5% avgör utgången av valet
95% av väljarna är relativt säkra på vilket block de vill rösta på och beräkningen är att uppemot hälften av alla röstberättigade förtidsröstar. Under de fyra senaste valen har det varit kring 5% som i slutet av valrörelsen byter block. Denna grupp kännetecknas av att de i hög grad styrs av känslor och/eller av rädsla samt att de inte är så intresserade av eller kunniga om politik. Partierna strider förstås om dessa 5 % eftersom de avgör vilket block som segrar. Mycket av retoriken går ut på att vinna dessa väljare.
Kanske är det en delförklaring till att de populistiska tongångarna är så ohämmade bland politikerna just nu? Förråande hotbilder och förenklade lösningar på komplexa samhälleliga problem, jämte infantila tankar om vad som orsakar problemen ser ut att för varje dag nå nya höjder. Efter valet skall samma politiker som under valrörelsen ägnade sig åt påhopp och andra osakliga uttalanden, börja kompromissa sig fram till lösningar. Vi lever ju inte i en diktatur där den ’starke’ vinner, utan i en demokrati där kompromissen är den metod vi använder för att komma framåt.
Sedan är det förstås svårt att tugga i sig att en 5% minoritet, som styrs av sina känslor, är de som avgör utgången av valet. Det är också riktigt surt att det är politiker som väljer populism som har kompromiss-makten i sin hand, när det gäller allas vår framtid. Det är ganska naturligt att en sådan här struktur uppstår, där dessa två grupper triggar varandra, men det är lika grinigt för det.
Unga väljare
Ur ett europeiskt perspektiv sticker Sverige ut med att de senaste kullarna av förstagångsväljare är mer konservativa. Ofta brukar folk rösta mer vänster när de är unga för att börja rösta mer konservativt när de börjat betala skatt, men så är inte fallet i Sverige. Varför unga är mer konservativa i Sverige skulle vara intressant att veta, men jag har inte sett några studier om varför Sverige sticker ut. Tips mottages tacksamt!
Moderaterna har till exempel många röster bland de som i år är förstagångsväljare, de som är födda mellan år 2000-2004, likaså i den förra gruppen av förstagångsväljare, de som är födda 1996-2000, men partiet har svårare att attrahera äldre väljare. Socialdemokraterna får å sin sida mer stöd av äldre, men är svaga hos yngre.
Är man född i slutet är 1900-talet eller i början av 2000-talet är det normala att politiken blivit mer populistisk och polariserande. När yngre resonerar om politik är det Trump, Brexit och SD samt pandemier som är deras referensramar och som format dem som förstagångsväljare. Vi som är äldre, har haft annat som format oss och som är normalt för oss.
En sak som vi i stort är enade om, över generationsgränserna, är att vi fördömer Putins och Rysslands krig mot Ukraina. Men, som jag skrivit i tidigare bloggar, så har de kristna samfunden i Sverige inte tagit avstånd i praktiken från Moskvapatriarkatet som stödjer kriget mot Ukraina. I Sverige har övervägande majoriteten av samfunden istället uttrycker enhet med Rysk-ortodoxa kyrkan i Moskva. Men frånsett kristna väljare så är de flesta av oss, oavsett ålder, eniga i fördömandet av Putin och hans krig.
Traditionellt har samfund kunnat förmedla trygghet och stabilitet i tider av kulturell och politisk oro. I dag när samfund är mer intresserade av att agera som semi-politiska aktörer eller saknar moralisk kompass när det kommer till Rysslands krig mot Ukraina, så är det svårt att se hur samfunden skall kunna fylla funktionen av att på ett mer grundläggande plan förmedla tillit och trygghet på ett tillitsfullt sätt. Särskilt utmanande är det förstås för samfunden att attrahera de yngre mer konservativa generationerna. De söker sig näppe till kyrkan för att kanalisera sina lösningar på klimatkrisen eller sina lösningar på ekonomin i svallvågorna efter finanskrisen. De söker istället något bortom denna värld att kunna tro på.
Jag tror att det är bra att vi som är äldre tänker på hur det samhälle ser ut som formar de yngre när vi vill försöka förstå hur de i sin tur kommer utveckla det samhälle som vi blir gamla i.
Byter de politiska frågorna arena?
I min förra blogg tog jag upp ett tecken på att samfunden verkar ha börjat frånsäga sig en av sina centrala uppgifter när de ’låter’ UNESCO definiera teologin (tron och läran) samtidigt som de istället ägnar sig åt mer partipolitiska frågor. Detta byte av arena för teologin, är förstås intressant och man behöver fundera många varv på vad det är vi ser och hur det skall tolkas på ett rimligt sätt.
Men, är det så att också politiken byter arena? Är det så att i takt med att politiker väljer populism, så flyttar de politiska frågorna till en annan arena? Under de senaste månaderna har jag sett flera politiska aktörer som indikerar att det är så. Man menar att det är inom näringslivet som man måste lösa de komplexa och svåra frågorna inför framtiden eftersom man inom politiken abdikerar från sina centrala funktioner.
Kanske är förekomsten av de galna politiska ledarna, populisterna som antingen polariserar samhället eller som väljer att starta krig, en delförklaring till att politiken håller på att mista sitt mandat, sin legitimitet och sin funktion? I takt med att trovärdigheten och tilliten till den politiska makten minskar så övertas politikens centrala funktion av andra samhälleliga institutioner. Signalerna från näringslivet är tydliga och det betyder att vi kommer att få se mer av ekonomiska lösningar på samtiden problem och inte män som offrar sina medborgare i krig.
Det är onekligen en spännande tid vi lever i där funktioner byter arena och där samhällskontraktet skrivs om. Om det är så som jag indikerar så kommer både samfunden och politiken vittra sönder alltmer. Frågan är vad de kommer att ägna sig åt ,när de tappat sitt ursprungliga mandat och funktion, när förtroendet och legitimiteten är förbrukar och när tilliten från de breda massorna sjunker? Vem eller vilka kommer att ta upp deras centrala funktioner?
Jag kommer verkligen lägga ner mer tid på att lyssna på de yngre för att försöka förstå hur de tänker och resonerar om dessa frågor. Inte minst vill jag förstå hur de resonerar om olika möjliga lösningar inför framtiden.
