anledningen till den religiösa turismen och inte byggnader och platser. Det är människor som tror, som pysslar om platsen och som sköter om byggnaderna, de som förstår symbolerna på ett djupare plan och som utför riterna på ett hängivet sätt och som tolkar allt som sker utifrån en teologisk föreställningsvärld, ett kosmiskt drama, som är vårt egentliga besöksmål.
Kanske är det så att vi som reser vidare, egentligen turistar för att vi vill vara nära de innerligt hängivna en liten stund?
Men, vem vill leva sitt religiösa liv som ett musealt utställningsföremål? Å andra sidan blir platser och byggnader tomma utan människor som fyller platsen med sina berättelser, ett religiöst Skansen.
Turisterna och tjänstepersonerna
Hur skall vi kunna samsas? Myndigheters eller annan personal som vill tolka de religiösa platserna, arkitekturen och religionen ur arkivariska perspektiv och som har som syfte att bevara allt detta till kommande generationer, vi som turistar och som vill förstå religion från ett kulturellt perspektiv och så de som tror och som lever sitt religiösa liv på denna plats i dessa byggnader och som tolkar sitt liv i teologiska termer, hur skall vi kunna samsas?
Vad händer med platser, byggnader och människor när turismen ökar? Vad händer när UNESCOs eller Riksantikvarieämbetets personal börjar slå sina lovar kring en plats? Dör platsen när vi utomstående kommer? Förlorar arkitekturen sin magiska dragningskraft när kulturpolitiska och kommersiella intressen tränger sig på och börjar konkurrera med de som brukar platsen religiöst?
Överkurs: Sverige och Norden
Nu när hemester blivit mer inne kan man undra om det finns platser i Sverige och Norden som kommer bli föremål för ökad religiös turism? Just nu kan jag inte se om någon plats eller någon byggnad med sakral rumslighet skulle kunna få samma dignitet som Klagomuren, Angkor Vat eller Mecka. Finns det i Sverige eller i övriga Norden en kombination av magiskt vackra platser, fantastiska byggnader och riktigt hängivna människor, människor som är fulla av lidelse och som gör allt för sin tro? Jag vet uppriktigt sagt inte om denna kombination finns.
