I dag blir det en extrablogg med anledning av det ytterst allvarliga politiska läget. Jag tänker att det kan vara intressant att veta hur kristna kyrkor agerar i praktiken när det handlar om Rysslands krig mot Ukraina (dvs att de inte bara officiellt fördömer).
I dag redogör jag för Sveriges Kristna Råd (SKR) uttalande om samarbetet med Ryska-Ortodoxa kyrkan Moskvapatrirkatet. SKR är ett samarbetsorgan för kyrkor i Sverige (tänk kyrkornas inrikespolitiska organ) och de sitter också i Kyrkornas Världsråd, (tänk kyrkornas utrikespolitiska organ). Moskvapatriarkatet är medlem i båda. SKR har nyss deklarerat att de fortsätter samarbetet med Rysk-Ortodoxa kyrkan, Moskvapatriarkatet under pågående krig. Jag riktar in mig på tre frågor som detta ställningstagande har.
Alla fattar
De flesta av världens regeringar har förstått det, näringslivet har fattat, universitet och andra myndigheter förstår, sportvärlden, civilsamhället och kulturvärlden begriper att vi i världen efter den 24 februari har vaknat upp till en ny världsordning. Nu lämnas tomma ord till förmån för konkret handling. Man visar mod när Ryssland startar krig mot en granne.
Ryssland har länge utnyttjat omvärldens tomma prat och talet om dialog för att kunna fortsätta med sitt försök till att bli en stormakt och att få allierade. Alla fattar att tiden för dialog är över efter den 24 februari. Alla fattar att kriget mot Ukraina är ett första steg för Ryssland.
När Ryssland startat krig mot en suverän stat gäller konkreta politiska och ekonomiska sanktioner, att dra sig ur, lämna, isolera. Nu gäller att konkret stärka Ukrainas arme och politiska ledning och folk. Nu gäller att konkret försvaga Ryssland och dess arme.
Den kristna tidningen Dagen uppmanar SKR att stänga ute den Rysk-ortodoxa kyrkan
När tidningen Dagen på ledarsidan uppmanar (SKR) att stänga ute medlemmen, den Rysk-ortodoxa kyrkan, Moskvapatriarkatet med anledning av Rysslands krig mot Ukraina svarar SKR i en debattartikel: nej.
SKR säger att de inte vill utesluta Moskvapatriarkatet. Tvärtemot vill SKR som kyrka i dessa tider manifestera enhet i Kristus med Moskvapatriarkatet genom sin organisation. SKR vill därtill föra dialog med nämnda kyrka.
Att ställningstagandet har teologiska konsekvenser för kyrkorna och samfunden i Sverige som ingår i SKR är ett understatement.
Tidningen Dagen skriver att det vore förödande om Putins undersåtar skall ges insyn i och inflytande över kyrkornas arbete och föreslår att dialogen kan tas upp längre fram.
https://www.dagen.se/debatt/2022/03/04/skr-vi-vill-inte-lata-krig-leda-till-kyrkostrid
https://www.dagen.se/ledare/2022/03/03/skr-bor-overvaga-att-stanga-ute-moskvapatriarkatet
Lite bakgrundsinfo om SKR
Jag skall inte besvära er med värdegrundsdokument, policyer och lärosatser, jag skall låta er slippa teologiska tankar om etik, jag tänker inte länka till böner om fred hos SKR och de kyrkor och samfund de företräder, men jag tror att kompetensen hos allmänheten är tillräckligt hög för att förstå vilka ord som brukar stå i dessa mängder av dokument hos kyrkorna.
Intäkterna för SKR ligger på cirka 16,5 miljoner kr årligen, enligt den senaste Verksamhetsberättelsen. Det är kyrkorna i Sverige som betalar för SKR. Men här får vi inte glömma att kyrkorna och samfunden i sin tur får bidrag från staten, dvs skattemedel.
SKR gör gällande att de samlar den absoluta majoriteten av Sveriges kristna. I verksamhetsberättelsen 2021 skriver SKR att de består av 5,9 miljoner lutherska medlemmar, 235 000 medlemmar från frikyrkorna, 125 000 medlemmar från Katolska kyrkan och 95 000 medlemmar från ortodoxa kyrkor i Sverige.
Det blir ca 6,4 miljoner svenskar av ca 10 miljoner invånare i Sverige.
https://www.skr.org/wp-content/uploads/2021/04/skr-verksamhetsberattelse-2021.pdf
Vad säger medlemmarna i kyrkorna?
Onekligen undrar man om alla 6,4 miljoner medlemmar i Sveriges kyrkor står bakom fortsatt samarbete med Moskvapatriarkatet, att välja samarbete och att föra dialog med Putins förlängda arm?
Resten av Sveriges befolkning, regering, näringsliv, civilsamhälle plus EU och NATO väljer att hjälpa Ukrainas folk på en mängd olika sätt. Rysslands krig och våld bemöts med politiska och ekonomiska sanktioner, isolering och tydliga konkreta handlingar för Ukrainas folk.
Senast under söndag eftermiddag (6 mars) meddelade statsminister Andersson ”att Sverige har tillsammans med 38 andra stater därför hänskjutit situationen i Ukraina till Internationella brottsmålsdomstolen (ICC) i Haag. Hänskjutandet är historiskt – aldrig tidigare har en så stor grupp länder gått samman för att ge åklagaren denna möjlighet.”
ÖB Bydén pekar på att Ryssland kommer att reagera på det stöd Ukraina får och är mycket tydlig när han säger att det gäller att vara vaksam. Hot, misskreditering, sabotage och påverkanskampanjer kommer att riktas mot den fria världen. Samma varning som Dagen på sin ledarsida pekar på. ”Önsketänkandets och förhoppningarnas strategi är över”, säger ÖB.
Man undrar onekligen om alla 6,4 miljoner medlemmar i kyrkorna lever kvar i det förgångna, i den världsordning som rådde innan den 24 februari?
Kyrkornas legitimitet
Hur tänker medlemmarna om sina kyrkors och SKRs legitimitet? Kyrkliga företrädare brukar ju framhålla att människor som tror på Gud har en särskilt god moral. Att troende pga sin gudstro har en särdeles tydlig moralisk kompass och att kyrkor därför är särskilt skickade att vara rådgivare till samhället i övrigt, det samhälle som existerar utanför kyrkorna, i allehanda frågor.
Men hur skall kyrkorna kunna tala om andra frågor än strikt inomteologiska, till exempel kampen för staters rätt till autonomi, mänskliga fri- och rättigheter och demokrati för länder i allmänhet och för Ukraina i synnerhet när SKR väljer den varma gemenskapen samfund emellan, istället för att i skarpt läge, då moralen och den demokratiska reflexen skall fungera på autopilot, när SKR väljer dialog som konkret handling?
Dialog?
Onekligen undrar man vad SKR uppnått konkret med dialogen så här långt? Vad har den varma gemenskapen givit, låt säga sedan 2018 då Ukrainas ortodoxa kyrka blev självständiga i förhållande till Moskvapatriarkatet? Vilka konkreta punkter står på den framtida dagordningen? Vad har dialogmötena kostat i kronor och ören, dvs har de varit kostnadseffektiva? Vad är den framtida budgeten för dessa dialoger? Hur mycket personalresurser avsätter SKR?
Det är ett logiskt felslut att tro att ”enheten i Kristus”, som SKR har som överordnad princip, har bärighet för hur organisatoriska frågor skall vara lösta. Det är också fel att tro på dialog som metod, den tiden är dessvärre över.
SKR lever på bidrag från medlemmarna, dvs från samfunden i Sverige och i förlängningen på skattemedel. Kyrkornas legitimitet i övriga samhället vilar på vad de gör i praktiken. Samfunden är som andra aktörer i civilsamhället beroende av sin legitimitet. Förespråkar man en moralisk hållning, talar man om demokrati, frihet, folkrättsliga principer men umgås i fel kretsar i praktiken så spiller det över och underminerar samfundens legitimitet i stort.
Nu verkar det vara så att enskilda kyrkosamfund och SKR inte talar med samma tunga vad gäller samarbete och metoden dialog med Moskvapatriarkatet. Hur detta skall lösas överlåter jag till medlemmarna. Det är ytterst kyrkomedlemmarnas som har ansvaret för SKR. Ett förslag är dock att samfunden överväger att inför ekonomiska sanktioner gentemot SKR. Intäkterna till SKR kan istället gå direkt till Ukrainas folk. Främst för Ukrainas skull, men också för kyrkornas egen trovärdighets skull.
Ps Jag har ännu inte sett några pressreleaser från Myndigheten Stödet till trossamfund avseende de bidrag som Moskvapatriarkatet under många år erhållit (2020 var summan ca 269 000kr). Apropå min förra blogg.
Jag har idag (7/3) inte sett någon pressrelease från Kyrkornas världsråd om hur dom tänker agera i förhållande till sin medlem, Ryska-Ortodoxa kyrkan, Moskvapartriarkatet. Samfundet är medlem sedan 1961.
Jag kan idag (7/3 2022) på morgonen inte se att SKR lagt upp debattsvaret i Dagen den 4/3 på sin egen hemsida.
