Holms lilla fina kyrka ligger vid Lårstaviken i Uppland. Det är en bit av Italien, väl värt ett besök. Cypresser, renässans och så ljuset, detta vidunderligt fina ljus i kyrkan.
Holms socken var troligtvis Sveriges minsta socken, men nu tillhör Holm Lagunda församling. Kyrkan ser ut som ett slottskapell till Sjöö slott som ligger nära kyrkan, men tillhör inte slottet. Slottet är byggt av Nicodemus Tessin d. ä. och Mathias Spieler och de har troligtvis också byggt kyrkan.
När urbaniseringen tog fart och allt färre bodde kvar på landsbygden kändes många kyrkor på landsbygden övertaliga. Holms kyrka har därför varit sädesmagasin under några år, men blev tagen i bruk igen. Många kristna ryser vid tanken på att kyrkan tagits ur bruk och funkat som ett magasin, eftersom det känns vanhelgande, ett förfärligt öde. Men jag tycker inte man skall tänka så. Övertaliga kyrkor kan bli ruiner, ödekyrkor, rivas eller avsakraliseras och få andra funktioner. Rivs kyrkan slipper församlingen för gott alla kostnader, men då är kyrkan borta för gott. Hade detta drabbat Holms kyrka så hade vi varit en renässanskyrka med magiskt ljus fattigare. Är församlingen däremot pragmatisk och använder de byggnader som finns, även kyrkor, till nya behov, så kan kyrkan återinvigas som gudstjänstlokal när församlingen ändrat uppfattning och vill ha tillbaka sin kyrka.
Sen får man ju inte glömma vem som är född i ett stall, så att helt förkasta ett sädesmagasin tycker jag inte man skall göra. Ingen av oss vet vad som kommer att hända framöver. Livet kan rätt som det är knixa till och ta nya vägar.
Vad var det Gud skapade först?
Det var ljuset, eller hur. Ljus som symbol har en särskilt plats i många religioner. Enligt kristendomen säger Jesus till sina lärjungar att de inte bara skall tro på honom utan att de också skall vara ljus som lyser upp i världen. Det är en av de kristnas viktigaste uppgifter, om de tar sin tro på allvar vill säga.
Lux aeterna
Ljuset i en kyrka är ett känsligt kapitel, det kan bli helt fel. Då känns det mest deppigt att vara i kyrkan. Man känner ofta att något är fel, men kan inte sätta fingret på det. Min erfarenhet är att det är ljuset som är knas. Mycket annat byggnadstekniskt som är fel i en kyrka kan man förlåta, men om ljuset inte är bra så spiller det över på allt annat och allt känns muppigt. I Holms kyrka har en mästare placerat fönstren. Tänk att som byggmästare lyckas så bra i jobbet att besökarna tror att det måste vara Gud själv som skapat ljuset i kyrkan! Jag tycker att det känns som att jag går in i en annan tid när jag går in i Holms kyrka. Det känns som att jag kliver in i evigheten. Undra om det är så här människor känner när de varit döda ett tag, men som sedan återvänder till livet? När de beskriver hur de möter ett mäktigt välkomnande ljus.
Ett annat stort plus med Holms kyrka är att den fått vara ifred från den stora kyrkorestaureringsivern som tog fart efter kyrkans skilsmässa från staten år 2000. Riksantikvarieämbetet har lagt sin hand över många kyrkor och det märks. Tack och lov finns det kyrkor kvar som inte har renoverats. Den kyrkoantikvariska ersättningen har väl sina poänger, men den likriktar och kyrkorna känns ofta som statliga muséer.
Patronatskyrkor
Holms kyrka har varit en patronatkyrka. Det är en gammal sed från tiden då kanonisk rätt gällde. Den kanoniska rätten har rötter ända från 300-talet. I Sverige lämnade vi den kanoniska rätten i och med reformationen. Men det var först på 1900-talet som seden med patronatskyrkor togs bort. Intressant hur lagstiftning kan leva kvar under lång tid, särskilt när det gäller kyrkliga ting.
När en kyrka var patronatskyrka så innebar det att privatpersoner hade rätt att anställa prästen. På medeltiden var det förr vanligt att privatpersoner i socknar på landsbygden själva bekostade kyrkobyggnationer, inredning och mark samt avlönade prästen. Tiondet, dåtidens kyrkoskatt, gick framförallt till centralmakten, till domkyrkorna, domkapitlen och biskopen och hans entourage.
Lokala präster som var lokalt finansierade och därför lokalt styrda utmanade förstås den kyrkliga centralmakten som ville att prästerna skulle lyda under en biskop och inte under folket i bygden och att all kyrklig egendom skulle vara samlad centralt. (Se där, redan då var de spänningar mellan stad och land, mellan eliten och folket.) I valet mellan att ha makten centrerad till biskopar eller demokratisk och samlad hos folket så valde kyrkan att samla makten centralt. Kanske är maktkoncentration, centralisering och hierarkier en annan utveckling än den Jesus tänkte på när han sa att de som tror på honom skulle vara världens ljus. Men vad vet jag om hur han tänkte att det skulle bli framöver.
I Sverige minskade patronatsrätten i och med 1686 års kyrkolag. Till slut var det nästan bara adeln som hade möjlighet att ha en patronatskyrka. 1922 avskaffades rätten för adeln att tillsätta präster helt. Sista patronatskyrkan var Nedre Ullerud i Värmland. Seden gick i graven när sista patronatsprästen slutade år 1927. Det är onekligen intressant att en rest av kanonisk rätt levde kvar ända in på 1900-talet, och det i Värmland av alla ställen.
Besöka Little Italy i Lagunda församling?
Den 21-22 maj 2022, kl 11-15 är det visningshelg i Örsundsbro i Lagunda församling. Guider är på plats och visar 5 av pastoratets 12 kyrkor och kapell. Ni hinner lätt alla 5 på en dag. Resten av kyrkorna kommer till hösten. I maj kan ni besöka Giresta, Kulla, Holm, Fittja och Hjälsta. I Hjälsta har också syföreningen fika (berömt för sina gosaker). Glöm inte att kolla kormattan som syföreningen har gjort till Hjälsta kyrka, så himla snygg! Men mer om Hjälsta kommer i en annan blogg framöver.
Åker ni på visningshelg så kan ni också passa på och norpa till er det guidematerial som jag ha skrivit texten till och Eric Runestam fotat. Jag avslutar bloggen med lite ohämmat skryt (förlåt!): jag vet folk som placerat ut guidematerialet på sitt vardagsrumsbord, som coffetable-books, så snyggt är det!
