När skådespelarna Nils Eklund, Lasse O´Månsson och Carl-Uno Sjöblom gjorde en sketch i radio där de skojade om att slå ihop kyrkor med bensinstationer och dela ut nattvarden till kunder så anmäldes de av en tandläkare i Småland för brott mot ’Trosfriden’. Trion var de sista som fälldes och de blev dömda till böter. ’Trosfridslagen’ avskaffades 1970. Den infördes 1949 och kom då att omfatta flera religioner, inte bara kristendomen.
Före 1949 var hädelse mot kristendomen förbjudet i Sverige. 1884 åtalades August Strindberg för att ha skrivit om oblater och nattvardsvin som vanliga matvaror. Strindberg frikändes.
Tidigare kunde man dömas till döden. 1676 dömdes Johan von Sack i Alunda, Uppland till döden för hädelse. 1706 avrättades Johan Schönheit på Marstrand för hädelse.
Den kristdemokratiske politikern Tuve Skånberg skrev 1999 en motion om att återinföra hädelselagstiftning, men den bifölls inte.
I dag kan får man uttrycka kritik mot religion, även om andra tycker att det är att kränka det som de håller för heligt. Det kan vara en gud, religiösa ledare, dogmer eller normer. Skändande av platser, byggnader eller artefakter räknas ibland till hädelse av religiösa samfund.
Motiven till att ta bort en specifik hädelselagstiftning är flera. Vem skall avgöra? Den religiösa gruppen? Sekulära domstolar? Majoritetn? Hur skall ett förbud för hädelse förhållas till yttrande- och tryckfrihet?
I Sverige används lagstiftning som hets mot folkgrupp, förargelseväckande beteende, störande av allmän sammankomst, störande av förrättning, ärekränkning. Men de finns även de politiker som vill införa begränsningar i yttrandefriheten, en grundlag.
Datumet den 30 september, den internationella hädelsedagen, är inrättad för att uppmärksamma att det skall vara tillåtet att uttrycka kritik mot religion och hädelselagar.