Sommarens serie om växter och träd som är förknippad med gudar, myter och folkmedicin går mot sitt slut och vad passar bättre än att avsluta med det träd som är förknippad med själva urmyten i Norden? Trädet där kvinnliga väsen på ett särskilt sätt trivs att bo. Det är förstås världsträdet Yggdrasil, den stolta asken som inger respekt och som håller upp hela världen som får sätta punkt för sommarens fördjupning i vår svenska mytologi.
Vapen gjorda av ask är särskilt lämpade att använda, eftersom de träffar sina mål med precision och kraft. Virket är hårt och segt. Kom ihåg att självaste Akilles, han som var osårbar, sköts ihjäl av en pil gjord på ask! Trät används också av vagns- och hjulmakare. Kanske är asken en bra symbol för oss i Sverige. Handen på hjärtat: Visst vill vi bli vördade och respekterade av omvärlden för att vi är sega och hårda! Under vikingatiden kallade skottarna svenskarna för askens kvinnor och män. Måhända är det därför vi tycker att det är löjligt och osvenskt med folk i ledande positioner som svassar omkring, likt ostyriga, glada hundvalpar som vill bli omtyckta…
Bot mot ormbett och vårtor
Dekokt av asklöv och askbark skall blandas med vin och drickas när man blivit biten av en orm. En ask i trädgården eller på gården håller ormar borta, precis som Yggdrasil höll Midgårdsormen borta.
Har man frossa skall man koka en dekokt på bark, fänkålsfrön och rabarber. En fingerborg av dekokten skall drickas varje timme tills frossan är borta. Barken funkar i allmänhet som febernedsättande. Bladen kan dessutom tuggas om man har dålig andedräkt.
Vårtor skall smörjas in med en bit fläsk som sedan kilas in under barken medan man säger: ’Ask, ask jag ber dig, köp vårtan av mig’. Om asken är ett snällt träd, köpte hen vårtan. Om inte, får man pröva med en annan ask. Sedan gällde det att återgälda vänligheten som asken visat. Man får absolut inte kissa på asken eller dess rötter. Då blir man besatt av alla de vårtor och andra sjukdomar som asken botat människor ifrån, alltsedan asken var ett litet, litet frö i jorden.
Är det en snäll ask man har på gården kan man fråga om man får ta en gren och tälja sig ett såreträ. Det funkar som ett slags magiskt plåster, när man har ett sår som blöder håller man i såreträt tills det blivit varmt, då slutar blodet rinna.
Animism, totemism, polyteism och monoteism
De fyra begreppen animism, totenism, polyteism och monoteism används bland annat för att beskriva var gudar eller andra andliga varelser ’bor’.
De abrahamitiska religionerna är monoteistiska, de har var sin allsmäktig transcendent gud. Polyteism är religioner där det finns flera gudar, dessa är också oftast transcendenta.
I animism och totenism tror man att naturen, växter och djur, eller skapade artefakter har en själ, som bör vördas och visas respekt. Det finns ingen religion som heter animism, det är snarare så att många religioner, även de monoteistiska, har animistiska drag, man tror helt enkelt att växter, djur och ting i världen är besjälade.
Det är en vacker del av religion, tycker jag. Ting, växter och djur har funktioner och uppgifter som man inte kan se med blotta ögat. Ibland måste man genomgå initiationsriter för att få del av den dolda kunskapen. Det är så poetiskt att växter och djur, ja även vardagliga ord och ting har en djupare, fördold mening.
Folkreligion har ofta animistiska drag, likaså schamanism, samisk religion och fornnordisk religion, jämte romersk och grekisk folkreligion. För vår del i Sverige, tror jag, att folkreligionen biter sig kvar i vårt kollektiva minne, generation efter generation. Det är därför vi älskar att vistas i naturen.
Det är som att vi finner ro och läkedom då vi är i skogen eller på havet. Om våra förfäder behövde naturens välsignelse innan de gav sig ut på jakt, behöver vi också förvissa oss om att det vi företar oss är rätt och riktigt. Hur ofta har man inte tagit en promenad i skogen eller simmat länge i havet för att sortera ut vad som är rätt väg att gå, respektive vilken väg som är fel och som man skall låta bli? När våra förfäder letade bark, löv, sav eller hål i träd då de behövde läkedom, behöver vi också naturens välsignelse. Även om vi kanske inte skall pröva alla de tips på folkmedicin som generationer före oss använt!
Inom forskningen råder det delade meningar om man kan tolka olika former av religion evolutionärt. Fromma teologer vill gärna använda teorier om evolutionär utveckling. De menar att först kom animism, sedan polyteism och till sist kom, som kronan på verket, monoteism. De ser gärna sin egen religiösa tillhörighet som den mest utvecklade och högtstående.
Jag tillhör de samhällsvetenskapliga forskare som ifrågasätter teorin om att en religionsform ersatt en annan. Jag tror att det snarare är så att olika former av religion kan leva parallellt med varandra. Det är uppenbart att trots alla försök från dåtidens maktmänniskor och kristna präster så har varken folktron eller den samiska religionen försvunnit från Sverige. Religionsväxlingen som man så gärna ville genomföra, stötte på folkligt motstånd. Jag menar att det kollektiva minnet av fornnordisk och annan folkreligion lever kvar i vårt gemensamma minne.
Jag tror att vår känsla av vördnad och respekt för asken, innebär att vi i många situationer kan aktivera minnet av hur vi kan visa styrka och seghet. Inte minst när det gäller att hjälpa till med att förvandla känslor av förtvivlan till hopp eller förvandla känslor av uppgivenhet till mod. (Vilket jag tror behövs i vår samtid.)
Om jag fick välja en ’pslam’ som passar bra som illustration till svensk förståelse av naturen och folkmedicin så tycker jag att Marie Frederikssons låt: Ett hus vid havet, passar bra. Men oftast när jag är i naturen vill jag inte störas av ljud, jag vill lyssna till havets, skogens och ängens egna ljud för att få ro och finna min väg.
Varmt tack för att ni läst min sommarserie om växter, djur och folkmedicin kopplad till gudar, myter, symboler och folkmedicin! Nästa vecka blir det ett annat tema.
