Ibland kan man se små lappar instuckna vid gravstenar. Ett litet meddelande som påminner oss om att vi lever i symbios med de döda. Vi tänker ofta på döden som ett avsked och att döden och livet är ett antingen eller tillstånd. Inga mellanting finns, vi är antigen levande eller döda.
De lilla lappen, det textade meddelandet, till den döde omkullkastar allt. Den lilla lappen ställer allt på ända. Är lappen det yttre tecknet på att vi lever i symbios med de döda? Att vi för evigt är förenade med varandra. Att inget annat än symbios mellan de levande och döda är tänkbart. En liten lapp är en tyst kommunikation som förenar oss över tänkta gränsdragningar. Så länge vi kommunicerar med varandra så finns vi till.
Jag tänker ibland på att vi är så upptagna med att definiera saker och ting som isolerade enheter. Ett träd är ett träd och en människa är en människa. Vi är olika. Det händer att jag istället tänker tvärt om. Jag tänker på syret som gör att vi lever i symbios med träden. Vi andas ut och träden förvandlar vår utandning till syre. Är det på grund av syresymbiosen som vi människor älskar att gå i skogen bland träd? Vi går där tysta och i symbios med träden som är fast rotade i jorden och vi vet att vi är evigt förenade med varandra.
Är den inkilade lilla lappen på graven och syret som vi delar med träden liknande uttryck för att allting hänger samman? Och är det så, att när det kommer till symbios så kommunicerar vi helst med tystnad?
Lärbro kyrkogård på norra Gotland
På Lärbro kyrkogård finns något så ovanligt som judiska gravar. Anledningen är att Lärbro kyrkogård också är en krigskyrkogård. Innan Lärbros toppmoderna krigssjukhus stängde 1946, så vårdades offer för nazismen på sjukhuset. 500 koncentrationsfångar från Bergen – Belsen och Auschwitz fick vård på sjukhuset. Här på norra Gotland berättas det än idag om kvinnorna som gick med korgar med mat och kakor till de befriade fångarna. Tyst överlämnades gåvor till dem som var i nöd.
De flesta överlevde, men 45 av offren för nazismen var så dåliga att de tyvärr avled och de begravdes på Lärbro kyrkogård. De var från Polen, Tjeckoslovakien, Jugoslavien, Grekland och Italien. Alla döda är identifierade och släkterna är underrättade.
7 av de 45 gravarna är judiska gravar. Någon, jag vet inte vem eller vilka, upprätthåller än idag den judiska traditionen att lägga lappar med verser från Psaltaren inkilade vid gravstenarna. Seden har spridit sig till andra religioner och nu kan man se dessa diskret instuckna små meddelande på fler gravar än de judiska. Alltfler finner mening med att tyst kommunicera och att upprätthålla symbiosen med de döda.
På judiska gravar kan man också se högar med småstenar. Varför man lägger små stenar på gravarna och inte blommor är omdiskuterat. En del menar att det är en kvarleva från tider då judar, på grund av förföljelser och nazism, inte hann ordna med en gravsten utan istället fick lägga små stenar på graven. Andra menar att symboliken är att blommor vissnar, medan stenar är för evigt. En judisk grav skall vara för evigt, den får inte tas ur bruk och återanvändas så som seden är i kristendomen. I den judiska religionen tror man att allt hör samman och att för Gud lever alla.
Det är mäktigt att människor än i dag tar sig tid att sköta om de sju judiska gravarna. Någon håller gravarna fria från mossa och annan påväxt så att namnen syns. Jag antar att den eller de som sköter om gravarna uttalar namnet på den döde, så att personen inte glöms bort. Än idag läggs små stenar på gravarna och lappar med verser från Psaltaren kilas in.
Kommer ni till Lärbro kyrka i sommar så finns det mer att titta på än det mäktiga försvarskastellet och det åttakantiga tornet, vilka är berömda. Offren för nazismen finns också här. Men det finns också människor som aldrig glömmer. Som än idag läser namnet på de döda, lägger stenar och skriver små lappar. Än i dag finns det kvinnor som går med korgar med mat och kakor till människor som nu är i nöd. På något sätt hänger allt ihop, på något sätt kommunicerar vi med varandra, på något sätt hänger tystnaden och symbiosen ihop.
