Han är överklass. Han är kaxig och går på i livet med all den självkänsla som män har, när de fått sina privilegier med modersmjölken. Han kan inte sluta, trots att mycket går honom emot; han utmanar både naturens krafter och den politiska makten. Född i en bördig jordbrukstrakt, en bra bit från havet, i Turkiet ger han sig som vuxen ut på långa seglatser mot världsmetropolerna. Det är inte frågan om små stilla båtturer efter land med flytväst på, utan rakt ut i det okända. Han varken bangar för stormar eller skeppsbrott på sin väg mot målet. Han mönstrar på igen. Han gillar risk, det syns när han skriver utforskande om tävlingar, han kan själv inte sluta utan ångar på i full fart. Hela livet är en tävling.
När jag läser hans produktion tänker jag att han skulle ha vunnit på att utelämna alla trista infantila referenser till boxning och annan sport. Om han nu tillbringat så mycket tid på sjön borde havet, stormar och navigering i stället ha varit mer intressanta symboler att använda sig av i författarskapet, men icke! Att ge sig ut på öppet hav innebär att lämna allt det man känner till bakom sig, att vara i ständig förändring och att vara på en plats där man är liten och obetydlig. Jag misstänker att han inte ser sig som liten och obetydlig. Han är inte havets man, trots att han skrivit det mesta av sin produktion på ett rullande däck då han känt havets salta vindar piska mot sin kind. Han är nog för mycket präglad av uppväxten i en agrar miljö, för att förstå sig på det gåtfulla havet, tänker jag.
Han är en av världens mest lästa författare. Jag lovar att du har läst, eller åtminstone hört, vad han skrivit. Det är en författare som på en global nivå direkt har påverkat allas våra liv. Har du inte listat ut vem det är, så avslöjar jag det med att berätta om hans sista tur till sjöss, innan jag beskriver hur han har påverkat hela vår kultur.
Sista långresan till havs
Paulus sista långresa var milt sagt dramatisk. Efter två år i fängelse i Jerusalem ville han uppfylla sin dröm om Rom. Tillsammans med sin fångvaktare fick han känna på havets krafter. Perioder av stiltje avlöses av stormen ’Nordosten’ där de varken såg sol, måne eller stjärnor och därför inte kunde navigera utan driftade. Sjömännen svalt och var rädda. De ville hoppa i livbåten, men kaptenen kapade linan, på Paulus inrådan, och så var det hoppet om snar räddning ute. Till slut, efter ett par veckor i stormigt väder, kunde matroserna loda 15 famnar djup, de närmade sig land! Då förliste båten på ett rev. När de äntligen slapp en krängande durk och fått fast mark under fötterna blev Paulus biten av en orm, stackaren, men han klarade sig. Efter tre månader på Malta kunde han och fångvaktaren ta nästa båt till det efterlängtade målet. Väl i Rom fick han leva i husarrest med ständig bevakning. Troligtvis var det så att han aldrig gick till sjöss igen, han blev kvar på land. År 64 eller 67 halshöggs han med ett svärd.
På ett sätt är han radikal, på ett annat är han konservativ
Han är radikal för att han har omvandlat kristendomen från en mindre sekt inom judendomen till att bli en egen religion. Han skall väl också ha tack för att han flyttade fokuset från dåtidens populära symboler om får och fårskötsel till mer filosofiska resonemang inom den kristna läran. Kristendomens uttolkare har alltid fått kämpa med liknelser om får i en nomadkontext. Vem vill liknas vid ett tuggande bligande får, när man söker svar på de djupare frågorna i livet?
Paulus räknas som den som först, på ett mer systematiskt sätt, redde ut frågan om förhållandet mellan judendom och kristendom. Det kallas Paulunism och det är framför allt två frågor som man brukar lyfta fram. Den ena handlar om vilka regler de kristna skall följa. Halakiska regler i judendomen handlar bland annat om vad man får äta, vad som är rent-orent, hur människan ska rena sig rituellt och vad som är avgudadyrkan. Paulus menar att de kristustroende inte behöver följa de judiska reglerna (förutom fyra undantag om otukt och mat) och så blev det, efter häftiga och långa diskussioner. Den andra frågan handlar om de kristna männen behöver omskära sig eller inte. Inte, svara Paulus och så blev det. I stället skall kristna kvinnor och män döpa sig. Rättfärdiggörelsen får de genom Jesu död på korset och uppståndelse, inte genom att män skär bort en bit en snoppen, eller genom att kvinnor och män följer de halakiska reglerna. Än idag är det en tvistefråga inom kristenheten om judar skall omvända sig till kristendomen för att bli rättfärdiggjorda, eller om det finns två vägar, en för judar och en för alla andra.
Det konservativa då? Det rör framför allt Paulus syn på kvinnor. Här vill jag bara skjuta in att han verkar ha varit något av en kvinnornas man. När han reser runt i Asien och Europa så är det hos de förmögna kvinnornas hem som han får bedriva sin missionerande verksamhet, både bland judar och ’hedningar’. Det är hos kvinnorna han får en plats för sin verksamhet. I hans texter, eller de texter som tillskrivs honom, eller de texter som hans följeslagare skrivit i hans namn, man vet inte hur det är med den saken till 100%, så står det att kvinnor skall täcka sitt hår, det vill säga ha olika typer att sjaletter och huvudbonader på sig, att kvinnor skall tiga i församlingen, det vill säga inte bli ledare och/eller präster, och att kvinnor skall lyda männen. Det är över- och underordningstexter som konservativa kristna, framförallt män, stångat sitt huvud blodigt mot. Hur sjutton skall de få kvinnorna att täcka huvudet? Hur skall män få kvinnor att tiga? För att inte tala om hur män skall få kvinnor att underordna sig? Sett till resultatet i det långa loppet, har det gått sisådär för de konservativa att få kvinnor att lyda, att tiga och att följa deras modeföreskrifter. Och då har man ändå jobbat på hårt på frågan under 2000 år, men som sagt, underordning och kvinnlighet funkar väl inte så värst bra ihop.
Visst har Paulus påverkat. Främst för att hans gärning innebar att kristendomen blev en självständig religion. Männen slapp både att omskära sig och fick stöd för en överordnade position visavi kvinnor. Kvinnorna slapp visserligen alla detaljerade regler i vardagslivet, men får inte en självständig autonom ställning utan måste underordna sig män. I dag är det allt färre som bryr sig om hans könskonservatism.
Nu vet ni lite mer om en av världens mest lästa författare och hans öden och äventyr. Det gick ’bra’ för honom så länge han reste runt i Asien och Europa, men när han utmanade den politiska och religiösa eliten i Jerusalem och Rom hamnade han i fängelse. Man måste ändå beundra hans driv, att göra om en religion från att ha varit en liten del av judendomen till att bli en världsreligion. Det kräver sin Paulus!. Kanske passar boxningsmetaforer bra på honom själv: nere på nio, men upp igen för att slåss vidare för det han tyckte var rätt och riktigt.
Ni kan läsa om honom i Apostlagärningarna eller så kan ni läsa hans brev i Nya testamentet. Han beskrivs för övrigt som skallig, kort och hjulbent i apokryfen ’Paulus och Teklas gärningar’.
