Där jag befinner mig fick den härliga våren ett rejält bakslag. Snön har vräkt ner, vindstyrkan har gått mot kuling och det är kallt. De stackars nyplanterade penséerna täckts av ett snötäcke och vi får se om de överlever. Känns så där, må jag säga!
Psykologer brukar ju påstå att bakslag är en del av förändringsprocessen, men jag vill inte ha förändring jag vill ha sol och vår. Möjligtvis kan jag tänka mig en stadig förändring till det bättre, men bakslag? Nja, tror inte det!
Psykologer kan också säga att förändringsbenägenhet är kopplat till om man klarar av att rota i det förflutna, man måste ta avstamp i det som varit/är fel och analysera vad som man måste ändra på. Men, om man inte är förändringsbenägen eller vill rota i det förflutna, så skall man i stället använda ord som transformation och utveckling. Lek med ord, typ!
Agenda 2030
Agenda 2030 har många bra politiska hållbarhetsmål. Mål som innebär att vi måste förändra saker och ting. Från politiskt håll råder stor enighet om de hållbarhetsmål som är formulerade i Agenda 2030.
Det jämställdhetspolitiska målet, till exempel, anger att kvinnor och män skall ha samma möjligheter och villkor vad gäller ekonomisk självständighet livet ut. Det handlar om inkomst av anställning, pensioner, positiva och negativa effekter av skatter och transfereringssystem, tillgång till socialt skydd, men ekonomisk rättvisa handlar också om inkomster av kapital och inkomst av näringsverksamhet eller företagande. Inte dumt alls, att ekonomiska orättvisor skall upphöra, tycker jag!
Den politiska enigheten är stor om att det behövs omfattande reformer för att komma till rätta med ägarförhållanden, fördelning av realtillgångar och tillgången till finansiella tjänster, arv och naturresurser. Jag är med, ett toppenpolitiskt beslut helt enkelt!
Och hur ser det ut?
När jag kollar på statistik så har inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor ökat. Men, medan skillnader i löneinkomster minskar (dock mycket sakta), så ökar skillnaden i inkomst av kapital. 2003 var kvinnors andel 40% av mäns inkomst av ränta och utdelning, 2019 har andelen sjunkit till 28%. Inte bra alls, och det under perioden då politiker LOVAT att den ekonomiska rättvisan och jämställdheten SKA öka!
Samtliga myndigheter som har skrivit rapporter om hur stödåtgärder vid pandemin till företag fördelats har kommer fram till att statliga stöd främst gick till branscher där män är ägare och att män fick en mycket högre andel av stödet. Varför är det så? Politiker hade helt enkelt ’glömt’ att kravspecificera att stödet skulle vara jämställt och rättvist, likaså ’glömde’ man att kräva att rapporteringen skulle vara kön- och branschuppdelad i alla led, så att konsekvenserna av politiska beslut kan följas upp och skruvas på om det blir fel. Känns inte bra alls. Pandemistödet ökar alltså mäns ekonomiska ställning och minskade kvinnors TROTS att politiker LOVAT att följa Agenda 2030 och göra vårt samhälle mer ekonomiskt rättvist och jämställt!
Skogsstyrelsen har nyligen kommit med sin årliga statistik. Av de enskilda skogsägarna (staten, Svenska kyrkan och bolag äger mest) äger män 6,3 miljoner hektar, kvinnor äger 1,6 miljoner hektar. Den samägda skogen (kvinnor och män äger tillsammans) utgör 3,1 miljoner hektar. I Skogsstyrelsen årliga rapport uppmärksammas tre trender: att antal hektar av samägd skog minskar, att män ökar sitt innehav, det är särskilt män som är stora skogsägare som ökar sitt innehav, och att ökningen av antal hektar för enskilda kvinnor är liten. Inte bra, inte bra alls. Politiker har ju LOVAT att sätta in reformer som minskar gapet vad gäller ägande av realtillgångar!
Det var tre exempel på att kapital, realtillgångar och statliga stödåtgärder är i en trend som ökar skillnader mellan kvinnors och mäns ägande.
Vad skall man säga?
Jag säger bara två saker och så låter jag bli att säga en tredje sak.
Ett: Måtte jag leva till 2030 så att jag får uppleva att ekonomin är rättvist fördelad mellan kvinnor och män vad gälle ägande av kapital och realtillgångar samt att statliga stödåtgärder är jämställda. Två: Jag är nog förändringsbenägen trots allt. Ni vet, gråta i en folka eller i en jagga, eller hur det nu var sagt.
Och så säger jag inte att jag skall sitta på första parkett och kolla på när nuvarande regering och dess stödparti inom sin mandatperiod (2022-2026) behöver rota i det förflutna för att GENOMFÖRA REFORMER avseende ekonomisk jämställdhet så att det EKONOMISKA BAKSLAGET för kvinnor omedelbart rättas till enligt vad de lovat i Agenda 2030. Och: om män, som haft en stadig förändring mot ett mycket bättre ekonomiskt läge upplever reformerna som bakslag, så finns det hjälp att få. De kan ta hjälp av psykologerna och säga till sig själva att ’bakslag är en del av förändring’, och om de inte hjälper så kan de kalla bakslag för utveckling, så känns det bättre!
