1896 gav Parisbon Alfred Nobel ut pjäsen ’Nemesis’ på eget förlag. Nobel han dock dö innan böckerna levererades.
Omedelbart efter Nobels död tog dåvarande legionspastor i Paris Nathan Söderblom kontakt med Nobels efterlevande och lät makulera hela upplagan. Eller för att tala klartext. Han brände upp alla böckerna. Alla utom tre exemplar.
2 av 3 böcker är borta
Man vet att ett exemplar av ’Nemesis’ finns på Riksarkivet i Stockholm. Var de andra två exemplaren finns har det alltid snurrat obekräftade rykten kring. Ett ihärdigt rykte gör gällande att ett exemplar finns i Katolska kyrkans så kallade ’giftskåp’, ett skåp där för katoliker förbjudna böcker förvaras. Ett annat rykte gör gällande att släkten Söderblom har det tredje exemplaret, också detta rykte är helt obekräftat.
År 1515 införde Katolska kyrkan en lista på böcker och författare som goda katoliker inte får läsa , ty författarna och texterna kan förstöra katolikers tro och moral. Listan heter ’Index librorum prohibitorum’. Sista gången listan gavs ut var 1948 och efter 1966 använder Katolska kyrkan inte Index librorum längre. Så vitt jag kan tyda ut finns varken Alfred Nobel eller hans pjäs ’Nemesis’ upptecknad på Index librorum. Ryktet gör gällande, givetvis obekräftat, att eftersom Nathan Söderblom såg till att bränna böckerna, så behövde Katolska kyrkan varken föra upp Nobel eller ’Nemesis’ på sin ’no-no-lista’.
Boken väcker starka känslor hos kyrkor
Vad handlar Nobels bok om, eftersom den väcker så starka känslor hos både dåvarande Svenska kyrkan och Katolska kyrkan?
’Nemesis’ kretsar kring temat hämnd; Nemesis är hämndens Gudinna. På en nivå gestaltar tragedin sexuella övergrepp, incest och tortyr inom en adelsfamilj, Cenci, i Rom på 1500-talet. På en annan nivå är pjäsen en starkt formulerad religionskritik mot Katolska kyrkan.
Nobel var inspirerad av maken till författaren av klassikern ’Frankenstein’ Mary Shelly, Percy Bysshe Shelly och hans drama ’The Cenci, A Tradgedy, in Five Acts’ från 1820. ’The Cenci’ utgår från ett verkligt rättsfall där en ung kvinna avrättas efter att ha mördat sin styvfar. Bakgrunden är att han spärrade in styvdottern och sin fru för att kunna utöva övergrepp, våldtäkter och incest på deras kroppar. Religion då? Ja djävulen är förstås förklädd till en präst i ämbetsdräkt. Kyrkan väljer att tittar bort när mannen begår övergrepp, överlag beskrivs kyrkan som statt i starkt moraliskt förfall.
Långt senare angav Nathan Söderblom att han ombesörjde bokbränneriet med att han inte ville skada Nobels goda rykte. Både Nathan och Anna Söderblom lär ha läst manuset innan det gick till tryck. Men, man bör också betänka att för Söderblom var internationell ekumenik mycket viktigt och han ville inte skada relationerna mellan Svenska kyrkan och Katolska kyrkan. Söderblom fick Nobels fredspris 1930 för sitt ekumeniska arbete.
Pjäsen blir återigen aktuell
Många har, likt Söderblom, haft svårt med att självaste Alfred Nobel, som instiftat vetenskapliga pris jämte fredspriset, som verkat för freden och uppfunnit dynamiten, skrivit denna pjäs. Man verkar inte vilja se det komplexa i hans personlighet, men fram för allt har man velat styra hans eftermäle.
Det dröjer ända till 2001 innan tragedin blir aktuell igen. Då ger Vilgot Sjöman ut ’Vem älskar Alfred Nobel?’. År 2003 gav Esperantoförlaget Eldona Societo Esperanto ut ’Nemesis’ i sin helhet (med reviderad stavning), både på svenska och esperanto. 2005 sätter regissören Richard Turpin upp ’Nemesis’ på Strindbergs intima teater. 2006 ger Liza Marklund ut en deckare som är starkt inspirerad av Nemesis: ’Nobels testamente’.
I dessa tider då böcker som bränns åter diskuteras kan det för det första vara bra att känna till tidigare händelser i vår historia då böcker har bränts och där religion är inblandad. Likaså kan det, för det andra, vara bra att känna till Nobels eget verk och hans kraftiga religionskritik där en kyrka anklagas för att vara i hopplöst moraliskt förfall. Inte minst med tanke på att Nobelstiftelsen i dag verkar ha problem med sin moraliska kompass. Det är kanske dags för stiftelsens ledamöter att återläsa Nemesis? Och för det tredje: det kan vara bra att känna till hur samfund har reagerat då självaste Nobel påtalade det moraliska förfallet i det påvliga Rom. Man bränner helt enkelt upp sk-t-n och tänker att problemet är löst.
Till nästa veckas blogg, då ett tredje exempel på kombon eld och böcker kommer att behandlas, får vi med Nobels goda minne fundera på den svåra och komplexa frågan: Har man rätt att hämnas?
