Birgitta Almgren är en av mina favoritforskare. Hon är metodisk, noggrann och extremt uthållig. Inte skyr hon svåra ämnen heller, eller att bli impopulär hos makthavare. Fakta, fakta, fakta och så ytterligare lite mer fakta. Slutsatser dras enbart från urval och material, inga ”hobbyepidemiolog”-takter här inte. Val av metod och teori är noga genomtänkt för att passa studiens syfte och frågeställning. Hon lyckas dessutom med att presentera materialet på ett sätt som är berömvärt och stilbildande. Varje akademiker som vill bli förstådd (det är dock inte alla…) gör klokt i att ha en förebild som Almgren.
Boken ”Inte bara spioner. Stasi-infiltration i Sverige under kalla kriget” har rubriker som ’Stockholm – mötesplats för agenter’, ’Källor och agenter hos SÄPO’ och ’Skolor och universitet – strategiska operationsmål’. Kittlande, men samtidigt så hemskt. Det här är ingen spionroman, det är riktiga människor som fått lida, betalat ett högt pris och blivit utsatta. Det är i verkligheten som detta har hänt.
För alla oss som gillar frihet gäller det att ha koll på också svåra saker, det om hotar vår frihet. Därför handlar dagens blogginlägg om hur främmande makt, DDR, infiltrerade Sverige under kalla kriget. Förhoppningsvis kan vi lära oss något av det.
Samverkan mellan Sverige och DDR under kalla kriget
Recensioner av bokens innehåll, hur samverkan mellan Sverige och DDR fungerade på olika nivåer under kalla kriget, säger det som vi säger idag om auktoritära icke-demokratiska, krigförande stater: Hur kunde detta få hålla på?
Almgren kartlägger och analyserar hur diktaturer arbetar med att infiltrerar ett öppet demokratiskt samhälle. Hon rekonstruerar komplicerade händelseförlopp för att få svar på frågor om hur och varför. Vilka planer finns hos fiendemakter, vilka inre och yttre hot finns i landet? Vad har hänt, vad hotar att hända? Vilka är motpartens operativa strategier? Att få korrekt svar är otroligt viktiga för öppna demokratier så att skadan mot de egna invånarna, det egna landet kan undvikas eller minimeras.
Plantering av information
Medan soldater erövrade länder och territorium, skulle journalister, präster, lärare och forskare infiltrera människors tankar, värderingar och världsbilder. Särskilt de som har många läsare eller lyssnare är viktiga för plantering av information. Journalister och präster var viktiga att rekrytera. En del, skriver Almgren, är medvetna om att de är agenter, andra är omedvetna, så kallade nyttiga idioter.
Vem blir spion eller nyttig idiot?
Ofta, skriver Almgren, var människor förvånansvärt lätta att rekrytera. Inte krävde de mycket i ekonomisk ersättning eller andra belöningar heller. Det kunde räcka med enkla saker som resor, sprit, diplom och ordnar, rese- eller forskarstipendier eller hedersdoktorat.
I dag gäller det att ställa samma frågor. Hur och varför arbetar fienden med att infiltrera och spionera på öppna demokratiska samhällen? Vilka är allierade? Hur går en kulturs anpassning till? Vilket motstånd finns? Vem hotar vem och varför? Vem gillar vem och varför?
Ofta är det ideella skäl som gör att människor ger främmande makt tillgång till nätverk, information eller plattformar. Ofta rekryteras de som är unga och idealister de som har starka politiska eller religiösa övertygelser. De anses enkla att få över på sin sida eftersom de har en självbild av att de står på de godas sida i kampen mot det onda.
Det är en delikat avvägning vi alla, som gillar frihet, måste göra. Å ena sidan inte bli hysteriskt misstänksamma mot allt och alla, å andra sidan vara försiktiga.
