Bomullssystrar är en bok jag inte orkar läsa i ett sträck. Jag måste lägga den ifrån mig för att inte drunkna i känslorna av sorg och förtvivlan. Jag kan heller inte läsa den när som helst, jag måste vara i rätt mood. Kan jag inte bara ställa in den i hyllan och sluta läsa? Nej, absolut inte. Boken griper tag i mig på djupet eftersom det är en berättelse om något som har hänt i verkligheten, det är inte en uppdiktad fiktion.
Efter många, många år skriver Anki Palm om sina två tvillingflickor Thea och Tove som dog i magen några dagar innan förlossningen. Att föda fram två döda barn är så hemskt att de flesta av oss inte orkar tänka tanken ens. Så ja, detta är en bok om sorg. Det är en bok om den sorg en mamma känner när hon måste begrava sina djupt efterlängtade barn.
Berättelsen är inte bara en sorgebok om svart förtvivlan, det är också en tröstebok. Vi får följa Anki Palms sorgeprocess, som det så klinsikt heter när man skall komma tillrätta med en verklighet man inte vill ha. Anki Palm tar oss läsare i handen och visar hur hon tänker om sin sorgsna sorg och hur hon gör för att inte bli helt förlamad. Så, ja, detta är också en bok om ömhet. Hur man behandlar sig själv när man har två töser som är på andra sidan.
Vem skall läsa: alla som jobbar med människor som har sorg förstås: terapeuter, läkare, sjuksköterskor, präster, begravningsentreprenörer et cetera, men också alla som har mist någon vi håller kär och då vårt liv inte kommer vara sig likt. Jag kan verkligen rekommendera Bomullssystrar till alla oss som behöver hjälp med att behandla oss själva med ömhet efter händelser som är sorgliga på riktigt.
”Bomullssystrar”
Anki Palm
Lava förlag, 2021.
