Romarriket var starkt splittrat. Kejsaren behövde en kraft som kunde ena östligt och västligt tänkande. Konstantins val föll på kristendomen.
Kristendomen grundas av en person som varken hade politiska ambitioner eller som rörde sig inom stora geografiska områden. Trots det blev religionen snabbt både en politisk kraft och en global rörelse. I Romarriket rådde en stor tolerans mot oliktänkande, så länge man inte uppviglade mot romare fick man hållas. Lärjungarna och andra tidigt kristna kunde starta församlingar och göra missionsresor och sprida sin religion fritt. Paulus (konvertit, som inte träffat Jesus personligen, räknas som kristendomens första teolog) startade församlingar i Syrien, Mindre Asien, Cypern och Grekland. Petrus (lärjungen som Jesus utser att vara ledare efter sin död) reste i Mindre Asien och Antiokia. Båda räknas som de främsta. Båda slutar sina liv i Rom, dåtidens världsmetropol, genom martydöden.
Till skillnad från annan samtida religion, som ofta skedde i hemmen, samlades kristna offentligt (när de inte var förföljda och samlades i hemlighet). Man hade tidigt insett värdet av en stark organisation och ett fastlagt ledarskap. Parallellt med att Romarriket splittras än mer internt, ökar den organisatoriska stabiliteten i kristendomen. Kyrkan fick samtidigt mer och mer inflytande över statsapparaten.
Enhet -ett vinnande koncept?
För kyrkans del var enighet ett vinnande koncept i det splittrade Romarriket. Ju mer kyrkan kunde vara enig, desto mer makt fick man. Fyra saker har sedan kristendomens första tid varit särskilt viktigt att upprätthålla enighet till: En fastställde kanon som snabbt översattes till världsspråken. NT var i stort skriven på grekiska och behövde ingen översättning, men GT översattes snart till grekiska. Sedan översattes hela bibeln till latin, också ett världsspråk. För det andra fastställde man läran. Man skrev enklare trosbekännelser som alla kunde lära sig utantill och man började formulera dogmatiska läror och skapa en teologisk världsbild. För det tredje fastställde man en organisatorisk struktur som alla skulle följa. Ett avgörande beslut som fattades var att ingen människa kunde bli frälst utanför kyrkan, tillgången himmelriket villkorades alltså med ett medlemsskap till en given organisatorisk modell. För det fjärde fastställde man ett ledarskap (biskop, präst, diakon) och knöt makten till främst biskopen och i hans ställe prästen. All makt koncentrerades till organisationen; ingen religiositet fick ske utanför organisationen och utan prästernas godkännande.
Att tillhöra kyrkan blev nu att visa lojalitet med organisationen och att underordna sig biskopen/prästen. Prästerna gavs makt att utesluta kättare, bränna skrifter man inte gillade, och förfölja hedningar. Tiden med religionsfrihet var över i Romarriket. Samtidigt motades kvinnorna bort från makt och inflytande. Konstruktionen av genus i den tidiga kyrkan har haft stora konsekvenser för vilket utrymme, inflytande och makt kvinnor och män har kunnat haft (och har) i kyrkor. Kyrkans främsta uppgift är numera att slå vakt om den rätta läran.
Om konservering av makt kring tanken på enhet i organisation, lära, kanon och ledarskap var den rätta strategin för kristendomen eller ej, låter jag vara osagt. Många menar att det är ett vinnande strategiskt drag, andra pekar på de negativa konsekvenserna. All makt samlas hos prästerskapet som får otroligt mycket makt över människors liv.
Snilledrag, eller inte?
En fråga de tidiga kristna hade att lösa var om de skulle anpassa sin tro till dåtidens sätt att tänka och förstå världen eller om de skulle utarbeta en egen världsbild.
I Romarriket styrde romerskt tänkande i frågor som rörde politik och religion, medan ett grekiskt, hellenistiskt, tänkesätt präglade filosofi och kultur.
Enligt grekiska filosofer var verkligheten dualistisk: den skapade världen var ond och den andliga var god. I den andliga världen fanns gudarna och i världen fanns människor. Ville människan nå den andliga världen gällde det att söka sig bortom verkligheten, att övervinna kroppen och begären för att nå den andliga världen och därigenom få andliga insikter.
Kristna skulle lätt kunnat ha anpassat sitt budskap till en hellenistisk tankevärld, som var en mycket tolerant livsåskådning, men teologerna valde en annan väg. De hävdade i stället att den kristna guden hade skapat världen och att skapelsen var god och att gud verkar i världen. Nu börjar den teologiska världsbilden ta form, en världsbild som från början skilde sig från en hellenistisk världsbild och som senare under århundradena skiljer sig från vetenskapligt tänkande.
Teologernas val, att göra en alternativ världsbild, gav dem möjlighet att lösa en rad teologiska problem: Nu kunde de förena den monoteistiska tanken (det finns bara en gud) med läran om att Jesus var både gud och människa; de kunde hävda att Jesus uppstått med kroppen; och de kunde hävda att Maria både var gravid och födde Jesus samtidigt som hon var oskuld.
Vill man i dag först teologins värld, är det en bra idé att börja med att försöka förstå hur de första teologerna markerade sig mot den hellenistiska dåtida filosofin. Nästan alla dogmer hänger kvar från den tiden. Om det är ett snilledrag eller inte att konstruera en alternativ teologisk världsbild, låter jag vara osagt. Många menar att det är ett snilledrag. Andra pekar på de negativa konsekvenserna: det tar tid och energi att lära medlemmarna att förstå världen utifrån en teologisk världsbild och det tar tid och energi att bibehålla dem i rätt tro. Ett annat problem är att många kristna hävdar att den teologiska världsbilden är vetenskapligt sann. Sanningsanspråket är ett bekymmer teologer fått hantera alltsedan kyrkan började formulera en alternativ världsbild .
Oavsett vad man tycker om att kvinnor kan bli präster eller inte, så kan man vara enig om att det går supersnabbt att utestänga dem från maktpositioner och ansvar. Det var ju bara en generation sedan Anna och hennes ätt lade grunden för hela Jesus gärning. Under många hundratals år producerar kyrkan läror om kvinnor som ’den andra’. Kvinnlighet knyts till orenhet, underordning och lydnad. Kvinnans sfär blir hemmet. Misogynin blomstrar. Mannen å sin sida är aldrig oren, han är överordnad och ges definitions- och tolkningsmakten. Hans sfär blir offentligheten. I mångt och mycket handlar dessa läror om att skapa en diskurs som koncentrerar makt och inflytande till män och utestänger kvinnor från den samma.
Petrus och Paulus
Petrus var lärjunge till Jesus och Paulus var missionär för kristen tro. De två är de mest kända från Jesus tid och det finns mängder med legender om dem.
Petrus övergav sin fru för att följa Jesus, han somnar när Jesus ber honom vara med honom då han har dödsångest innan korsfästelsen och han förnekar Jesus. Jesus å sin sida utser honom till att vara hans efterträdare och ger honom makten att släppa in människor i himlen och att avvisa människor till helvetet efter deras död. Petrus uppväcker döda och botar, men han gillar också då gud straffar människor grymt med döden, då de inte delar med sig av sina egendomar till kyrkan.
Paulus är hedersgäst när kristna torteras och dödas och han är nitisk i sin förföljelse av kristna, men han omvänder sig och blir kyrkans första teolog. En dag när han är på väg till Jerusalem med kristna fångar som skulle torteras och dödas, uppenbarar sig Jesus för honom och ber honom sluta med det där och i stället följa honom. Paulus gör som Jesus vill. Paulus botar, driver ut onda andar, uppväcker döda, predikar och skriver brev där han uppmanar de nya församlingarna till rätt leverne.
Båda utvecklar grunderna för det som sedan blir den kristna kyrkan och båda följs åt. Visserligen hade Paulus svårt att få acceptans hos lärjungarna i början, men till slut blev Petrus och Paulus ett radarpar. Om den första missionen sträckte sig mot Asien, Turkiet, Cypern vänder de nu blickarna mot Rom, världens centrum. De inser att om kristendomen skall få global spridning är det till Rom man skall resa. Nu sker en en förändring från en religionsform som varit mer agrar (tänk på alla liknelser om öknar, jordbruk, får och herdar) till en mer urban religionsform. Så här berättar legender om hur det gick till när Petrus och Paulus kommer till Rom.
En gång fick både Petrus och Paulus höra att en trollkarl var hos kejsar Nero. Magikern försöket visa kejsaren att han var gudens son. Petrus och Paulus reste genast till Rom. De gjorde allt de kunde för att avslöja trollkarlen. En dag bad Petrus kejsaren om en bit kornbröd, han välsignade det och stoppade det i sin ärm. Trollkarlen och Petrus bråkade som vanligt och till slut bussade trollkarlen vildsinta hundar på Petrus. Petrus hann ta fram brödet innan hundarna anföll honom och vips flydde de sin väg med svansarna mellan benen! En annan dag tröttnade trollkarlen på Petrus och Paulus och klättrade upp i ett högt torn och började flyga runt Nero, Petrus och Paulus. Petrus hade vid det här laget helt förlorat tålamodet och befallde änglar att genast sluta hålla magikerna i luften. Trollkarlen störtade genast ner, krossades och dog. Nero saknade dock sin trollkarl och beslöt att döda Petrus och Paulus, men först fängslade han dem. Då kom änglar och släppte ut dem från fängelset, men trots änglarnas befrielse blev de snart dödade. Petrus blev korsfäst upp och ner i Rom och Paulus blev halshuggen utanför Roms stadsmurar. Detta skall ha skett år 64. Petrus har kors, tupp och nycklarna till himmelen och helvetet som helgonssymbol och Paulus har en bokrulle och/eller ett svärd.
Roms fall och kristendomens fortsatta segertåg över världen
På 300-talet byggde kejsar Konstantin en basilika över Paulus grav, den blev på medeltiden ombyggd till Petruskyrkan. Han lät även bygga en kyrka där Petrus halshöggs, den byggdes senare om till San Paolo alle Tre Fontane.
Hälften av Paulus reliker placerades i San Paolo-kyrkan. Petrus och Paulus skallar är begravdes tillsammans i Roms domkyrka, Lateranbasilikan. Överlag byggs kyrkor över martyrgravar. För kristna blir martyrer snabbt ett bevis för kristendomens existensberättigande.
Efter Roms fall och upplösning på 400-talet innebär reliker efter kända kristna en möjlighet för Rom att bibehålla sin position som centrum i världen. Seden med pilgrimsresor började redan på 300-talet, men efter Roms fall får vandringarna ett uppsving. Människor vallfärdar till martyrernas gravar, katakomber och kyrkor för att få del av magiska krafter och/eller bli botade av de dödas reliker. Även ting som varit i närheten av martyrer och helgon blir nu magiska. De startar en omfattande handel världen över med benbitar från de döda, men även med tyg, trä, metaller och annat som varit i närheten av de döda. Petrus grav i Petruskyrkan omgärdades till exempel tidigt av ett metallstaket, präster i kyrkan sålde metallflisor från staketet som de menade gav människor bot och kraft. Kopior på nycklarna såldes också med stor framgång.
Martyrernas och helgonens kroppar uppfattades nog som en bro mellan denna värld och himmelriket. Budskapet om tro, hopp och kärlek är kanske för abstrakt för människor att ta till sig, bättre då med konkreta artefakter som skelett, tyg, trä och metaller som ger hopp och tröst om ett bättre liv efter döden. Än idag är Rom, jämte Santiago de Compostela (relikerna efter lärjungen Jakob) och Jerusalem (reliker efter Jesus kors, törnekrona och kläder och reliker från många helgon och martyrer), populära pilgrimsmål för många.
Med berättelser och legender om Petrus och Paulus avslutar jag bloggserien om hur kristendomen blev en världsreligion. Glöm inte att innan grabbarna tog över var det ätten från mormor Anna och mamma Mia som la grunden för hela Jesus gärning. Han som inte hade några politiska ambitioner, eller som for världen runt och förhandlade med politiker om inflytande.
