Jag tror att jag vågar påstå att så länge det funnits böcker i vår värld så har det funnits bokbränneri. De två verkar göra sällskap genom mänsklighetens historia. Inledningsvis vill jag nämna några exempel innan jag fördjupar mig i dagens tema. Går vi långt bak i tiden kan vi påminna oss om det stora bokbränneriet i Kina på 200-talet f. Kr. Kejsaren, han som byggde kinesiska muren, ville att historien skulle börja med honom och bränd resolut upp alla böcker som redan var skrivna. (Överkurs I: Evert Taube har skaldat om detta i sången ’Kinesiska muren’.) Under den avskyvärda Förintelsen mördades miljontals judar, men Nazisterna i Tyskland brände också böcker av författare som ansågs skriva ’otysk litteratur’. Nazisterna tänkte att bokbålet skulle rena den tyska kulturen. Listan på böcker som skulle brännas upp av politiska, religiösa och moraliska skäl var lång, fram för allt var bokbålet en attack på den så kallade ’judiska intellektualismen,’ som skulle utrotas. I dag bränner ryssen upp bibliotek i Ukraina för att på så sätt visa att de avser att utplåna den ukrainska historien och kulturen. Etniska minoriteter och/eller religiösa grupper är särskilt utsatta när den politiska och/eller religiösa eliten får för sig att göra kulturen ’ren’ genom eld.
Det finns många exempel på politiska partier, religiösa samfund eller härskare som har bränt böcker de inte accepterat genom historien och det finns många exempel på individer som har bränt böcker för att protesterat mot politiska, religiösa eller andra ideologier de inte gillar. Eller för att utöva makt över andra etniska och/eller religiösa grupper. Eld i kombination med det tryckta ordet är en kraftfull symbol.
Martin Luthers bokbål
I den tredje delen av exempel på böcker som bränns skall vi gå tillbaka till Martin Luthers bokbål den 10 december 1520 i Wittenburg.
Men först en kort tillbakablick i Luthers händelserika liv. Innan Luther spikade upp de ’95 teserna’ eller som de heter: ’Martin Luthers disputation på ämnet Avlatsbrevens makt och verkan’, där han kritiserar ordningen med avlatsbrev, skickades teserna till ärkebiskopen i Mecklenburg och Mainz år 1517. Luther bad om en öppen diskussion om avlatens innebörd: ekonomiskt, politiskt, filosofiskt och teologiskt. Avlatsbreven gav kyrkan goda inkomster, kapital som behövdes för att bygga den mäktiga Peterskyrkan i Rom. Hälften av inkomsterna gick till påven, hälften till den lokala biskopen i de olika stiften. Ärkebiskopen i Mecklenburg och Mainz hade stora skulder till påven, inkomsterna kunde han använda för att betala skulden. Även bankirhusen tjänade på avlatsbreven.
Det blev inget samtal. Den 31 oktober 1517 spikade Luther upp teserna på dörren till slottskyrkan i Wittenberg. Den 31 oktober 1517 räknas som reformationens startpunkt och dagen brukar uppmärksammas i protestantiska kyrkor.
Påven Leo X (bördig från den mäktiga klanen Medici) auktoritet var nu ifrågasatt, kyrkokritiken var massiv. Luther anklagar Katolska kyrkan för att vara genomkorrupt. Han menade också att teologin var fel. Det gäller särskilt den del av teologin som utgår från skolastiken (dvs den del av teologin som försöker förklara religionens föreställningsvärld med hjälp av förnuft och vetenskap). Men också bankirhusen var negativa mot Luther, de riskerade att förlora goda inkomster om försäljningen av avlatsbreven upphörde.
De ’95 teserna’ trycktes på latin och tyska och spreds snabbt i hela Europa. Boktryckarkonsten gjorde det möjligt. Studenter strömmade till Wittenberg för att lyssna på Luthers föreläsningar. (Överkurs II: Det är nu har skriver klassikern ’Om en kristen människas frihet’. Skall man förstå reformationen och Luther är det den boken som man skall börja med att läsa.)
Under tre år försökte Leo X hantera situationen, men den glider honom mer och mer ur händerna. Inget verkar bita. Luther å sin sida ökar insatserna och 1520 kommenterar han en festskrift till påven där han kalla påven för ’antikrist’ och påvens entourag i Rom för ’satans synagoga’.
1520 varnar Leo X Luther med en påvlig bannbulla. Om Luther inte inom 60 dagar gör avbön riskerar han att exkommuniceras.
På den 60:e dagen, den 10 december 1520, tänder Luther eld på påvens bannbulla, den kanoniska lagen och böcker om skolastisk teologi jämte en rad andra skrifter. Luther lät också skicka sin skrift ’Om en kristen människas frihet’ till Leo X. Han skrev också en ny bok, motskriften ’Mot antikrists avskyvärda bannbulla’. Leo X exkommunicerade Luther den 3 januari, 1521 för kätteri. Då var Luther 38 år.
Bokbålet som skulle leda till ett 150 års långt krig och som kom att ödelägga stora delar av Europa, innebar samtidigt att medeltiden avslutades och en ny epok inleddes: den tidigmoderna epoken. Reformationen innebar fröet till ett fritt vetenskapligt tänkande befriat från religiöst inflytande, därtill började tankar på fri- och rättigheter ta form. Kyrkans kontroll över vilka böcker människor får läsa var definitivt bruten, kyrkan kunde inte längre kontroller varken vetenskapen eller människors tankar!
I dag tror jag (jag hoppas i alla fall det) att alla håller med om att nazisternas bokbål under Förintelsen var avskyvärd. Det är djupt problematiskt när de som har den politiska eller religiösa makten bränner böcker samt utmålar etniska och/eller religiösa grupper som ’främmande’ och som något som skall ’rensas ut’ för att hålla den egna kulturen ’ren’.
Med det sagt så vill jag ändå påminna om att veckans avsnitt av bloggen beskriver ett historisk skeende i vår egen kultur där ett bokbål står i centrum. Vi kan inte komma undan att vår egen nordeuropeiska, moderna kultur (där religion och politik samt vetenskap och religion skiljs åt), började med de 95 teserna, vilka följdes av ett bokbål. Vi kan heller inte komma undan att såväl Svenska kyrkan som alla andra protestantiska kyrkors genes vilar på en händelse där böcker brändes i protest. Här vill jag dock vara tydlig, så ingen får för sig att lägga åsikter som jag inte har i min mun. Seder som har varit en del av vår historia legitimerar inte bokbränning i sig. Argumentet ’så har man alltid gjort’ legitimerar INTE handlingar idag.
Nu har jag under några veckor gett några exempel på kombinationen böcker och eld samt religion och hädelse för att påminna om vad som hänt tidigare i vår historia. En del exempel är nutida andra är historiska. Nästa veckas blogg skall handla om hädelse och sen tror jag att jag griper mig an ett annat tema. Och, kära läsare, idka nu högläsning i hemmet med de de ’95 teserna’, det tillhör allmänbildningen att ha läst dem.
