Människor som haft storhetsvansinne ramlar ofta ner från sina höga hästar. Den hett åtrådda makten går förlorad. Men vad händer med gudarna som ingriper mot människor som har stora vansinnen?
Gudarna straffar storhetsvansinniga
Gudar brukar vara snara till att straffa de människor som vill vara som de, men inte lika snabba på att ingripa mot maktfullkomliga elakingar och ont i allmänhet, så som de flesta av oss människor önskar att de gjorde.
En gud, Kurent, han är en slavisk vingud, ingrep i alla fall rådigt och veckans blogg handlar om en populär myt i slavisk kultur och om en karneval i Slovenien, men bloggen handlar också sedelärande om hur det går för de gudar som agerar mot de storhetsvansinniga. Hur det går för människorna vet vi ju redan.
Det var en gång…
En gång för länge sedan levde människorna i en bördig och vacker dal. Runt dalen rann sju floder, som alla hade sin källa från ett och samma ägg. Livet var behagligt och gott. En dag fick dock girigheten fäste i dalen och människorna ville ha mer. Mer vatten, mer godsaker och mer behaglighet och lyx. De ville helt enkelt äta sig mer än mätta.
Utan tanke på konsekvenserna knäckte de ägget och orsakade en enorm översvämning. Alla drunknade utom Kranyats. Han räddades mirakulöst av vinguden Kurent.
Kranyats var rusig av högmod efter att ha blivit räddad av vinguden själv och ville härska. Han tog flera strider med Kurent, sin egen räddare, som han vann. Åh, så mycket mycket makt han fick! Storhetsvansinnet steg honom åt huvudet och han trodde att han klarade allt.
En dag klättrade han upp på gudarnas berg. Uppe på toppen tog han för sig av gudarnas kött och drack sig berusad av gudarnas vin. Men, där gick han för långt. Han hade gått över den röda linjen! Gudarna sparkade ut honom och som straff förlorade han all sin makt.
Äntligen, tänker jag, en gud som ingriper mot de onda, giriga och egoistiska skitstövlarna. En gud som varken är trött, oförmögen eller som saknar den moraliska kompassen. Vad händer med ett sådant praktexempel till gud?
En vettig gud blir rikt belönad
Kurent är inte enbart känd i slaviska myter där han tar strid med giriga och storhetsvansinniga människor. I Slovenien är Kurent känd för den karneval som hålls varje påsk. När vintern är över och livet skall återvända välsignar han marken och grödorna. Han går från dörr-till-dörr och ger sin välsignelse och lovar goda skördar och människorna belönar honom med härliga korvar och annat smaskens. Det är förstås en människa som varje karneval klär ut sig till Kurent i fårskinnspäls, bjällror och en ansiktsmask som har näbb, horn och en hängande tunga.
2017 listade UNESCO Kurent-karnevalen i Slovenien som ett immateriellt kulturarv som skall bevaras till eftervärlden.
Vi kan ju ägna en tanke på vad som till slut händer dem som tar strid mot vingudar, de högmodiga människorna som vill ha världsherravälde. De blir helt enkelt utan de gudomliga godsakerna kött och vin. Gudarna däremot, de som håller sina röda linjer och som har vett att ingripa mot de människor som förstör allt det som är gott, blir rikt belönade. Självaste UNESCO utser dem till ett immateriellt kulturarv, för evig tid. Det är så mycket odödlig som en gud kan bli, utanför teologins värld. Dessutom: de köttiga korvarna kommer aldrig, aldrig aldrig någonsin ta slut för dessa gudar.
