När vi är så där gott blariga av allt bubbel vid tolvslaget på nyår så brukar vi lova oss själv en massa saker. Men det brukar gå så där med bantning och det harmoniska livet, för att inte tala om hur illa det brukar gå med att avstå godiset. Så istället för att fokusera på våra egna löften till oss själva tänkte jag att vi idag skall titta på vad gudar har lovat oss människor.
Löften från gudar föregås ofta av naturkatastrofer i berättelserna. Det är förstås guden som blivit arg och som är besviken på människorna. Hans plan är att ödelägga allt, eller nästan allt. Men det finns alltid en spillra som guden har ett gott öga till och som får överleva.
Är ondskan borta? Kommer det aldrig mer bli kaos? Nja, inte direkt. Berättelserna lovar inte att allt elände upphör, däremot lovar gudarna att inte vara oresonliga, hämndlystna och ödelägga allt en gång till.
Noas ark och de abrahamitiska religionerna
Ett av de mest kända löftena finns i berättelsen om Noa och syndafloden. Den berättelsen används i alla de tre abrahamitiska religionerna, men även inom bahai. Liknande berättelser finns i de flesta stora religionerna. Löftet om en andra chans har påverkat och påverkar fortfarande vår kultur än idag.
Berättelsen i de abrahamitiska religionerna är ungefär lika. Gud är arg och missnöjd med människorna och vill utplåna allt levande förutom Noa och hans familj som lever så som gud vill. Noa får i uppgift att bygga en båt och när det är dags för översvämningen börjar det regna samtidigt som alla källor i marken svämmar över. Noa tar sin familj och två djur av varje slag till arken. Efter en längre tid är gud klar med sitt dränkningsuppdrag. När duvan kommer tillbaka med en blad i munnen så vet Noa att vattnet slutat forsa och han kan få börja om som vinplantageägare. Men först måste han bygga ett altare och offra några av de rena djuren som ett brännoffer som tack till guden för att det finns torr mark under fötterna. Gud å sin sida lovar att inte dränka allt levande igen och som ett tecken på sitt löfte ger han regnbågen.
De tre religionerna gör lite olika teologiska tolkningar av berättelsen. Enligt judisk religion är berättelsens budskap att vi alla härstammar från Noa och hans familj men att vi har bosatt oss i olika delar av världen. I kristendomen tror man att Noa är modell för Jesus och att det gamla förbundet har ersatts med det nya i och med Jesu offerdöd. I islam kallas Noa Nuh och är en av profeterna. Enligt islamisk religion är Nuhs viktigaste uppgift att predika monoteism, att det bara finns en gud.
Överkurs: Arken i konsten
Vill ni se Noa i regnmössa? Då skall ni åka till Gammelgarns kyrka på Gotland där det finns en relief från 1300-talet med gubben i sydväst. I kyrkan finns också ytterligare en samtida relief där Noa, med vildvuxet skägg och kalufs, tittar ut ur fönstret som han hade gjort i arken, vilken guppar på vågorna på väg till berget Ararat och allt det nya som skall komma.
Arken med alla djur är inte enbart uttryckt i kyrklig konst där den skall fungera teologiskt i en religiös kontext. Motivet med skeppet som strandat på berget, regnbågen och duvan tolkas också i en allmän betydelse: det finns alltid en ny möjlighet för människan att bygga en bättre civilisation.
På Gotlandsgatan på Södermalm i Stockholm finns en fin bronsskulptur från 1974 av djur som tittar fram ur de öppna portarna av konstnären Robert Nilsson. Skulpturen kan både ses med ögonen och kännas med händerna, passande eftersom den ligger nära Synskadades hus.
Om ni ändå tänker åka till Gammelgarn så kan ni stanna till i Visby och ta strandpromenaden för i det gamla militärvärnet finns Evert Lindfors fina skulpturgrupp där många av djuren från arken finns.
Det är intressant med gamla myter som fortfarande är levande och som inte bara används teologiskt inom de tre abrahamitiska religionerna. Symbolerna med båten, regnbågen, vinplantagen och duvan används i allra högsta grad i många olika sammanhang.
Berättelsen om Noa handlar om en andra chans. Det finns alltid en möjlighet att börja om på ny kula och göra oss själva och vår civilisation bättre. Och när vi tycker att det är som mest svart och mest kaosfyllt och vi i förtvivlan spanar efter hoppets duva så är det bra, att som Noa i Gammelgarn, ha en riktigt bra regnmössa som hjälper under tiden.
