I dag tänkte jag kort gå igenom ett urval av den religiösa kartan i Ukraina, Ryssland och Sverige och kort sammanfatta hur samfunden och dess ledare ställer sig till Rysslands och Putins krig mot Ukraina. I stort har jag utgått från pressmeddelanden och vad som står på samfundens hemsidor.
Patriarken Kirill av Moskva
Vi börjar med patriarken Kirill, Rysk-ortodoxa kyrkan, Moskvapatriarkatet, ni vet han som fick en 30 000 dollars Breguet-klocka av Putin. Den nu 76-årige kyrkoledaren blev patriark 2009 och styr över 150 miljoner medlemmar. Han har målmedvetet arbetat med att återföra de egendomar som konfiskerades under kommunisttiden till kyrkan och att säkra särställningen som det främsta samfundet i Ryssland.
https://www.vanityfair.com/news/2012/04/The-Case-of-the-30000-Watch-and-the-Russian-Church-Leader
Kirills teologiska resonemang bygger på ett svart-vitt tänkande. Han ser sig själv, Moskvapatriarkatet och Putin som de goda och de som inte stödjer stormaktsdrömmarna som onda. Han vill se en enad kyrka under Moskva där Ryssland, Vitryssland och Ukraina ingår. Och där Putin är president över samma storryska område. Politik och religion går hand i hand. Eller snarare militarism och religion och där religionen legitimerar politiken. De som stödjer den autonoma ortodoxa kyrka i Ukraina uppfattar Kirill gå ondskans ärende. Det är erkänt svårt för andra samfund i Ryssland, och många rapporterar om trakasserier.
Kirills kontakter med andra kyrkor är ansträngda, konflikterna med de flesta kyrkofamiljerna är djupa.
I Ukraina finns en mindre församling som tillhör Moskvas ortodoxa kyrka. Deras ledare, metropolitan Onuphry av Kyjiv och hela Ukraina har, i konflikt med Kirill, ringt till Putin och bett honom stoppa kriget. Kyjiv är den ryskortodoxa kyrkans vagga och ses som en helig stad för Moskvapatriarkatet.
I Sverige är Ryska-ortodoxa kyrkan, Moskvapatriarkatet, medlem i Sveriges Kristna Råd (https://www.skr.org/om-oss/medlemskyrkor). Jag har inte sett några kommentarer om vare sig uteslutning, eller diskussion kring hur man hanterar att kyrkan är Putins förlängda arm (här bör man ju fundera på risken för spionage) på SKRs hemsida. Myndigheten för stöd till trossamfund delade år 2020 ut 268 696 kr till Rysk-ortodoxa kyrkan, Moskvapatriarkatet. Summan har ökat betydligt från 2017, då var bidraget på 109 869 kr. (https://www.myndighetensst.se/bidrag/utbetalade-bidrag.html) Statistik från 2021 är inte publicerade på myndighetens hemsida. Jag finner inga pressreleaser eller kommentarer på hemsidan avseende Rysslands krig mot Ukraina eller en riskanalys om vart svenska skattemedel går till.
I kyrkornas världsråd är Rysk-ortodoxa kyrkan, Moskvapatriarkatet medlem sedan 1961 (https://www.oikoumene.org/member-churches). Inte heller här har jag sett några kommentarer om Moskvapatriarkatet avseende invasionen av Ukraina eller hur de agerar internationellt, framförallt i länder där Putin vill ha förstärkt makt och allierade.
Den kristna dagstidningen Dagen lyfter förtjänstfullt frågan om SKR och Moskvapatriarkatet i dagens ledare. ( https://www.dagen.se/ledare/2022/03/03/skr-bor-overvaga-att-stanga-ute-moskvapatriarkatet)
Se också Patrik Oksanens text om Moskvapatriarkatet i Sverige från 2020.
Jepifanij av Kyjiv, Metropolit av Kyjiv och hela Ukraina
Ortodoxa kyrkan har lång historia i Ukraina. Kyjivriket kristnades redan år 988. Ukrainas ortodoxa kyrka lydde under Moskvapatriarken före 1921, men bröt sig ur och blev mer självständiga. Efter Sovjets kollaps blev två riktningar tydligare i Ukraina. Den Moskvatrogna ortodoxa kyrkan och den ortodoxa kyrkan i Kyjiv.
2018 erkände Bartolomeus I av Konstantinopel Ukrainas ortodoxa kyrka som autonom och splittringen till Moskva fördjupades. (Patriarkatet i Konstantinopel erkänner inte Istanbul så därför kallar man sig Konstantinopel.) Processen var komplicerad, på många sätt. Till patriark valdes Jepifanij I och kyrkan har sitt huvudsäte i Kyjiv. Men, kyrkan är inte helt och hållet autonom. Biskopar utses av Bartolomeus I, helig olja som används i mässan skall komma från Konstantinopel och kanoniseringar beslutas av Bartolomeus I. Vore kyrkan helt autonom, så skulle detta ske i Ukraina.
Övriga kristna samfund i Ukraina
De flesta i Ukraina är sekulariserade. Förutom Ukrainas ortodoxa kyrkor så är de stora samfunden den östkatolska kyrkan (ca 5 miljoner medlemmar), romerska katolska kyrkan, pingstkyrkor och nya evangelikala kyrkor.
Enligt den romerska katolska kyrkans hemsida i Sverige har påve Fransiskus ringt till Ukrainas president och uttryckt sin smärta. Katolska kyrkan ordnar också bönegudstjänster. Presidenten har svarat att han tackar för böner om eldupphör och fred.
Pingstkyrkan i Sverige har kontaktat Pingstförsamlingen i Ukraina och erbjudet stöd och kärlek. Pingst i Sverige har bett föreståndaren i Ukraina precisera sina behov. På sin hemsida uppmanar Pingst i Sverige till bön och ekonomiska insamlingar.
Svenska kyrkan har arrangerat flera bönegudstjänster för Ukraina och ACT har startat en insamling för förnödenheter och humanitära insatser. Svenska kyrkan har genom ärkebiskop Antje Jackélen fördömt Rysslands krig mot Ukraina.
Livets Ord i Uppsala samlar in medel och förnödenheter och stödjer sina systerförsamlingar i Ukraina.
Yaakov Dov Bleich, rabbi av Ukraina
Det finns ca 350 000-400 000 judar i Ukraina och de räknar sin historia i Ukraina från 300-talet. Rabbi Bleich, en av Ukrainas chefrabbiner, säger att Ukraina har stått bakom den judiska kommuniteten och att judar nu självklart stödjer försvaret av Ukraina både praktiskt och med böner.
Judiska församlingar i Sverige står i kontakt med judiska församlingar i Ukraina och i övriga världen enligt hemsidor i Sverige. I Sverige förbereds bla insamlingar, hjälparbete, volontärarbete och hur man kan ta emot ukrainska flyktingar i Sverige.
Said Ismagilov, mufti av Ukraina
Det finns cirka en halv miljon muslimer i Ukraina. Den mest inflytelserika ledaren är Sheik Ismagilov, han arbetar aktivt för att integrera muslimer i Ukraina och han säger på sociala medier att muslimer kommer försvara Ukraina med stor kraft och med böner.
Överkurs – vanskligt med dialog och ekumenik
Inom ekumeniska organisationer sker samtal mellan religiösa samfund inom en och samma religion. I Sverige är Sveriges kristna råd en sådan sammanslutning, internationellt är Kyrkornas världsråd en annan aktör. Båda organisationerna har på senare tid uppmanat Putin att stoppa kriget mot Ukraina. Förs dialoger mellan olika religioner, interreligiösa dialoger, är det olika religioner som samlas för samtal.
Å ena sidan kan det vara bra att ha organisationer där religiösa grupper dels får samtala med varandra för att på så sätt minska spänningar mellan olika falanger, dels driva frågor som är gemensamma för samfund oberoende vilken Gud/Gudar de tror på. (Det handlar ofta om religionsfrihet visavi stater). Å andra sidan kan det vara vanskligt för samfund att vara medlemmar i organisationer där inte alla samfund har demokratiska reflexer och/eller där samfunden används för politiska syften. Här blir frågan om legitimitet central. Om till exempel enskilda samfunden uttalar fördömande av Putins och Rysslands krig mot Ukraina, men andra samfund eller de samverkansorganisationer som man är medlem i, inte gör det, är sena eller använder ord som är svaga så spiller detta över på de enskilda samfundet som förespråkar frihet, folkrättsliga principer, demokrati och länders rätt till autonomi.
Är inte de enskilda samfunden beredda att ständigt försvara demokrati i sina ekumeniska och interreligiösa sammanhang, utan låter gemenskapen med andra religiösa samfund gå före, så är man inte längre en part som kan hävda att man är expert på moral och etik, rättigheter och solidaritet, utan då har man i praktiken visat att andra värden är viktigare.
Till sist, på några hemsidor ser jag att man uppmanar till fred med motiveringen att kristna inte skall döda kristna, muslimer skall inte döda muslimer och så vidare. Det är en vansklig argumentation som följer andra principer än de demokratiska och de folkrättsliga principerna. Menar samfunden att det är legitimt att döda troende i andra religioner och sekulära?
