När religiösa grupper går över gränser – varningstecken att känna till

Nu när den nya dokumentären, ”I god tro”, om Knutby har premiär så kan det vara bra att i allmänhet fundera över vilka olika typer av organisationsformer som religiösa grupper kan delas in i; i synnerhet kan det vara bra att känna till vad som är varningstecken för de olika formerna av organisering. Det finns en hel del intressanta akademiska arbeten men även populärvetenskapliga böcker om församlingen i Knutby, vilket man lätt hittar om man söker på nätet, om man är intresserad av att fördjupa sig i just detta specifika fall. Sen har de som varit aktiva i Knutby börjat reflektera över vad de varit med om och ett inifrånperspektiv är alltid intressant att ta del av, även om det sällan kan fungera som kunskapsunderlag för vad som faktiskt har skett.

Makarnas Webers typologi

Som i de flesta fall får vi leta oss tillbaka till de tyska sociologerna Max Weber och Marianne Weber (mer om henne längre fram under året i ett annat blogginlägg) när vi skall få redskap för att förstå olika former av hur religion kan organisera sig. Båda verkade i den hermeneutiska vetenskapliga traditionen. Paret Weber skilde i sin klassiska typologi mellan samfund och sekt och dom använde en, bara en, variabel för att skilja de båda organisationstyperna åt, nämligen hur någon blir medlem. I ett samfund blir man medlem i på grund av sin familje- eller grupptillhörighet (tänk på alla samfundsledare som har samfundsledare som föräldrar, eller på judisk religiositet där de strängaste formera kräver att barnet är född av en judisk mor för att få kallas jude). Detta till skillnad från medlemskap i en sekt. Här har personen själv valt att bli medlem (tänk till exempel på kristendomen som först var en grupp inom judendomen innan den blev en utbrytargrupp och som i dag nästan uteslutande gått över till att bli ett samfund). Webers indelning är mycket bra som en första sortering, men den är inte till mycket hjälp om vi skall leta varningstecken för olika former av medlemskap. En grupp som man ”fötts in i” kan ju vara lika problematisk och sluten som en grupp som man valt själv, eller hur?

Samfund  och sekt – vad är vad?

I dag finns det flera olika typologier och fler variabler som hjälper oss att förstå hur religiösa grupper organiserar sig och jag skall nu presentera en utveckling av Webers typologi mellan samfund och sekt , eftersom den särskilt hjälper oss att förstå sekten, det vill säga grupper där transparensen är låg medan oroskänslor hos oss som står utanför är höga.

För att veta om man skall känna sig orolig eller inte, så kan man titta på en variabel som handlar om medlemskap, nämligen hur gruppen själv uppfattar vilka som man vill ha som medlemmar.

Om vi tar variabeln ’önskemedlem’ så kan vi operationalisera den (göra den mätbar) på en rad konkreta sätt. Riktar sig den religiösa gruppen mot alla i ett samhälle eller önskar man nå en elitgrupp? Om värvningsstrategin är uppbyggd så att så många som möjligt skall nås, så följer med naturlighet att kraven för ett medlemskap är lägre än om det är ett mindre antal människor som man vill nå. Vill gruppen nå färre, men högprestigefolk, så  kan dom ställa omfattande krav och ha till exempel prövningstider för den blivande adepten. Med höga och stränga krav följer också att kontrollen av medlemmarnas tro och liv tenderar att bli högre. Medlemmen förväntas tänka och leva så som teologin, läran och normerna/dogmerna, föreskriver in i minsta detalj.

Nu har vi tre konkreta saker som vi kan tolka den religiösa gruppen med hjälp av: vem vill man ha som medlem, alla eller få prestigepersoner? är kraven höga eller låga när en person vill bli medlem?  och är graden av kontroll av medlemmarnas tankar och liv höga eller låga?

Om man vill kan man lägga till fler kategorier och kolla på om det är svårt eller lätt att lämna gruppen; vilka sanktioner som ledningen tar till om inte medlemmen tänker och lever så som teologin förespråkar; förekommer hot och straff (t ex uteslutning) och hur används skam för att få medlemmarna att tänka och handla så som ledningen vill?

Med hjälp av begreppet samfund brukar sociologin klassificera de religiösa grupper som riktar sig till alla i ett samhälle och där samfundet helt enkelt får acceptera att medlemmen inte är så noga med att varken tänka, tro och leva så som teologin säger, kraven och där kontrollen är lägre (även om den är låg så är den inte obefintlig, den finns där, givetvis). I samfund handlar ofta engagemanget om att medlemmar får ett sammanhang där de kan känna trygghet och känna en mening med livet. Den religiösa gruppen å sin sida får lättare  en samhällelig betydelse eftersom den har många medlemmar och kan därigenom påverka samhället i övrigt i frågor som dom tycker är centrala.

Med hjälp av begreppet sekt brukar sociologin klassificera de religiösa grupper som riktar sig mot en elit och där krav och kontroll är hög och kan utövas minutiöst. Det kan handla om kontroll över vilka kläder som får användas, vilken mat som får ätas och under vilka tidpunkter, sömn, rituell praxis och inte minst reglering av sexualitet. Dessa religiösa grupper  uppfattar ofta sin omvärld som hotfull och skrämmande, i kontrast mot den egna gemenskapen som uppfattas som varm, äkta och sann, bara medlemmarna gör som ledaren säger, förstås. Ofta är man mycket entusiastisk, och budskapet är ofta känslostyrt.  I dessa sammanhang är dessutom en djävul bra att ha till hands så att ledaren har ett effektivt vapen att hota medlemmarna med.

Oro för sig själv och andra

Nu hoppas jag att ni kan använda denna enkla typologi när ni tittar på dokumentären om Knutby (eller vill analysera en annan religiös grupp som ni är intresserad av). Börja med att kolla på variabeln om vem som är önskemedlem och gå sedan vidare och se hur kraven på och kontrollen av medlemmarna ser ut och dra sedan slutsatser om  du behöver vara orolig. Det kan ju vara så att någon känner oro för sitt eget medlemskap såväl som för en kär väns eller anhörigs engagemang.

Nu har vi tittar på några skillnader mellan mer öppna samfund och slutna sekter. För att en religiös grupp dessutom skall bli destruktiv behöver flera kategorier vara uppfyllda. I Knutby fanns brister i transparens, ledarskapet byggde på entusiasm och medlemmarna levde i en tät, mycket sluten gemenskap vilket är några av de förutsättningar som brukar vara vid handen då brottslig såväl som moraliskt tvivelaktig verksamhet förekommer.

Överkurs

Till sist skall ni få något att fundera på och min fråga ställer mycket på sin spets. Är det en artskillnad (det vill säga två helt olika saker) eller en gradskillnad (i grund och botten samma sak) mellan samfund och sekt? Och om det är en gradskillnad, när övergår i så fall ett samfund till att bli en sekt och en sekt till att bli ett samfund?

 

 

Dela gärna inlägget och prenumerera gärna!