Av alla apostlar är Jakob den ende aposteln som bibeln berättar om hur han dog; han dog som martyr. 11 av 13 apostlar dog som martyrer, 1 genom att hänga sig eller dö genom fall (det finns två olika berättelser i bibeln om hur Judas dog) och en dog av ålder. Det var Jakobs bror Johannes som somnade in när han var i 90 års åldern.
Situationen efter Jesus död såg inte ljus ut. Skulle kulten kring Jesus dö ut och hans anhängare skingras som agnarna för vinden? Skulle de första församlingarna överleva då 11 av apostlar torterats och mördats? Vad fanns det att bygga vidare på? Många tippade att den lilla judiska subgruppen skulle självdö. Vi som har facit i hand vet att så inte blev fallet. Kristendomen spreds i stället över hela världen.
Man brukar kalla perioden efter Jesu död och första kyrkomötet i Nicaea år 325 för tidig kristendom, urkyrkan eller tidiga kyrkan. Vi behöver minnas att under den tiden hade de kristna varken bibeln som kanon, ett fastställt ritual för hur gudstjänsten skulle firas, läran var inte fastslagen, det fanns ingen trosbekännelse, inga dogmer om att Maria, Jesus mamma, var evig jungfru, dopet och nattvarden var inte definierade som sakrament och kyrkans organisation var under uppbyggnad. Mycket av det vi förknippar med kristendom idag fanns helt enkelt inte.
Från en subgrupp inom judendomen till statsreligion
Tre händelser brukar anges som avgörande för att kristendomen utvecklas till en världsreligion.
De första kristustroende var judar, men i och med att apostlarna öppnade upp för att även hedningar kunde bli anhängare togs ett betydande steg bort från ställningen som en sekt inom judendomen till en självständig religion.
Den andra händelsen som har betydelse handlar om utvecklingen från en martyrsekt till att bli en erkänd religion och få del av religionsfriheten i Romarriket. I början var det främst fattiga, slavar och andra mindre bemedlade som blev kristna och de levde i enkla kollektiv. Snart blev anhängarna allt fler och de kom från alla samhällsklasser. Först spreds kristendomen till Asien, därefter till Rom och övriga Europa. Den politiska makten såg snart de kristna som en grupp som skapade politisk oro och som kejsaren behövde hantera. Kejsaren införde en lag som innebar att alla måste tillbe honom som den ende sanne guden. Kristna vägrade förstås, för dem fanns det bara en herre och en gud och det var Jesus.
Det politiska hotet funkade inte. Trots risken att dödas och torteras blev de kristna allt fler. De blev berömda för sitt dödsförakt, att bli martyr och dö var den snabbaste vägen att nå paradiset. Den förste martyren var Stefanos, han följdes av apostlarna och av andra troende. Jakob halshöggs av kejsare Herodes. Under den här perioden blev kristna förföljda, fängslade och utsattes för tortyr som oftast ledde till döden. De fick bära skulden för allt som gick kejsaren emot, kejsare Nero, till exempel, anklagar kristna för att ha startat branden i Rom år 64. Kristna svarade med att gå under jorden, ständigt byta möteslokal och samlas i hemlighet. Samt attrahera än fler medlemmar.
Martyperioden i kyrkan håller på under många hundra år, men år 313 händer en avgörande sak. De kristna får plötsligt religionsfrihet. Det är kejsare Konstantin som beslutar att kristendom skulle erkännas som religion i Romarriket, på samma villkor som andra religioner. Nu är det politiskt omöjligt att förfölja kristna. I och med att de har kejserligt beskydd klingar förföljelserna av. Cirka 15% av invånarna i Romarriket är kristna vid 300-talets början. Kejsaren finansierar bygget Peterskyrkan i Rom, han inför söndagen som en arbetsfri dag och förbjuder korsfästelse som straff. Efter år 313 börjar allt fler kyrkor byggs i Romarriket, kristna kan åter samlas öppet och utanför hemmet.
Den tredje händelsen som har betydelse är beslutet att kristendomen fick status som statsreligion. År 380 beslutar kejsare Theodosius att kristendomen skall vara statsreligion i Romarriket. För kristna innebar det att de hädanefter kunde styra och ställa politiskt, eftersom de hade den politiska makten i ryggen. Religionsfrihetens inskränktes, förföljelsen av icke-kristna tog fart och heretiker straffades grymt när kristna plötsligt hade makt och inflytande över dåtidens polisväsende. För kejsarens del innebär det att han inte längre är gud, utan i stället blir guds ställföreträdare på jorden. Den politiska kontrollen av kristendomen blev vidare mycket stark.
Det här var en mycket kort genomgång av hur det gick till när kristendomen överlevde de skakiga åren efter Jesus och apostlarnas död. Vi får inte glömma att det tog ca 350 år från det att Jesus dog till dess att hans religion för evigt blir lierad med den politiska makten. Det är en intressant utveckling eftersom Jesus själv inte hade några politiska ambitioner! (I en annan blogg skall jag gå igenom hur det kom sig att just kristendomen jämte en massa andra religioner kunder bli statsreligion.)
Jakob – Jesus kusin som besegrar trollgubbar, strider mot morer och inspirerar pilgrimsvandrare
Jakob räknas till den inre cirkeln kring Jesus, jämte sin bror Johannes och Simon Petrus. Legender berättar att han åker med sina sju lärjungar till Spanien och missionerar efter Jesus död. Han botar sjuka, uppväcker döda och predikar så bra att många omvänder sig och blir kristna. En gång blev han utmanad av en trollkonstnär som ville att han skulle omvända sig till den onda sidan, men Jakob vägrar. En av trollgubbens lärjungar hade omvänt sig till kristendomen och magikern straffade honom med att bli lam! Jakob gjorde honom frisk igen. Då sände trollgubben onda andar för att kedja fast Jakob och hans vänner. Jakob anlade dock moteld och såg till att en ängel kom och band de onda demonerna i kedjorna i stället. Jakob såg därefter till att trollgubben fördes till honom. Han erkände sig besegrad och bad om Jakobs beskydd. Han kastade sina trollböcker i havet och föll ner i bön där han bad om förlåtelse. Jakob gav honom sin stav som skydd mot onda makter och sedan skildes de åt.
Efter att Jakob halshuggits i Jerusalem vågade inte lärjungarna begrava honom där. De tänker att det är bäst att han får sin grav i Spanien (Jakob heter Santiago på spanska, han är Spaniens nationalhelgon). Färden till Spanien var farofylld, de hamnar i fängelse men får också vara med om en rad mirakel som sker med Jakobs lik. Till slut blir Jakob begravd, det är drottning Lupa som bli omvänd och som ser till att Jakob både blir begravd och får en kyrka byggd över sin grav.
Graven faller dock i glömska, men när morerna överfaller Spanien börjar det ske mirakler igen. Jakob uppenbarar sig för den spanske kungen Ramir och säger att han skall segra över morerna, vilket också sker (Jakob är skyddshelgon för alla dem som strider mot morer). Legender berättar att Jakob själv stred mot morerna, han red i första ledet på en vit häst, med ett baner i ena handen och ett svärd i det andra. Jakob kallas ibland för mordödaren.
När graven återupptäcktes kring 800-talet i Santiago de Compostela blev den snart ett populärt pilgrimsmål. Jämte Rom och Jerusalem är Compostela det viktigaste pilgrimsmålet för kristna. I dag är en ny kyrka byggd över Jakobs grav, katedralen i Santiago. (Jakob är skyddshelgon för alla som är pilgrimer).
Jakob kallas också Jakob den äldre för att skilja honom från en annan lärjunge som också hette Jakob, han kallas Jakob den yngre. Hans martyrkännetecken är svärdet, men också den vita hästen. Som pilgrim känns han igen på att han har en pilgrimshatt, pilgrimsstav och pilgrimsväska samt en mussla fäst som brosch på hatten eller capen. Musslan som symbol används än idag av alla de som definierar sig som en pilgrim.
