På denna tunga dag tänkte jag ägna bloggen åt en gudom från de forna slavernas tid, de som bodde i och kring Ryssland och Ukraina. Han är en åskgud och en krigsgud, men han är också mån om de sina och skyddar dem. Guden månar särskilt furstar och hirder (furstens knektar) och många soldater vänder sig än i dag till honom för att få beskydd när de skulle ut i krig.
Perun och Veles – ont och gott
Tänk er följande urmyt: Världen är en stor ek, i toppen av eken sitter en örn, det är Perun och örnen är en av hans skepnader. Under ekens heliga rötter ligger en hoprullad drake, eller kan det vara en orm? Det är Veles.
Perun är en skräckinjagande gudom för sina fiender, men han är också god och vill sitt folk väl. När det är mörkt oväder på himlen kan han slå sönder orosmolnen med sina blixtar och säkerställer därmed sitt folks fortsatta liv i välmående på jorden.
Veles försöker ständigt förstöra livet för människorna, han kidnappar dem, stjäl deras boskap och tar deras land. Det går inte så bra, för lika ofta som Veles sabbar, lika ofta ställer Perun allt till rätta igen och Veles får lomma tillbaka till sin mörka fuktiga håla under eken.
Kulten kring Perun
Peruns namn betyder den som slår, anfaller och överraskar med åska och blixt. Perun betyder just åska på ryska, vitryska, ukrainska och polska. Berättelser om honom finns från 500-talet evt. I Nestorskrönikan (1100-talet) finns det belägg för att eder sluts i Peruns namn.
Kulten kring Perun sker vid heliga ekar på höjder. Här kan man offra tuppar, pilar eller annat som behagar guden. Peruns attribut är stridsklubbor, yxor, heliga stenar och åskviggar, så kallade Perunstenar. Perunstenar tros ha trillat ner vid ett åskoväder, de är en gåva från guden, de är magiska och kan till exempel bota sjukdomar. Amuletter med yxmotiv ger Peruns beskydd för soldater som skall ut i krig. Än i dag används amuletterna och det är prestigefyllt att ha förärats en yxamulett.
Veckodagen torsdag är uppkallade efter Perun och dagen är särskilt lyckosam om man vill starta något projekt, krig till exempel.
Fursten Vladimirs hedniska reform
Fursten Vladimir (kring 1000-talet) ville ena slaverna genom att samla dem kring en religion. När han tagit kontrollen över slaverna, genom att besegra sin bror, resten han en staty över Perun i ek, med ett huvud av silver och en mustasch av guld. Statyn sägs ha stått på en kulle nära furstens residens i Kiev. Senare ställdes även en staty upp i Novgorod. Hädelserna är omnämnd i Nestorskrönikan. Forskare har försökt finna statyerna och resterna efter templen men inte lyckats och deras resultat är ifrågasatt.
Fursten Vladimir kristna reform – hur landet blev ortodoxt
Myterna om Vladimir är många, likaså berättelserna om hans många damer. Här är en berättelse om hur det gick till när landet blev ortodoxt. Vladimir insåg att hans hedniska reform inte funkade så han vände sig till katolikerna och frågade om han fick ha flera fruar. Nej, blev svaret. Då vände han sig till islam. Får jag dricka alkohol? Nej, blev svaret. Då vände han sig till de ortodoxa och frågade om han fick ha flera fruar och dricka alkohol. Egentligen inte, men, men, men…Så gick det till när landet kristnades och övergav kulten kring Parun.
Vid kristnandet överfördes många av Peruns egenskaper till profeten Elia som har en stark ställning i ryska kyrkan. Båda har den egenskapen att de kan styra åsknedslag. Förr firades Paruns dag den 2 augusti, men nu firas Elias dag. Men som vi alla vet, folkliga seder är svåra att göra sig av med, och än idag förekommer kult kring heliga ekar och offer till Perun. Likaså sker det än idag slagsmål till Peruns ära.
Överkurs
I äldre läroböcker kan det stå att Kiev grundades av roslagsbor från Uppland, så är inte fallet, men folk från Sverige har varit med och fått landet att blomstra. Kontakterna mellan furstarna i Kiev och nordiska kungahusen var starka.
Prinsessan Ingegerd Olofsdotter från Sverige gifte sig 1019 med storfursten Jaroslav Vladimirovitj av Novgorod. Hon tog namnet Irina och blev furstinna i Kiev och Novgorod. Hennes mamma Estrid var av västslavisk släkt och pappa var Olof Skötkonung.
Furstinnan Irina är stammoder till flera betydande kungaätter i Europa. Hennes döttrar gifte sig med kungahus i Norge, Ungern och Frankrike och en son grundade tsarätten i Ryssland. Irina är verkligen spindeln i nätet. I slutet av sitt liv blev hon nunna i en mycket sträng orden och blev senare helgonet Sankt Anna av Novgorod i ryska kyrkan. Hennes kvarlevor finns i Sofiakatedralen i Kiev som byggdes på hennes och makens initiativ.
