Ibland brukar jag, till familjens förtret, fråga våra gäster den oerhört centrala frågan: Känner du igen en bra pinne? Frågan skiljer agnarna från vetet, jag lovar. Hälften stirrar helt tomt ut i intet, den andra hälften får något djupt religiöst och saligt i blicken.
Kännarna finner omedelbart varandra och börjar utbyta erfarenheter såsom ”pinnar vi minns”, ”var förvarar man pinnarna bäst?” och sist men inte minst: ”hur känner man igen en bra pinne”. För att inte tala om den bottenlösa sorg man känner när någon (ofta okunniga föräldrar) städat bort pinnarna, ety de trodde det var skräp.
Inte bara en utan många föräldrar har med förundran sett på när den annars så tystlåtne telningen lägga ut texten. Det går inte att stoppa en riktigt bra pinn-kännare när de äntligen fått en publik där de kan berätta om sina bästa och dyrt förvärvade pinn-kunskaper.
Kompetensen att samla pinnar och använda dem till bra saker verkar vara en mycket gammal kunskap, inte bara i vårt avlånga land utan även i mänsklighetens historia i stort.
Har du sett en hög med pinnar eller en hög med sten då du varit ute i naturen? Troligtvis är det ett offerkast. Det är inte en slumpmässig samling av pinnar eller stenar, det är något mycket större.
Offerkast på fastlandet
Hittar du en hög med pinnar eller stenar i naturen är det troligtvis en plats där någon dött en ond bråd död. Förbipasserande har offrat ett mynt, en sten eller en pinne för att förhindra att den döde går igen. Man trodde också att man skyddade sig själv om man offrade något till högen. Desto större gren eller sten man offrade ju längre skulle man klara sig så att man inte själv råkade ut för en olycka.
Seden är gammal och det finns fynd av kasthögar från 500-talet fvt. Det märkliga är att seden lever kvar än idag på några platser i Sverige. Pinnar och stenar, men också blommor och färskt granris läggs på platsen där det finns en offerhög. Det verkar mer vanligt att seden inte tagits över av kristendomen, men det finns också några exempel på offerkast där seden fått en kristen motivering vid t ex pilgrimsleder eller vid heliga källor.
Offerkast på Gotland
Uppe på norra Gotland finns flera offerkast, ett av dem ligger nära vårt hus.
Nu verkar seden ha en annan betydelse och funktion på Gotland, jämfört med fastlandet. På Gotland tror man att högarna med sten eller pinnar inte har med olycka, dråp eller mord att göra. Offerkast handlar här om att man kastar en pinne eller sten på högen för att få framgång och lycka. ”Nu har jag gett dig en fin och kraftig gren kära hög, nu får du ge lika stor framgång och lycka åt mig”.
Oavsett om offerkastet är till för att skapa välgång eller för att undvika att döingen går igen, så är fenomenet att betrakta som en magisk rit där pinnen, stenen, blomman, granriset tänks kunna manipulera övernaturliga krafter i gott (eller ont) syfte. Men då måste man förstås först kunna skilja en magiskt pinne från en helt vanlig pinne!
Liknande fenomen
När det skett en olycka med dödlig utgång eller ett dråp eller mord så har det under de senaste åren uppstått spontankultplatser. Vänner och släktingar lägger blommor, dikter, foton och hälsningar. Inte minst religionsforskare, menat att skapandet av spontana minnesplatser hämtats från södra Europa och den katolskt influerade seden med altare vid vägarna. Så kan det förstås vara, men jag tror som vanligt (höll jag på att säga) att vi skall titta tillbaka i vår egen historia. Lika möjligt är ju att seden med offerkast har fått en renässans.
Visst är det så att riter och kulter inspireras av att människor reser och får nya intryck, eller att människor flyttar hit och tar med sig sina seder, men likaväl kan det vara så att mycket gamla seder överlever i många hundratals år, de överlever även religionsväxlingar.
Överkurs
Tre kända offerkast som fortfarande är i bruk är: Fantans kast på Ekerö, Stöttestenen på Stensättra gård i Huddinge och offerkastet vid St Elofs källa på Öland (Elof =Ölands helgon).
På Gotland finns många offerkast, särskilt många kast finns kring orten Lärbro på norra Gotland. Så på med stövlarna, hitta en lämplig karta från Riksantikvarieämbetet , lär dig hur en riktigt bra magisk pinne ser ut, om du inte redan kan det, och ge dig ut på upptäcktsfärd vetja!
