Vi tar det viktigaste först
Hjälsta kyrka i Örsundsbro, Lagunda församling, är berömt för flera saker. Vi tar det viktigaste först: syföreningens kyrkkaffe är berömt, gosakerna står på rad. Passa på att besöka kyrkan under visningshelgen i Lagunda församling i maj!
Syföreningen har också gjort en otroligt fin kormatta i tre delar som är ett smycke i kyrkorummet.
Ljust och fräscht med värstingvalv
Arkitektoniskt är Hjälsta kyrka känd för sina fina och höga valv. Hela kyrkan är ljus, fräsch och högtidlig. På 1400-talet stod konsten att slå valv på sin höjdpunkt och bäst lyckades Hjälsta kyrka! Arkitektoniskt var ambitionen, enligt romerska konstruktionsideal, att valven skulle sträcka sig uppåt så långt som möjligt och att få in maximalt med ljus i kyrkan. Än i dag är Hjälstas senmedeltida valv och ljusinsläpp berömda; kyrkan har de högst slagna valven en landsortskyrka någonsin har haft mellan Dalarna och Stockholm. Valven gör att den troende kan låta sin ande sväva högt upp och möta Gud själv ”ovandär”.
Nutida trendiga människor som vill ha sitt boende ljust och fräscht kan med fördel åka till Hjälsta kyrka för att låta sig inspireras. Vi andra kollar på kormattan, altarfönstret och altaruppsättningen som är målad av Marianne Nordström, även känd som syster Marianne på Alsike kloster. Hon var konstnär och levde i Paris innan hon blev nunna. Nordström har gjort altarmålningar till ett 10-tal kyrkor.
Helgonet Mauritius –hur hamnar en krigare från 200-talet i Uppland?
I Hjälsta kyrka har det funnits en helgonstay av Mauritius, även kallad Moritz, Morris eller Maurice, men trots att jag letat i många arkiv så har jag inte hittat några uppgifter om var statyn tagit vägen. Den är puts väck.
Mauritius levde på 200-talet och var soldat bördig från norra Afrika. Hans arme stred med kejsaren Maximianus. När han fick ordern att förgöra kristna vägrade han. Både han och hans arme dödas och blev martyrer och Mauritius blev helgon. Som helgon avbildas han i stridsuniform. Det finns två svärd som är förknippade med Mauritius. Båda är gjorda senare och till hans ära. Dels finns Sankt Mauritius svärd i Wien som användes när tysk-romerska kejsare kröntes. Den siste som kröntes med svärdet var Karl I av Österrike år 1916. Svärdet är för övrig på omslaget till Jan Guillous roman ’Vägen till Jerusalem’. Dels finns ett Sankt Maurituis svärd i Turin. Svärdet i Turin har förvarats tillsammans med Mauritius reliker.
Under medeltiden var Mauritus ett populärt skyddshelgon hos högt uppsatta män i de tysk-romerska imperiet. Kungar adelsmän och präster samlade också reliker från helgonet för att kunna bygga kyrkor till hans ära. Förr så skulle det finnas en relik under altaret, det gjorde kyrkan till ett guds hus. I äldre kyrkor kan det finnas en liten lucka vid sidan på altaret som leder ner till en grotta eller till ett litet utrymme där reliken förvarades. Men så är det inte i Hjälsta.
Man undrar onekligen vem det var i Hjälsta socken som ville bygga en kyrka till ära åt Mauritius? Vad eller vem skulle krigarhelgonet beskydda i Hjälsta?
Varför har Mauritius försvunnit, andra helgonstatyer finns ju kvar i församlingens kyrkor? En del forskare menar att svarta helgon byttes ut, eftersom man efter reformationen förknippade svarta helgon med slavhandel.
Avlatsbrev – vem har syndat så mycket att till och med avlatsbrev skrivits?
I arkiven har jag hittat uppgifter om att det funnits två avlatsbrev i Hjälsta kyrka, men var dom finns vet jag heller inte, trots idogt letande i arkiv. Någon annan får leta reda på dem. Men vem i Hjälsta är det som har köpt sig en bättre plats i himmelen med hjälp av avlatsbrev? Och vilka synder hade han begått? Och varför är breven försvunna? Är det efterlevande släktingar som velat ”städa” i historieskrivningen? Isåfall är det inte första gången som klåfingriga personer otillbörligt tagit sig rätten att gallra i arkiv.
Visningshelg 21-22 maj 2022
Man är ute och bilar på en landsväg och ser kyrka efter kyrka passera förbi. Men så plötsligt sticker en kyrka ut och det visar sig att kyrkan är fylld med historia från 200-talet och grejer från när och fjärran. Fantasin börjar fladdra iväg.
Värstingvalv, mattor och konst av nunnor som levt livet i Paris, krigarhelgon från 200-talet och avlatsbrev – tänk så mycket historia som göms i en apelsingul kyrka några mil från Uppsala.
