Få författare har skildrat religionens roll och funktion i vårt samhälle så nyanserat som Lagerlöf. Vad skulle vi veta om de 37 dalmasarna och kullorna från Nås socken som 1896 lämnade allt här hemma för att i Jerusalem få närvara vid Jesu återkomst om inte Lagerlöf skrivit Jerusalem 1 och 2 som kom ut 1901 – 1902? Det är en riktigt bra sociologisk skildring om blind tro. Böckerna är ett skolboksexempel på hur sekter fungerar och hur människors liv blir när de lever i en liten sluten grupp, med all dess problematik.
Men Lagerlöf kunde också nyansrikt skildra kristendomen ur positiv synvinkel. Hon berättade om människor som mött änglar, Jungfru Maria eller Jesus själv i syner och uppenbarelser och hur de får sina liv förändrade och att de efter mötet blir milda i hjärtat.
Allra bäst är dock Lagerlöf då hon skildrar mötet mellan svensk traditionell religion och kristendomen. Och det är inte alltid som kristendomen drar det längsta strået. Kan man inte ana en gnutta religionskritik mellan raderna?
De som råder i skog och mark och vattendrag
I ’Troll och människor’ finns en fin skildring av en värmländsk präst som blir galen. I stor nit försöker han få sina församlingsbor att lämna tron på allt det som inte tillhör kristendomen. Rå i skogen, näcken i strömmen och tomten på gården skall bytas ut mot Guds ord, det enda som människorna skall hålla sig till.
Lagerlöf skriver insiktsfullt att de flesta prästerna är kloka nog att låta bli att utmana människors tro, men inte den nitiske, stränga prosten i Jössehärad i Värmland.
’Av all sin förmåga bemödade han sig till att göra jössehäringarna till ett fromt och gudaktigt folk. Inte nog med att han ville vänja dem av med dryckenskap och slagsmål, med smuggling från Norge och annan orättfärdighet – det hade många präster försökt före honom – , utan han förbjöd dem också att frukta och dyrka de rådande i mark och skog och vattendrag, och detta var något, som prästerna annars brukade akta sig för att röra vid.’ (Ur ’Vattnet i kyrkviken’)
Har Sveriges folk förr varit kristna, men nu blivit sekulariserade, eller är det ett tankefel?
Många tror att Sverige sekulariseras på grund av den tilltagande urbaniseringen, vetenskapligt rationellt tänkande och kapitalismens framväxt. Den sociala kontrollen som fungerade på landsbygden förr i tiden, kan kyrkan inte upprätthålla i staden. När utbudet är stort är det en minoritet som väljer ett engagemang i en kristen församling. När människor lärt sig tänka kritiskt lockar inte religion längre. En annan populär teori är att Socialdemokraterna medvetet monterat ner kristendomen. Båda teorierna bygger på att svensken i allmänhet varit starkt religiöst övertygad.
Lagerlöf vänder på kuttingen. I novellen ’Vattnet i kyrkviken’ är svensken inte särskilt förankrad i den kristna tron, varken historiskt eller i nutid. Däremot traderas tron på tomtar, vättar, troll och andra land- eller vattenlevande andevarelser från generation till generation. Det är dem som folk i allmänhet vill hålla sig väl med.
Eller med andra ord: stater kan officiellt bekänna sig till en given religion, kristendomen har haft en ställning som statsreligion under några hundra år i Sverige, men den har haft svårt att få fäste i folkdjupet. Trots kyrkoplikt, kristendomsundervisning, husförhör och allt annat som kyrkan ägnat sig åt för att forma svensken till ett kristet folk, verkar det vara lättare att kristna stater än människor av kött och blod. Ja, svensk traditionell religion är så stark att till och med präster lämnar sin tro (eller blir galna).
Följer vi Lagerlöfs teori är det varken urbaniseringen, det rationella tänkandet eller politiska intervention som orsakar att kristendomen har så svag ställning i Sverige i dag. Enligt Lagerlöfs sätt att se det är Sverige sekulariserat eftersom den kristna religionen aldrig haft något fäste i den svenska folksjälen.
Skulle Lagerlöf levt idag, hade hon kanske sagt att det är staten, det officiella Sverige, som har kommit i kapp svenska folket och inte tvärt om. Den lilla klick som i Sverige varit kristet troende på ett mer kvalificerat sätt har varken då eller nu varit särskilt många.
Hatten av för Lagerlöf! Få har så stark analytisk förmåga, ännu färre har förmågan att skriva elegant om komplicerade samhälleliga processer.
