Det finns några fenomen inom religioners underbara värld som intresserar mig mer än annat. Jag tycker att det är spännande när religiösa myter, tro och riter lever kvar på platser under en mycket lång tid. Visst kan de ske förändringar, men i stort är tron och handlingarna desamma.
Vad är det som gör att vissa platser eller byggnader får en stark ryktbarhet i religioners historia så att de till och med överlever religionsskiften? Det har visat sig att seden med att offra vid källor inte enbart har överlevt kristendomens dominerande ställning under drygt 1000 år i Sverige, kulten har även överlevt modernisering, sekularisering och globalisering – starka samhällsomvandlande krafter som verkar dämpande på människors religiositet.
Offerkällor
Ofta är det vattenkällor och kulten kring dem som har förmågan att överleva det mesta. Människor offrade dyrbarheter och senare mynt för att få en glimt av det heliga, de drack källans vatten för att få hälsa. Sjuka människor begöts (ett vackert gammalt ord, eller hur?) med källans vatten för att göra dem friska.
Det akademiska begreppet är kultkontinuitet och det används för att beskriva att riter, tro och myter lever kvar trots religionsskiften. Det kan både vara så att de gamla handlingsmönstren leva kvar parallellt med den nya religionens riter och att den nya religionen appropiera den gamla religionen och göra om den så att kulten passar den nya tron.
Dyrkan vid offerkällor är kända från yngre stenålder i Sverige. I den kristna religionen modifierades kulten kring offerkällor med myter om under och helgon, dessutom tillkom seden att vandra, pilgrimsvallfärder. Än idag används offerkällorna av såväl kristna som av andra. Människor dricker källans vatten, offrar något dyrbart eller pengar och önskar sig hälsa, ett under eller att få känna visshet om att det finns något mer och större än det vi kan se på vanligt sätt. En sekulär kusin till offerkällor är förstås att dricka brunn.
Offerkällan i Bro på norra Gotland
På norra Gotland sägs det finnas två offerkällor i Bro och de är kända från tidig stenålder. Här finns också ett gammalt röse, begravningsplats och stenar från 400-talet med fina motiv. Arkeologer tror att offerkällan varit en kultplats.
På 1100-talet byggdes en kyrka i Bro. Sägnen säger att den byggdes på en av offerkällorna. Till bygget användes stenarna från 400-talet. Kyrkan blev snart en vallfärdskyrka dit människor gjorde pilgrimsvandringar för att offra. En myt om att det fanns en flisa av Jesu kors gav platsen och bygganden en extra ryktbarhet. Det sägs att kyrkvaktmästaren fortfarande hittar pengar och andra värdefulla gåvor inkilade här och där i kyrkan. (Note to myself: glöm inte att fråga vad hen gör med dessa gåvor.)
Den andra offerkällan ute i naturen används fortfarande, den ligger några meter från kyrkan. Det är en mycket speciell plats.
Överkurs
Bro kyrka har något så ovanligt som ett inclusorium (latin för stänga in) från 1300-talet, det är ett litet rum där fromma personer kan be om att få bli inlåsta. I den mörka och trånga cellen bad de. I bönkammaren, finns ett hagioskop, ett fönster, där personen kan se korset, som sägs ha en flisa från Jesu kors., Kanske fick hen, då sinnena var avstängda, i sitt inre se guden som är osynlig för människans öga.
